Vinna eller förlora || foscar x Ogmar

11. Undernärd

Veckor har gått. Vi befinner oss hemma på Lidingö allihopa, jag ligger lutad emot Ogges bröst där han tungt sover i våran dubbelsäng. Han går fortfarande på lugnande och medicinerna gör sönder hans mage vilket bidrar till att han blivit undernärd och smal. Läkarna har sagt till mig att ge honom lite att dricka och lite kex efter varje talettbesök, men han börjar bli irriterad på det.

"Älskling" Yttrar jag med en omsorgsfull röst och han hummar sömnigt och öppnar sina ögon. Han ler svagt åt mig och lägger sin hand mjukt över min mage och smeker den mjukt. Om det är något han alltid tänker på oavsett vad så är det bebisen i magen, så fort han får chansen rör han händerna dit för att smeka och prata, och det gör mig lycklig. För mitt i det jobbiga så bryr han sig, han bryr sig om det finaste vi någonsin kommer få tillsammans.

"Här kommer jag med frukost" Felix kommer in i vårar sovrum med en bricka fylld av både frukt och bär och han suckar lågt och kastar täcket över oss båda när han ser att vi ligger nakna och jag rodnar lite när jag tänker tillbaka på går kvällen och Felix sätter ned brickan i Ogges knä.

"Tack Felix" Ler han lyckligt. Han tar sina mediciner som är otroligt stora utan att klaga trots att han kväljer till en gång för att tabletten fastnar i hans hals och jag smeker hans rygg mjukt och ger honom lite frukt. Han klagar aldrig har jag märkt, efter varje toalettbesök är han alltid lika trött och nere men han klagar inte, han bara lägger sig i sängen och däckar igen, ibland orkar han även prata lite med mig.

"Jag lämnar er ifred nu" Ler Felix och Ogge skakar på huvudet, "ät frukost med oss." ler han och jag skrattar till och kryper upp i hans famn, drar in doften av honom och känner hur hans haka lätt rör sig emot mitt huvud när han tuggar Han stelnar till plötsligt och jag ser oroligt upp på honom och han svär tystlåtet och ser generat ned i sitt knä.

"Jag måste, uhm gå på toaletten" Säger han med en tyst plötsligt osäker röst och jag låter mitt finger mjukt smeka hans handrygg och han suckar lågt och ställer sig upp. Jag betraktar hans beniga rygg där han står med ryggen emot oss och jag ser oroligt på honom och ställer mig upp och ger honom hans hoodie som jag antar att han söker efter och han kysser mitt hår mjukt.

"Tack hjärtat" yttrar han kärleksfullt. Han drar på sig sina mjukisar över sitt nakna skrev och jag kastar ett par strumpor på honom och han försvinner iväg nedför trappan och jag sitter kvar med Oscar och Felix i sängen.

"Jävlar vad kläder han behövde för att gå på toaletten," yttrar Felix tankspritt och ser upp på Oscar som blickar ned på honom med en kärleksfull blick och jag hummar lågt och äter lite av min macka trots att min matlust försvunnit med oron av Ogge.

"Han är rätt febrig," Yttrar jag tyst och Oscar hummar lågt. "Hans mediciner typ, gör så ja, hans mage gör som den vill" muttrar jag och Felix smeker min arm mjukt vilket får mig att sucka men ändå le, de båda försöker, dem försöker få oss att må bättre.

När jag plötsligt hör min pojkväns snyftande ifrån nedervåningen då huset är otroligt lyhört struntar jag i att jag är naken, jag sliter åt mig en skjorta på vägen ned för trappan och rusar till badrummet där jag finner honom naken på golvet med ansiktet i händerna. Han gråter högljutt och tårar rinner nedför hans kinder och jag sätter mig oroligt framför honom och låter mina händer mjukt greppa hans smala handleder och jag ser tryggt in i hans rädda blå ögon som oroligt möter mina bruna och han bryter ihop i mina armar.

Han skakar av feber och jag ropar oroligt efter Oscar som kommer in i badrummet med en flaska iskallt vatten som han försiktigt får Ogge att dricka och jag känner hur hjärtat hamrar hårt i bröstet och hur bebisen sparkar, även han reagerar på stressen jag känner och jag smeker Ogges svettiga panna mjukt och låter honom vila sig i min famn och när han slutligen somnar lyfter Oscar upp honom i famnen och bär honom utan några som helst svårigheter till soffan.

_ _ _ _ _ _ 
usch!! allting känns väldigt jobbigt just nu, alltså inte så att allt är jobbigt och dåligt. Vissa saker är faktiskt skitbra just nu, men min bästa kompis har precis flyttat och hans liv påverkas inte ens av att jag försvinner flera timmar bort aa ni kanske fattar. medan hela mitt liv typ faller ned och typ blir lite mindre bra. jag försöker dock göra det bästa av situationen liksom jag kan ju inte göra ngt, men ändå. önskar han också kunde visa att han bryr sig iallafall lite om att vi är 6 timmar bort ifrån varandra efter att ha umgåtts konstant i 12 år, lol rösta och kommentera nu babes, puss