School of Love-Games ~on hold~

Lite för mycket

"Så, du säger alltså att du gick med Albin till skolan efter bara två dagar?!"

"Va, nej! Eller, det gjorde jag ju men det var inte poängen Corre!"

"Vad var poängen då?"

"Det var att, att, ja, men allting!"

Cornelia skrattade och jag stod där och muttrade. Vad fans det att skratta åt?! Jag hade söt ut mig för alla ju.

"Jag skämde ut mig för alla!" Sa jag ganska högt och dem få som redan var i klassrummet före mig kollade lite snett på mig. Vi kände ju inte precis varann så dem kanske inte ville lägga sig i.

"Ja, men det är ingen nyhet!" Sa Corre tillbaka och hon hade det där ansiktsuttrycket som sa "känn dig ägd" mer än "Gud vad jobbigt, jag förstår dig helt" som jag ville att det skulle säga.

"Varför kan du inte bara ha lite medlidande ibland, du behöver inte vara så stenhård!?" Sa jag lite högre och nu nästan stirrade dem som var där inne på mig. Jag kände mig plötsligt blyg då men när jag kollade på Corre fick jag modet tillbaka.

"För att det inte blir kul då, det är så kul att vinna över dig!" Skrattade Corre. Nu blev jag faktiskt irriterad.

"Det är INTE kul! Jag vill ha en vän som förstår mig inte som bara söker efter att vinna över mig!"

Nu försvann corres leende. Hon kollade ner lite, sedan kollade hon upp på mig som stod med händerna och stirrade på henne.

"F-förlåt, jag skojade bara. Jag trodde inte att det var en så stor grej!" Sa hon lite skamset men det såg ändå inte riktigt ut som om hon ångrade sig. Jag slutade se så arg ut och då sken hon upp i ett diaboliskt leende som om hon vunnit igen. Då blev jag arg igen och tänkte inte vara så lätt den här gången.

"Lär dig att tänka dig för! Var inte så himla kall hela tiden!" Halv skrek jag och vände mig om lite bitchigt och om hon hade varit närmare hade jag slagit henne i ansiktet med håret, vilket hon hade förtjänat. Jag gick ut ur klassrummet med bestämda steg.

Jag kände allas blickar i nacken och hörde några som skrattade åt Corre och några som viskade att jag var cool. Jag brydde mig inte om det utan gick genom korridoren och bort till toalett rummet. Där ställde jag mig med ryggen mot väggen och armarna i kors. Sedan ångrade jag mig genast. Corre var den ända jag kände här och nu kanske jag förstört allt?! Jag kände tårar i ögonen.

Plötsligt hörde jag hur någon sa mitt namn. Jag hoppade till och vände på huvudet. Där stod Tess lite skamset och nyfiket.

"Vad gör du här?" Frågade hon med ett litet snett leende. Jag snöt mig lite och började skratta lite lättat.

"Inget, jag ska just gå. Kom!" Sa jag och sedan gick vi tillbaka till klassrummet och jag kollade inte en ända gång på Corre. Jag såg hur alla nu hade kommit till klassrummet och kände Corres blickar men kollade bara ner i min loggbok hela samlingen när läraren pratade och pratade om saker jag redan vet om. Jag har suttit hemma och läst om hur man jobbar på skolan och om alla dess rum och lärare.

Jag satt och drömde när någon plötsligt knackade mig på axeln.

"Men lägg av nu Corre! Jag tänker inte prata med dig just nu!" Halvskrek jag och reste mig hastigt upp.

"Oj, förlåt Tess! Jag trodde inte att det var du!" Sa jag skamset när jag såg att det var Tess och inte Corre som stod bakom mig. Sedan såg jag hur Corre stog i dörren och flinade åt mig.

Då tog jag Tess i armen och gick med snabba steg ut ur rummet med huvudet högt. Tess gjorde samma sak och sedan gick vi där längs korridoren ända tills vi gick rakt in i en kille och hans gäng i nian.

"Aj!" Utbrast jag och Tess i munnen på varann. Sedan letade vi efter våra böcker på golvet. När jag kollar upp kollar jag rakt in i ett par underbara blåa ögon.

"Eh, här!" Säger killen som går i nian och håller fram en bok.

"Tack!" Säger jag med ögonkontakt med killen som jag senare vet att han heter Jesper. Sedan blir han knuffad i armen av gruppens så kallade ledare Sebbe.

Sedan går dem förbi oss och jag kollar efter Jesper och känner hans underbara lukt efter honom. Jag kollar på Tess och båda bryter ut i skratt när vi går längs korridoren bort mot blåa redaktionen för att jobba svenska.

När vi kom dit satt hela klassen där och väntade och vi satte oss snabbt ner vid närmsta bord med huvudena i bordet och leende blickar på varann.