Varför sa jag ens ja till att hjälpa honom?
*pick*
Jag skulle aldrig gått med på det från första början!
*pick*
Jag menar, hur kunde jag låta honom lura mig så lätt?
*pick*
Kan jag kanske dra mig ur? Nej, då kommer han berätta för hela skolan att jag är mörkrädd! Jag vill ju inte framstå som en loser.
*pick*
Men vad fan? Frustrerat reser jag mig upp ifrån sängen och går mot mitt fönster. Jag kollar ner och får syn på Justin. När man talar om trollen.
"Vad håller du på med? Klockan är 12 på natten!" Väser jag när jag fått upp mitt fönster. "Det var på tiden!" Ropar han tillbaka. "Vad är det du vill då?" Han flinar. "Kom ner hit." Jag skakar bestämt på huvudet. Är han dum eller? Jag tvekat absolut inte. "Är du galen? Det är minst 5 meter ner!" Han skrattar. "Är du rädd kanske?" Jag suckar irriterat och klättrar smidigt ner med hjälp av stupröret. Han kollar fascinerat på varje rörelse jag tar. Luften är sval "Smidigt." Flinar han. Jag lägger armarna i kors. "Vad håller du på med? Om mina föräldrar ser mig ute såhär kommer dem döda mig!" Han skrattar. "Du har en bra anledning iallafall." Jag rynkar ögonbrynen. "Vad menar du?" Frågar jag. Han skrockar lite. "Har du på dig pyjamas?" Jag kollar ner på plaggen jag bär. Ett par gråa mjukis shorts och en vit hoodie. "Ja." Svarar jag och rycker lätt på axlarna. "Kom igen." Viskar han och för med mig till hans moped. "Jag kommer aldrig sätta mig på den där ifall det är det du tror." Muttrar jag. "Kom igen fegis." Jag suckar och sätter mig där bak. "Här." Säger han och ger mig en hjälm. Jag tar emot den och sätter den på huvudet. "Vill du dö eller?" Jag rynkar ögonbrynen men förstår sedan vad han menar. Jag suckar och lägger armarna motvilligt runt honom. "Vart ska vi?" Yttrar jag. "Du får se, babe."
(:
