Sommar i skärgården - En The Fooo novell

Kapitel 12 - Gilles inre drivkraft

Efter en lång stund på berget hade sommarens kalla kvällsvindar börjat blåsa.

- Nej nu drar vi hem, jag fryser ihjäl, sa jag och reste mig upp från berget. Jag sträckte fram min hand mot Felix för att hjälpa honom upp. Han verkade tänka på något annat men tog tag i min hand efter en stund.

- Tack, sa han och släppte min hand. Vi samlade ihop våra grejer och gick mot cyklarna.

- Vad är klockan? undrade Gille. Felix tog upp sin mobil ur fickan och kollade.

- Halv tolv, sa han.

- Oj, sa jag. Hade tiden gått så fort? klockan var ju åtta nyss. Gille verkade inte tycka det var så farligt.

- Okej, sa han bara och ryckte på axlarna.

- Så vad ska vi hitta på nu? frågade Gille. Han kan inte på riktigt mena att han ville hitta på något nu? Om berget inte hade varit så hårt hade jag kunnat somna när och nu.

- Sova? förslog Felix.

- Vem är det som är tråkig nu? undrade han.

- Tyvärr Gille, två röster på sova, majoriteten avgör, sa jag och la i mina grejer i cykelkorgen. 

Vi kom fram till färjan och fick stå och vänta på den en stund. Bredvid oss stod några tjejer som också skulle över till andra sidan. Gille började genast snacka med dom, skräll. Gille hade någon slags förmåga att lyckas charma sig in hos precis alla han träffade, så verkade fallet vara den här gången också. Felix verkade inte alls pepp på att snacka med tjejerna och stod och kollade på mig istället. 

- Det här händer alltid, sa han till mig.

- Hur orkar han? frågade jag.

- Vet inte, någon inre drivkraft som ger honom styrka antagligen, sa Felix. Jag skrattade åt honom och sneglade lite åt tjejernas håll. En av tjejernas skor fångade min uppmärksamhet. Jag vet inte om man brukar säga sådant här om andra människor, men jag kände mig tvungen.

- Har hon hundbajs på sin sko? frågade jag Felix och nickade mot den ena tjejen. Lite diskret vände han sig om och kollade. Han skrattade lite samtidigt som färjan kom och vi gick på. Det gjorde Gille och tjejerna också. Dom verkade ha mycket att prata om och tjejerna skrattade åt allt han sa. Deras fejkade skratt gjorde att jag fick obehagliga rysningar på ryggen.

- Kan du inte berätta lite vad allt heter? frågade Felix mig.  

- Jo, sa jag glatt. Han fattade nog inte riktigt min besatthet av det här stället. Jag pekade åt massa olika håll och berättade vad allt hette. Han måste tycka jag är skitkonstig som blir helt exalterad av att berätta om allt här. Men det här är mitt favoritställe på hela jorden. Jag berättade om lite allt möjligt i flera minuter.

- Och sen måste vi käka skaldjurstallrik där någon dag, sa jag och pekade på en av restaurangerna.

- Det är bästa stället i hela skärgården, fortsatte jag och han nickade. Färjan kom över till andra sidan och vi gick av. Ännu en gång kom Gille på efterkälken och vi fick vänta på honom. Det hade börjat bli lite av en vana.

- Kommer han inte inom en minut så drar vi, sa jag efter ett tag och precis då sa Gille något slags hejdå till tjejerna. Den killen och tjejer alltså.

- Vilka var det där? frågade Felix nyfiket honom när han kom fram till oss.

- Ebba och ehhh? svarade han och försökte komma ihåg vad den andra tjejen hette. Jag skrattade åt honom.

- Det är många att hålla koll på märker jag, sa jag retsamt.

- Aa du vet, sa han och härmade min röst för att reta mig tillbaka. Vi båda gav varandra ett irriterat leende och cyklade sedan hemåt. Gille är verkligen en sådan person som man stör sig på men älskar på samma gång. 

Nästan hela vägen hem funderade jag på hur vi skulle säga hejdå. Skulle jag stanna vid Gilles hus eller skulle jag bara fortsätta cykla? nu var stunden kommen och jag bestämde mig för att stanna. Är det nu vi ska kramas eller vad händer? Gille tog steget, tack för det. Han sträckte fram sina armar mot mig. 

- Vi hörs eller? frågade han.

- Självklart, svarade jag och kramade om honom. Felix kom fram till mig och jag fick en kram av honom också.

- Sov gott, viskade han i mitt öra. Jag log mot honom.

- Godnatt, sa jag till dom båda och dom vinkade till mig samtidigt som jag hoppade upp på cykeln och cyklade hem mot mig. Trots att det var sommar ute så höll mina händer på att förfrysa. När jag äntligen kom in genom dörren så pustade jag ut höjt och njöt av att få känna lite värme.

- Värst vad ni var ute länge, sa mamma och jag hoppade till.

- Du får inte göra sånna läskiga uppenbarelser i hallen när det är sent på kvällen, sa jag till henne. Hon log mot mig.

- Hade ni det trevligt? frågade hon.

- Ja, trevliga pojkar det där, sa jag till henne.

- Vad gör ni vakna ens? undrade jag samtidigt som jag tog av mig skorna.

- Vi väntade på dig, sa hon.

- Det hade ni inte behövt, sa jag och fick skuldkänslor över att dom hade suttit uppe och väntat på mig hela kvällen.

- Vi ville bara se att du kom hem, sa hon och jag tog matkassen och gick in i köket. Mamma följde efter. Jag tog hela påsen och la den i papperskorgen.

- Jag tänkte sova nu, sa jag till mamma.

- Duscha först bara, annars blir ditt hår så konstigt, sa hon. Tack för den mamma.

- Okej, sa jag och kramade om min mamma.

- Godnatt, sa jag till henne och styrde mina steg mot badrummet.