Trapped

Kap. 10 Familje liven utan döttrarna

Familjen Jones perspektiv:

"Knack knack"

- Kom in, sa Tyler lågt.

- Hur mår du älskling? Frågade hon.

- Bra....

Hon sa inget utan bara kollade på mig med en ledsen blick.

- Jag vet att det är svårt utan Madison. Det tycker jag med. Jag önska inget annat än att hon var här. Snyftade hon.

Han sa inget utan bara kollade ner i golvet.

- Jag saknar hennes fina leende, hennes härliga skratt..... och hennes taskiga kommentarer sa han med ett litet leende på läpparna när han berättade om henne.

Leendet försvann snabbt och en tår föll ner från hans kind.

Hon gick fram och kramade om honom hårt, som tröst.

- Vi alla önskar att hon var här, sa hon.

- Kan vi åka och hälsa på pappa? Sa han och kollade på henne.

Hon la en tung suck.

- Kom igen, han måste få reda på att hans dotter är borta. Plus, tänk om det var du som satt inne och inte visste om att din dotter var borta och ingen berättade de för dig.

- Okej, okej. En liten stund då.

- Bra, tack.

Vi lämnade rummet och gick ut och satte oss i bilen, och åkte iväg.

Jag lutade huvudet mot bildörren och kollade ut genom bilrutan och vi åkte.

- Tror du hon lever? Frågade jag ganska tyst.

- Jag vet inte, sa hon ledsamt. Men jag hoppas det.

Jag fällde ytterligare en tår.

Väl framme så klev vi ur bilen. Vi gick fram till den stora svarta grinden där det stod två vakter.

- Biträde förbjudet frun. Sa ena vakten.

- Men vi ska träffa Maverick Jones.

- Han får inte ta emot några besök just nu, vänligen kom tillbaks en annan dag.

- Då väntar vi här sa hon bestämt.

- Gör som ni vill, men det kan ta ett tag.

- Bra, då kan du meddela oss när det är dags så sätter vi oss i bilen så länge.

Vakten sa ingenting utan lät det bara vara.Vi gick med raska steg mot bilen och hoppade in.

- Varför var du så bestämd? Frågar jag henne.

- För att du ska få se din pappa sa hon och log.

- Tack mamma.

- Inga problem hjärtat. Jag vill bara att du ska vara lycklig. Jag vet hur svårt det är för dig att växa upp utan din pappa.

Jag kollade länge tacksamt på henne, tills det avbröts av att vakten knackade på bilrutan.
Hon öppnade bildörren.

- Det är dags nu sa han och gick mot grinden.

Vi klev ut ur bilen och gick mot grinden. Dom öppnade den och vi gick in. En av dom visade vägen in till avdelningen han satt i. Och vilket rum vi skulle träffa honom i. Vi följde efter vakten in till rummet, och där slog vi oss ner och väntade på honom.

Efter några minuter så kom två vakter in med honom i rummet. Dom sa åt honom att sätta sig på stolen mittemot oss. Han satte sig och dom ställde sig på var sin sida bakom honom.