Vinna eller förlora || foscar x Ogmar

7. Tamponger

"Felix amma Vidar där ute, mamma är där ute också hon kan ta Charlie!" Oscars bekanta röst är bara ett avlägset sorl, mitt huvud dunkar, magen värker och illamåendet gräver i min hals. Jag försöker tafatt få upp mina tunga ögonlock men min kropp vägrar sammarbeta med mig och jag gnyr lågmält. 

"Omar, hjärtat såja jag är här. Är du vaken?" Yttrar Oscars röst mjukt intill mitt öra och jag rapar tyst då jag känner att min mage gör uppror. Jag är orolig, rädd. Det känns nästan som när man druckit för mycket och måste spy när man är på gränsen till medvetslös. Oscar är dock snabbt med på noterna och jag känner snart hur jag sitter lutad emot hans varma trygga bröst, hans armar ligger under mina armhålor och jag känner en kall skåls kant emot min haka och jag gnyr högljutt och försöker öppna ögonen igen.

"Omar lugn, du är gravid det är därför du mår såhär. Jag håller i skålen åt dig så du behöver inte oroa dig okej, jag har papper åt dig också" Mumlar Oscar med en lugnande röst och jag gråter efter Ogge. Jag behöver Ogge, jag behöver min pojkvän. Jag behöver någon som kan se efter mig och bebisen.

Med ögonen fortfarande stängda så kräks jag högljutt och jag hör Oscar svära lågt men han håller mig fortfarande stadigt i sitt grepp medan hans läppar mjukt kysser min hårbotten. Jag tar i, jag snyftar och hulkar men allt jag får ur mig är vätska, frätande väska som gör ont i både näsa och hals. Det är som om att allt som kommer upp är mediciner och vatten och jag kippar efter luft och försöker förskräckt öppna ögonen.

"Omar åh.. åh herregud, lugn" Mumlar Oscar tyst och sträcker sig utanför sängen lite. Jag uppfattar hur han trycker på en knapp och sedan känner jag en fuktig trasa över mina läppar och näsa och jag snyter mig i den utan att riktig bry mig om vad den faktiskt är till för.

"Omar, jag heter Lisbet och är sjuksköterska, jag kommer ge dig en spruta och du kommer att känna dig yr, kanske kräkas lite till okej? Men Oscar här sitter med dig och om en stund kommer du kunna öppna dina ögon igen, okej?" Jag bara nickar åt hennes ord och lutar huvudet emot Oscars bröst, han håller om mig i sin starka famn och efter ett par snurriga minuter så öppnar jag ögonen och kisar ut i rummet där jag får syn på ett litet fönster och Felix gröna trötta ögon iakttar mig på håll.

"Jag lämnar er ifred nu" Mumlar sjuksköterskan som presenterat sig som Lisbet och jag suckar lågt och vänder mig emot Oscar med långsamma rörelser, "Var är Ogge?" Viskar jag hest och han ser på mig med en svårläst blick och suger in underläppen i munnen. Mitt huvud dunkar men jag ignorerar det, min oro för min pojkvän är starkare.

Oscar skall precis öppna munnen och svara när dörren öppnas och Felix kommer in med en oskyldig blick och jag suckar lågt men ler när hans ögon möter mina och han håller ursäktande upp ett paket tamponger framför oss och jag ler och nickar ok åt honom och han försvinner iväg på toaletten. Jag försöker hela tiden ignorerar att han kissar högljutt och fokuserar på Oscar som dock inte tänker i samma banor som jag.

"Älskling kissa tystare!" Ropar han irriterat och jag skrattar lågt men möter Oscars blick igen.

"Du är gravid Omar, sjätte veckan. Du har varit borta i en månad," Yttrar han lågt och jag lägger handen oroligt över magen. "Det var därför jag mådde illa?" Frågar jag oroligt, vill inte att det ska vara något fel på mig eller bebisen. Oscar nickar.

"Du har en gynekolog tid imorgon, du har tydligen spruckit, anledningen är oklar" mumlar han. Jag nickar igen, vet redan om det.

"Ogge." Säger jag hårt och Oscar ser på mig med den där blicken igen innan han slutligen knäpper sina händer i knät, ser ned på dem och sedan på mig.

"Oscar han.." yttrar han lågt och jag ser på honom med stora ögon, när någon säger Oscar istället fö Ogge av oss tre så är det aldrig bra.

"Oscar, säg" Yttrar jag hårt. "Ja Oscar han.." Yttrar han igen. Han kan inte riktigt finna rätt ord och jag börjar hyperventilera av panik.

Snälla gud låt inget ha hänt min kärlek.