Trapped

Kap. 7 Fortsättning följer

Sekunden innan han avfyrar skottet så knuffar Evelyn till honom med ena stolsbenet så att han missar skottet precis.

- Ja, jaa!, fan vad bra du är Evelyn. Ropar jag bakom henne

- ........Scarlett är du okej? Frågar jag lite smått oroat.

Hon sitter där helt vettskrämd, från att har blivit hotat för livet till att ha överlevt.

Männen som står vid mig sätter fast en lång silvertejps remsa för min mun.

- I told you to be quiet! Sa som argt.

- Mmmhhh! Försöker jag få fram.

Take them away! Ropar ledaren.

Vi förflyttas in till ett annat rum. Dom slänger in oss där och smäller igen dörren hårt, vi hör hur låset klickar till. Där inne vart det mörkt och kallt. Vi kände hur vi blev omringade i rök igen. Oh nej.......

En lång tid senare så vaknar vi upp i samma rum som vi blev inkastade i innan och blev gasade. Jag reste mig sakta upp för att kolla om dörren var låst. Jag kände mig öm i hela kroppen när jag gick till dörren. När jag kom fram till dörren så tryckte jag ner dörrhandtaget och tryckte. Japp...den var låst.
När jag vänder mig om för att kolla om det andra också hade vaknat. Jag såg inte det jag trodde att jag skulle se. Mina kompisar var inlåsta i en stor bur som stod mot ena väggen i rummet. De låg där ganska yrvakna. Så det var inte helt vakna än. Jag fortsatte att kolla mig omkring. Jag såg 4 rep som hängde i taket, två lite längre och två lite kortare.

Jag hörde hur det började vakna till. Jag såg en liten ingång till ett annat rum. Jag gick dit. Jag ställde mig i ingången och kollade in. Där fanns en liten lampa. Jag klev in i det lilla rummet. Det hängde ett papper på väggen. Det var någon typ av kod. Men jag kunde inte läsa av den. Det var svårt att se vad det stod.

- Hjälp!
- Hallå, är det någon där? Madison!....Madison var är du.

Hörde jag inne från det andra rummet. Jag sprang dit.

- Madison! Du lever. Tack gode gud, jag trodde att du var död. Sa Scarlett lättad.

Hur mår ni, Mår ni bra? Frågar jag dom.

- Nej inte helt, snälla hjälp oss ut härifrån. Säger Katherine.

- Ta det lugnt, jag ska försöka.

- Ta det lugnt!! Här?, hur ska jag kunna ta det lugnt här?! Fräser Evelyn.

- Shhh! Vill ni ha hjälp eller inte?

- Ja men det är väl klart att vi vill! Jag har inga ju planer för att stanna här hela livet direkt. Sa Taylor.

- Nej det fattar jag väl. Svarar jag henne.

- Vad är är det för lapp frågar jag.

- Vadå, den här? Frågar Katherine. Och håller upp ett papper med en text på.

- ja! Exat. Behåll den.....vänta jag kommer snart.

Det hördes ett svagt sprak från högtalaren i ena hörnet.

I see that you have found the two papers. Now I want to play a game, and you have to obey my orders. If not, you Will die. The timme is ticking. We are watching you....