Alexia Wilhelmsson är inte vilken normal tjej som helst, hon är dotter till Kung Alexander Wilhelmsson. Hemma är hon den perfekta lilla flickan, den typiska pappas lilla flicka, men i skolan är hon en helt annan person. Vad händer när den nya killen...
Jag vaknar av att någon skakar lätt på mig och det första jag ser när jag öppnar ögonen är min pappa. "Jag somnade eller hur?" Mumlar jag frågande och han nickar med ett retsamt flin på läpparna. Jag kollar generat ner i golvet och reser mig ur fåtöljen och sträcker på mig med en gäspning. "Vad är klockan?" Frågar jag pappa, "klockan är halv 5," mumlar han till svar och jag ser då att han sitter vid sitt skrivbord igen. "Okej, vi ses vid middagen sen," säger jag och ger han en puss på kinden innan jag går ut från hans kontor. Jag vandrar genom dem vackra väl städade korridorerna och ut till skogen på slottsträdgården. Jag kliver in i skogsdungen, bakom ett träd klär jag av mig och skiftar till Celias röda varg. Ljudet av ben som knäcks och byter plats ekar genom skogen. Jag låter Celia ta kontroll över kroppen och vi tar av i full fart genom skogen.
~ Celias perspektiv ~ Jag tar över Alexias kropp och vi springer genom skogen i full fart. Jag saktar ner när vi kommer fram till den lilla dammen vi alltid går till och lägger mig ner. 'Alexia, tycker du jag var för hård mot Filip?' Frågar jag och gnyr lätt, nervös för att hon ska tycka illa om mig. 'Nej Celia, du gjorde helt rätt. Han var respektlös och skämde ut oss inför alla!' Svarar hon tillbaka och jag förblir tyst efter det. En gren knäcks och får mig att resa mig snabbt och kolla mig omkring, helt på min vakt. En vitgrå varg kliver ut och ett lugn sprider sig i min kropp. "Hallå mate," säger en mörk röst som sprider gåshud över min kropp. "Jag är Leo, Phoenix varg." Jag nickar lätt, "Hallå Leo," spinner jag och tar ett steg mot min sexiga mate. 'Celia vi måste tillbaka, middagen är snart färdig,' säger Alexia och jag suckar. "Jag måste ge tillbaka kontrollen till Alexia, middagen är snart redo, jag hoppas vi kommer ses igen," säger jag och gnyr lätt. "Självklart princesa," svarar han och jag försvinner in i bakhuvudet på Alexia igen.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
~ Alexias perspektiv ~ Jag får tillbaka kontrollen av Celia och sida vid sida vandrar jag och Phoenix tillbaka till slottet. Jag stannar vid trädet där jag lämnade klänningen, skiftar tillbaka och klär på mig. Phoenix kliver ut bakom ett annat träd och vi går tillsammans till matsalen hand i hand. Några tjejer, som jag antar är från Phoenix flock, blänger på mig och en utav blondinerna reser sig upp med ett falskt leende. "Hej, jag är Angelica, luna över Dark Forest, Phoenix mate," säger hon med ett flin och jag höjer ena ögonbrynet. 'Hur vågar hon kalla Phoenix och Leo för sin mate?' Morrar Celia och jag håller med henne. "Passa din söta lilla tunga innan jag rycker ut den och matar hundarna med den," säger jag hotfullt och med ett ilsket tjut slår hon till mig på kinden. Hela rummet flämtar lätt och backar till andra sidan rummet. Mina ögon skiftar mellan min ögonfärg och Celias. 'SLÄPP UT MIG, LÅT MIG SLITA HENNE I STYCKEN!' Skriker Celia i mitt huvud och morrar högt när hon kastar sig mot barriären för att försöka ta kontroll men jag kämpar emot för att hålla henne i styr. "Vet du vem jag är?" Morrar jag och tar ett hotfullt steg mot henne. "Borde jag det, omega?" Säger hon kaxigt och lägger armarna i kors över brösten som håller på och hoppa ur tröjan hon har på sig. Att bli kallad omega var sista droppen och jag kan inte stoppa Celia från att ta kontroll.
~ Celias perspektiv ~ Jag kastar mig mot bimbon och tar tag runt hennes hals. Jag lyfter henne från marken. "Du pratar med prinsessan Alexia, så visa lite respekt!" Morrar jag och kastar sedan in henne i väggen på andra sidan och alla som stod där skrek i rädsla och sprang åt alla håll för och komma så långt från mig som möjligt men jag brydde mig inte om dem, bara 'Angelica' som påstod sig vara Phoenix mate. Hon skiftar till en liten fjuttig ler brun varg och jag skrattar humorlöst. Hon går till attack mot mig och jag tar tag i hennes nacke och slår ner henne i backen med all min kraft och hon gnyr av smärta. Vargen vill ge efter men inte människan, dålig kombination. Hon river mig över bröstet när hon kastar bort mig och jag skiftar till min enorma röda varg. Jag ser rädsla i hennes ögon och ska precis går till attack när Phoenix går emellan. "Celia sluta," ryter han och jag skiftar tillbaka. En av vakterna ger mig en filt. Han skyddade henne, min egna mate skyddade den där bitchen! Jag reser mig upp med filten virad tätt runt kroppen och ger tillbaka kontrollen till Alexia.
~ Alexias perspektiv ~ Jag får tillbaka kontrollen och ser på Phoenix som höjer handen och slår mig, jag vill gråta men jag håller blicken kall. Pappa morrar högt och rusar fram till Phoenix och kastar ner han på golvet. Celia gnyr i mitt huvud och jag känner hjärtat knyter ihop sig av sorg och medlidande för Celia, hon tar det här som värst. "Jag, Alexia Luna Wilhelmsson, avvisar Phoenix Reynolds som min mate och framtida kung." Säger jag högt och tydligt fullt med auktoritet. "Är du prinsessan?" Spottar Angelica ur sig, fullt med avsky och jag vänder blicken mot henne. Jag tar tre snabba steg tills jag står mitt framför henne och säger, "Ja det är jag, och jag har inga problem med att se till så du tillbringar resten av livet i våra fängelsehålor." Hon nickar och jag vänder mig om och går därifrån.
