fix me | h.s

three

Harrys perspektiv.

Hennes närhet gör mig helt galen. Hon står här framför mig, armarna runt min nacke och läpparna mot mina. Att man kunde sakna en människa så mycket som jag saknat henne trodde jag var omöjligt. Men tydligen inte. Att springa in i henne tidigare idag är bland det bästa som hänt, jag har ingen aning om hur jag skulle fått tag på henne annars. Jag har letat efter hennes nummer, men hon bytte för att ingen skulle kunna få tag på henne. Jag har saknat att ha med henne på turnébussen, att se henne fixa mat i köket hemma, mötas av henne när jag kommer av scenen eller när jag kommer hem från studion. Att resa och uppleva saker tillsammans med någon man älskar är bland det bästa som finns, att vara lycklig är det bästa som finns. Hon gör mig lycklig, så jävla lycklig. Jag trodde aldrig jag skulle kunna få uppleva kärlek på det här sättet, inte med det här jobbet. Väldigt många skulle vilja bli tillsammans med någon som mig som har all den uppmärksamheten, men de personerna är kära i uppmärksamheten och inte i mig. Ali däremot, hon ville inte ens bli tillsammans med mig. Ett kontrakt ville att vi skulle vara ett par. Jag älskar och hatar det där kontraktet på samma gång. Efter ett tag insåg vi hur bra vi är tillsammans och Alison blev kär i mig, inte i uppmärksamheten. Att få veta att det finns personer som gillar en för den man är och att känslorna inte skulle förändras om jag inte hade allt det här, det är den bästa känslan.

"Vi måste gå." säger hon mot mina läppar och motvilligt tar jag bort mina läppar från hennes.

"Du måste säga till om det är något, vi kan gå då om du vill." säger jag och försöker inbilla mig själv att detta kommer gå bra. Det kommer vara paparazzis där, det kommer vara intervjuer och jag vet att vi kommer få frågan om oss. Jag ska svara på den frågan på ett vuxet sätt och inte utsätta Ali för de påhoppen. Jag har valt det här livet och jag får ta skiten, men Ali däremot har inte valt det, hon valde mig framför och det är det jag gillar med henne. Hon nickar som svar och låser dörren. Detta kommer gå bra, tänker jag.

...

"Nu kniper ni igen och säger inget olämpligt, jag kommer mörda er i så fall." varnar jag killarna. "Jag vill inte sabba det den här gången och jag vill inte utsätta Ali för något." viskar jag och de nickar förstående, i alla fall Liam och Louis, Niall vet jag inte vad han håller på med. "Och ni håller koll på honom så han inte säger något." flinar jag och nickar menande åt Niall.  Ali skrattar tyst bredvid mig, med blicken skiftande mellan oss och folket runt om bilen och röda mattan. Hon är nervös, det ser jag på henne men hon är ändå ganska lugn.

"Säg till oss om det är något." säger jag till henne innan vi öppnar dörrarna.

...

"Det gick ju bra." pustar jag ut. De andra nickar medhållande och jag lutar mig tillbaka i sätet. Jag var så nervös över allas reaktioner när de såg mig och Ali tillsammans, och vad alla skulle säga. Jag vill inte skrämma iväg henne nu, för det är precis det som händer i den här världen, folk vill veta allt och det skrämmer iväg en. Hon vill ha ett privatliv och jag förstår det, hon valde inte den här uppmärksamheten. Jag ska göra allt nu för att visa henne att vi kan klara det.

Alisons perspektiv.

Harry har ändrats så mycket, han har blivit så mycket vuxnare. Varje gång han fick frågor om mig svarade han på de på ett vuxet och moget sätt, utan att lägga någonting på den ena eller den andra. Jag har saknat den härliga stämningen och adrenalin kicken efter sådana här grejer, alla är så glada och det har jag verkligen saknat. Jag ångrar inte att jag följde med idag, jag är redo för detta nu och beredd att ta skiten, för i längden är det inte det som spelar någon roll, utan hur de bra sakerna såg ut och de bra sakerna är perfekta just nu.