Jag duttar blöta bomullstussar på såren i Justins ansikte. Hans jämrar sig. Ett kort stön lämnar hans läppar. Han kniper ögonen och spänner sina händer.
"Gör det ont?" Yttrar jag. Gör det ont? Vad tror du Hannah. Genast ångrar jag det jag sagt.
"Förlåt, dum fråga." Han ler smått. "Varför säger du förlåt?" Frågar han och ser på mig. Jag rycker på axlarna.
"Varför hjälper du mig Hannah?" Yttrar han. Jag stelnar till. Ja, varför hjälper jag honom?
"Du hjälpte ju mig, med Scott du vet.." Min röst är låg.
Precis när jag ska känna på såren tar han tag i min hand och kollar akt in i mina ögon. Jag rycker till. Mitt hjärta pumpar snabbt i bröstet. Hans grepp om min handled är bestämt, lite hårt, nästan så det gör ont.
Länge stirrar vi in i varandras ögon. Säkert flera minuter. Ingen säger någonting. Vi bara kollar på varandra, granskar varandras ansikte. Plötsligt händer det helt oväntade. Justins läppar pressas mot mina. Förvånad som jag är över händelsen, besvarar jag kyssen. Hans läppar är underbart mjuka och kyss vänliga.
Kyssen blir mer intensiv. Hans händer vilar på mina höfter. Hans beröring är trygg och varm. Ja, jag känner mig trygg i hans grepp. Av någon konstig anledning.
Era kommentarer gör mig så lycklig! Ni är bäst❤️
