Adrian stirrade ner i golvet. Han sa inte mycket mer till Emma och hon satt lika tyst bredvid honom.
Hon var i chock. Riktig chock.
Sa han precis där? Hannah, han hade gjort Hannah gravid.
Så just nu var det Hannah som bar på Adrians barn? Hon ville inte tro på det...
"Nej..." Viskade Emma. "Nej, det är hon inte.."
Adrian sa inget.
"Adrian!" Fortsatte Emma, med tårar i ögonen som bildades. "Du har inte gjort någon gravid!"
Ingen är gravid, sluta! Emma drog händerna för ansiktet och försökte sitt bästa med lugna sig, men det var närmaste omöjligt.
Detta gjorde henne mer upprörd än något annat som hänt de senaste veckorna. Hon trodde aldrig detta skulle hända av allt.
Verkligen aldrig.
"När?" Började hon. "Hur? Jag förstår inte.."
Hon fattade inte hur det hade gått så fort. Hon förstod ingenting.
Allt var helt förvirrande. Hon behövde Adrian, men inte lika mycket som Hannah antagligen...
"Jag knullade henne, okej?" Fräste Adrian, förbannad men Emma visste att han var minst lika upprörd som Emma. För att inte tala om förvirrad...
Emma satt i sängen med benen uppe till brösten nu och hade armarna om dem. Hon blundade hårt.
"Fan..." Mumlade han. "Jag... Jag kan inte ha barn.." viskade han fram.
Emma bet hårt om underläppen. Nej, hon kunde inte se Adrian som pappa, inte än.
Han var fortfarande så ung och han hade ingen heller ordning på sitt liv ännu.
"Snälla, säg att det inte är sant..." Viskade hon nu.
Adrian såg på henne.
"Jävla hora.." Fräste han lågt. "Det är precis vad hon är!"
Emma skakade på huvudet. "Jag känner Hannah..."
Kände. Hon kände Hannah, ville Adrian säga.
Han förstod inte hur Hannah och Emma var vänner.
Dem som var så sjukt olika.
"Hon brukar ta tabletter för fan Emma..." Förklarade Adrian irriterat. "En gång så glömmer hon helt plötsligt, fan vad hon vill sätta dit mig."
Emma såg på honom och svalde hårt.
"Jag..." Hon stammade fram. "Jag ska prata med henne.."
Det är ett måste.
"Och säga vad?"
Emma svarade inte. Ja, vad skulle hon säga?
"Du är emot abort, ellerhur?" Mumlade Adrian.
Emma nickade sakta. Det var så sant. Hon var emot abort.
Hon såg det som ett mord.
Att ta någons liv, och därmed att ta sitt egna barns liv vore något hemskt.
"Så vad fan har du att säga till Hannah?"
Emma torkade bort dem envisa tårarna och skakade på huvudet ordlöst.
"Jag vet inte.." Viskade hon fram sedan och såg på honom.
Adrian stirrade in i väggen nu medan han svalde hårt. Han såg besvärad ut.
YOU ARE READING
Emma och Adrian
Teen Fiction- Väldigt grovt slarvig med stavfel med annat- Vart går gränsen? Emma och Adrian bor under samma tak och blir därmed kallade halvsyskon. Adrian har alltid vart ett problembarn, det är vad han har hört under alla åren. Han har gått från problem til...
