Kapitel 3 - En gammal vän

2.1K 48 0
                                    

I brist på annat att göra så bestämde jag mig för att cykla ner och köpa godis i affären. Regnet hade upphört för en stund, så jag passade på. Det gick snabbt att cykla till stan, det tog knappt 4 minuter. Eller att kalla det en stad var kanske att överdriva. Det var i alla fall centrumet häromkring. Det fanns en Ica-affär, en restaurang och några andra små affärer. Jag parkerade min cykel utanför Ica. Cykeln var mormors gamla och jag minns hur mycket jag längtade att få cykla på den när jag var liten. Nu var jag här, stor nog att både cykla på en damcykel och att gå till affären själv. Jag låste det rostiga låset på cykeln och gick in i affären. Jag försäkrade mig om att min hundralappen låg kvar i bakfickan, det gjorde den. Jag gick in genom dom självöppnande dörrarna. I affären var allt precis som vanligt. Priserna var överdrivet dyra eftersom alla som bodde häromkring hade pengar. Jag rörde mig framåt. Plötsligt dök en någorlunda bekant rygg upp framför mig. Han stod och kollade ner i en frysbox med pommes frites. 

- Gille? Frågade jag killen som jag tyckte såg ut som min barndomsvän. Han vände sig om och sken upp i ett leende. Det var han, Gilbert. 

- Hej Alex, sa han förvånat och jag kollade på min gamla vän. Bredare axlar, mycket mer muskler och längre hade han blivit sedan sist vi sågs. Jag gav han en kram. 

- Du var inte här förra sommaren, sa jag besviket. Hela sommaren hade jag fått klara mig själv. Utan min vän som brukade bo med sin mormor och morfar några hus bort.

- Nej allt var bara struligt, så jag var bara här sista veckan på lovet, sa han.

- Och då hade jag precis åkt, insåg jag besviket. Jag minns knappt vad jag gjorde förra sommaren, men att säga att jag hade tråkigt var en underdrift.  

- Förra sommaren var tråkig, konstaterade Gilbert. Som om han hade läst mina tankar. 

- Det är ingen sommar om man inte är här, sa jag och log. Han kollade granskande på mig. Jag kollade lika granskande tillbaka.

- Du har växt, sa han. Jag hade konstaterat precis samma sak. 

- Du med, börjat träna på gym eller? Frågade jag och nickade mot hans armar. Senaste gången vi träffade varandra var för två år sedan. Korta båda två och definitivt mycket omognare än vad vi var nu. Vi var ju bara 14 år på den tiden. Han skrattade lite åt min fråga.

- Ja, blev hans svar. Vilket jag redan hade förstått. Vi pratade en stund och jag insåg att jag hade glömt bort varför jag var här egentligen. 

- Jag kom egentligen hit för att handla, sa jag med ett skratt och kollade på Gille. 

- Jag med, sa han. 

- Mormor tror säkert jag har blivit kidnappad eller nått, fortsatte han. Han bodde med sin mormor och morfar när han var här. När vi var små så lekte vi varje dag på somrarna. Vi var verkligen oskiljaktiga. Jag skrattade åt honom. 

- Vad ska du köpa då? undrade jag samtidigt som vi rörde oss vidare i affären.

Sommar i skärgården - En The Fooo novellWhere stories live. Discover now