School of Love-Games ~on hold~

Silent Irony

~ni som inte läst den nya uppdateringen jag gjorde på förra kapitlet, läs den! Om ni inte gör det kommer ni säkert inte förstå någonting av vad som händer~

Jag vaknade hoppfull för vad som skulle hända idag.

Det första jag tänkte på var vad jag och Viktor kommit överens om igår.

Idag var min första 'silent' dag. Det var tur att jag fick prata med min pappa för jag älskade honom. Vi gjorde allt tillsammans. Han var den bästa pappan någonsin.

Jag skulle aldrig kunna låta bli att prata med honom på en hel dag, det var fysiskt omöjligt.

Det ända jag hade på tankarna just nu var Viktor. När jag hade lyckats med det här så borde väll jag få utmana Viktor på någonting, men vad?

Jo jag fick många idéer när jag stod på bussen.

När jag gick av bussen stod Albin och hans gäng bara några meter framför min buss hållplats. Jag kollade bort och gick snabbt förbi dem.

"Sandra!" Attans de märkte mig.

Albins kompisar skrattade till när han gick fram till mig då vinkade han till dem att gå framför oss.

"Tjena!" Sa han med ett snett leende och la armen om min axel som vi gick mot skolan.

"Mm, hej." Mumlade jag tillbaka. Även om jag var otroligt glad att han bara kom och var så spontan.

Han vände huvudet mot mig och var otroligt nära.

"Ska vi jobba tillsammans idag?" Viskade han i mitt öra och det pirrade till i hela kroppen.

Jag hade aldrig varit såhär 'nära' Albin förut och det kändes grymt bra att han tog första steget.

"Okej.." Jag tänkte. Vad hade jag just sagt? Jag kan ju inte vara med Albin, det vore ju inte schysst mot Viktor! A men vi är ju inte ihop eller nåt.

"Okej bra!" Sa han och hoppade glatt ifrån mig. "Då ses vi sen!" Ropade han över axeln.

Resten av vägen till skolan gick jag och små log för mig själv.

"Viktor, kan du förklara anledningen till detta?" Anders lät arg. Viktor hade kommit sent, igen. När Viktor kom in genom dörren hoppade han till vid synen av mig och tappade sina böcker på golvet.

På ett papper hade han ritat en grön drake. Alla i klassen började skratta.

Jag såg på Albin. Han satt med armbågen i bordet och kollade på sina vänner hela tiden när han små skrattade för sig själv. Jag reste mig från stolen och hämtade teckningen och gav den till Viktor.

"Här, håll noga koll på den nu." Jag kollade lugnt på honom.

"Den är till min sjuka kusin.." Sa han sedan lågt. Men jag som satt nära hörde honom tydligt.

"Okej Sandra, gå och sätt dig nu! Du också Viktor."

Jag gick smidigt tillbaka till min plats. Jag kände allas blickar på mig så jag böjde huvudet ner mot bordet för att skydda mitt röda ansikte med mitt bruna hår.

Alla rusade ut ur klassrummet för att skynda ner till cafeterian. Själv satt jag kvar vid mitt bord en stund och läste klart sidan på min bok. Corre stod i dörren och kollade på mig.

Jag kollade upp lite på henne. Hon hade jeans shorts och en långärmad rosa tröja med sandaler till på sig. Hennes hår var utsläppt med luggen uppsatt. Hon var väldigt fin där hon stod.

Själv hade jag en svart midje kjol som gick mellan knäna och rumpan i längd och ett blommigt linne instoppat i kjolen med vita Converse till.

"Du kan gå utan mig, du ska ju ändå ha matte." Sa jag och satte ner huvudet mot boken igen.