Sommar i skärgården - En The Fooo novell

Kapitel 1 - Den ljuva skärgården

Kapitel 1: 

Vår fullpackade bil svängde in på den lilla vägen. Det var knappt så att man kunde möta en bil, så smal var den. Utanför fönstret däk alla fina hus upp, allt från små röda stugor till stora vita villor. Vattnet skymtade mellan husen på min vänstra sida. Jag kunde inte låta bli att le. Jag älskar att vara här. Det spelar ingen roll om det är sommar eller vinter, skärgården är fin året om. 

- Kolla Persson's har målat om, sa pappa samtidigt som vi åkte förbi det ljusblåa huset som tidigare hade varit vitt. Annars var det mesta som vanligt. Så mycket hade vi att prata om tidigt en morgon i bilen. Det var inte ett jättestort ställe, men på sommaren är det alltid mycket människor här. Dom flesta tog färjan över till andra sidan. Där ligger Skeppsvik, en populår strand som lockade många barnfamiljer. Vi åkte in i det lilla samhället och förbi hamnen. Det var så pass tidigt på sommaren så att inte många båtar hade hunnit hit. Men några få var redan där. Ett gammalt par satt på däck och åt frukost. I klädda tjocka tröjor denna kalla sommarmorgon. Dom såg glada ut, nöjda över att det äntligen var sommar och att dom fick åka ut med båten. Jag själv var fortfarande trött efter för lite sömn och en lång bilresa. 

Efter några minuter var vi framme vid vårt eget sommarparadis. Vi parkerade bilen på gräsmattan och jag kollade ut genom rutan på den stora villan. Där jag hade spenderat varje sommar sedan jag var fyra år. Jag hoppade ut ur bilen och smällde igen dörren. Jag drog in den friska luften som doftade sommar. Det gröna gräset var högt och om jag kände min pappa rätt skulle han ta fram gräsklipparen så fort han fick chansen. Jag gick runt hörnet på huset och gick närmare vattnet. Jag ställde mig på baksidan av huset och njöt av utsikten. Den lilla trappan ner till bryggan gick jag snabbt ner för och ställde mig på bryggan. Jag kollade ut över det fina vattnet och kände mig som hemma. Den här sommaren visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag visste bara att jag inte skulle ha lika höga förväntningar som förra sommaren. Det var skönt att stå ensam på bryggan, utan att riktigt veta vad som skulle hända. Här ska jag spendera fyra ljuvliga veckor utan stress, press och allt annat som sker hemma. 

- Alexandra kom nu! ropade min mamma från köksfönstret på baksidan. Jag kollade bak upp på min mamma. Jag vände mig om och gick upp för trappan igen. Över det höga gräset och in i huset. Mina vita strumpor smälte in med det vita trägolvet, jag har alltid älskat det här golvet. Trots att vi inte var här särskilt många gånger om året så kändes det här huset ändå som hemma. Jag trivs bättre här än någon annanstans.