Så långt bort, men ändå så nära! - The Fooo (Oscar Enestad)

Jag har aldrig slutat älska dig... (SISTA KAPITLET!) {Kapitel 39}

~Sofies Perspektiv~

Jag nickade försiktigt och Hanna sa "Ojj..." Jag nickade ännu än gång. "Tycker du det känns konstigt? Liksom dom är ju dina kompisar" frågade Hanna och jag tänkte en stund och sa sen "Nej inte direkt... Dom säger att dom inte kommer ihåg vad som hände i går och det gör inte jag heller, så de är rättså bra." nu va det Hannas tur att nicka

****

Vi satt och pratade en stund till om gårdagen men nu satt vi i soffan och kollade på film och hade tjejkväll, det va ett tag sen vi hade det. Pappa hade kommit och lämnat Lucas, nu låg han och sov i sin säng i sovrummet (A/N: asså allt Lucas gör är ju att sova hahaha) "vill du ha något att äta?" Frågade jag och hon nickade. Jag reste mig upp och gick till köket för att se om det fanns något att äta, men det fanns det inte. "Ska vi beställa pizza? Det finns inget här" nästan skrek jag för att Hanna skulle höra. "Visst!" sa hon och jag gick in till tv-rummet. "Ska vi ringa och beställa eller ska vi gå dit och beställa?" frågade jag Hanna och hon pausade filmen och sa "Vi kan väll beställa där?" jag nickade och gick till sovrummet för att hämta Lucas. Jag tog med mig lite pengar samtidigt som jag va där.

Vi tog på oss våra skor och gick nu ner för trapphuset. Ute regnade det och va ganska kallt... Hanna ville bära Lucas så det fick hon göra. Jag drog skinnjackan lite tajtare runt min kropp för att försöka hålla värmen. Det låg en pizzeria typ 15 minuter ifrån min lägenhet och vi va påväg mot den nu, det finns såklart flera stycken men dom är längre bort. 

****

Nu satt vi på ett par stolar och väntade på att vår mat skulle bli klar. Dörren till pizzerian öppnades och min blick flyttades automatiskt åt dörren. I dörröppningen stog Oscar och Elina... Elina såg jätte glad ut medans Oscar såg mer obekväm ut. Han kollade runt i pizzerian och våra ögon möttes. Jag vek snabbt undan. Jag vill inte han ska se smärtan i mina ögon som jag får när jag ser att han är med någon annan. Jag önskar att det där var jag som stog brevid honom nu... INTE Elina... 

Jag kollade på Hanna och hon kollade också på Oscar och Elina. Sen kollade hon på mig "Kom vi kollar om vår mat är klar" sa hon snabbt och drog fram mig och Lucas till disken där man ska hämta maten. "Vad har ni beställt?" frågade killen som stog bakom disken "En familje pizza, hawaii" sa Hanna så snabbt att man knappt hörde vad hon sa. Han nickade och gick och hämtade den. "Tack" sa Hanna och tog emot den stora pizzan. Oscar och Elina stog kvar i dörröppningen och letade efter bord antar jag. Hanna tog tag i min ena hand, den som jag inte höll Lucas med. Sen drog hon mig ut ur pizzerian. "Hej" sa Oscar till oss och Hanna svarade hej tillbaka men jag bara vände bort min blick för jag ville inte att han skulle se tårarna som höll på att falla ner som floder för mina ögon...

När vi va ute ur pizzerian lät jag några tårar rinna ner för mina kinder... Hanna la ner pizzan på marken och drog in mig i en base kram. "Jag... jag saknar han så mycket" snyftade jag fram och hon tog sin vänstra hand och drog den upp och ner över min rygg. "Jag vet gumman, jag vet..." 

~Oscars Perspektiv~

När dom hade gått ut ur pizzerian gick Elina på toa. Jag ställde mig och kollade ut genom fönstret. När vi kom in här och jag såg henne sitta där började hela min mage pirra. Ett pirr som jag inte känt på väldigt länge... 

Hanna kramade om Sofie och Sofie sa något som jag inte kunde tyda. Men jag såg att hon grät. Jag va nära på att springa ut dit till dom och krama om henne men jag blev stoppad av Elina. "Kommer du? Vi ska beställa nu" sa hon och jag kollade en sista gång bort mot Sofie och Hanna och nickade sen sakta.

****

Allt Elina har gjort sen vi kom hem till mig är att försöka få mig i säng. Hon kysste mig nästan överallt och mina tankar flög iväg. Jag kom tillbaka till verkligheten när hon började kyssa mina läppar. Jag kysste tillbaka. Inget pirr, inget fyrverkeri, bara en vanlig kyss... När jag kollade på Sofie blev det ett zoo i min mage, och när jag kysser henne blir det massa fyrverkerier, med Sofie känns allt så rätt. Med Elina känns allt bara så fel. 

Jag drog ifrån Elinas och min kyss och hon kollade oförståligt på mig. "Jag är ledsen men detta är inte rätt... Åk tillbaka till Skåne och träffa nån annan kille, för vi hör inte ihop. Det är slut... Om vi äns hade något" sa jag och sprang sedan ner för trappan, ut genom dörren och hela vägen hem till Sofies lägenhet. Jag kan inte vara utan henne i en sekund till. Det ös regnade ute, nästan haglade men det brydde jag mig inte om. 

Hon bodde en bit bort så det va en bit att springa. Jag kom till ett övergångsställe, det va rött men jag hade inte tid att vänta. Jag sprang rakt över vägen och bilarna började tuta vilt på mig. Jag fortsatte springa och nu började jag se porten som lädde till lägenheten hon bor i. Jag ökade farten och när jag kom fram till porten slog jag snabbt in koden som jag kan utan till. Sen sprang jag genomblöt upp för alla trapporna och när jag stog utanför dörren ringde jag på dörrklockan och strax efter jag hade ringt öppnade Hanna dörren, hon kollde frågandes på mig och jag sa "Hej! Jag måste få prata med Sofie" Hanna tvekade lite och ställde sig framför mig och försökte blocka vägen för mig. "Förlåt Hanna men jag måste" sa jag och knuffade undan Hanna och gick fram till tvrummet där Sofie satt i soffan. Jag satte mig brevid henne och sa "Sofie jag älskar dig! Dig och ingen annan. Jag sa bara att vi skulle göra slut för att det kändes som att du hade tröttnat på mig och jag vill ju att du ska vara glad. Jag har aldrig slutat älska dig... Jag vill bara att du ska veta de. Elina försökte bli tillsammans med mig och jag gav henne en chans. När jag märkte att du va glad utan mig kändes det som att om jag va tillsammans med Elina skulle jag komma över dig men jag kan inte komma över dig. Du är min andra halva. och jag kan inte leva utan dig..." Jag såg att hennes ögon hade tårats upp, om det va på grund av glädje eller sorg vet jag inte... "Jag älskar dig också Oscar, jag trodde ju att du hade tröttnat på mig. Jag har älskat dig hela tiden.." sa hon och lutade sig mot mig. Hennes läppar pressades mot mina. Shit vad jag hade saknat det här. Men vänta, vart är fyrverkerierna? Aha, där är dom. Nu känns allt rätt... Sofie och jag tillsammans... det är såhär det ska vara. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hejsvejs! Detta är sista kapitlet... Jag har några frågor till er som jag skulle bli glad om ni svarade på och lite saker att säga. <3

1. Skulle ni vilja ha lite fakta om mig? såfall kan jag skriva det om ni vill. 

2. Om ni har några frågor till mig kan ni kommentera dom här under så kommer jag svara på dom <3

3. Jag skulle bli jätte glad om ni ville följa mig på instagram (@Thefooomyherooos), jag är privat men jag acepterar alla. Jag har snart 300 följare där, om jag får 300 följare där idag, så tänker jag typ göra något på fanpagen som ni vill. Det står mer i en av mina bilder. Så in och läs där om ni har lust <3

4. Om ni undrar varför jag har kunnat lägga upp 1 kapitel varje dag nu även att skolan har börjat så är det för jag hade skrivit klart många kapitel, så jag la upp dom dag efter dag men nu har jag inga på lager, bara första kapitlet på bok 3 (Som för hoppningsvis kommer ut imon) så nu kommer jag nog inte kunna uppdatera varje dag. På grund av skolan men jag ska uppdatera så mycket jag kan. MINST ett kapitel varje vecka! 

5. TACK SÅ SJUKT MYCKET FÖR 20K LÄSARE, 700+ RÖSTER 200+ KOMMENTARER! JAG ÄR SÅ GLAD! JAG ÄLSKAR ER.

6. Jag vill bara säga att jag läser alla era fina kommentarer men jag svarar inte på alla, för jag vet inte vad jag ska svara, jag tycker mina svar blir typ enformiga, jag svarar samma sak hela tiden men jag läser dom ändå, så att ni vet! <3 

Det va nog allt, svara gärna på frågorna (frågan) och åter igen, tack! <3