Melodierna från kyrkklockan på Maria kyrkan började spelas och klockan var nu ännu en timme närmre morgonkvisten och du var fortfarande inte hemma. Min blick sveptes över folket i parken nedan, för att se om du var där. Och där gick du. Dina steg var vingliga och ditt hår som nästan alltid låg platt mot dina axlar var ruffsigt. Jag stod vid en fönsterkarm tre trappor upp men jag kunde ändå se att du hade gråtit. Sminket som du envisast att sätta dit igår kväll var utsmetat och dina ögon var fyllda av svarta nyanser. Men du var fortfarande den vackraste jag lagt mina ögon på.
Jag ville springa fram till dig och krama om dig, men jag vågar inte. För jag är en sådan mes och skammen över att jag gick hem med Olivia än dig är enorm. Inte att något hände mellan oss men du hade en sådan stor påverkan på mig. Herregud jag tror jag älskar dig.
...............
heei!
Tycker ni att jag ska fortsätta med denna eller inte?
YOU ARE READING
Channel orange n.f
FanfictionNär natten kryper fram och mörkret faller över Stockholms city så blir min verklighet och ångest allt för stor. Men då kom du och gjorde livet lite lättare.
