Sommar i skärgården - En The Fooo novell

Kapitel 23 - åh nej

- Vad har jag missat? frågade Felix när han kom tillbaka in i stugan efter sitt samtal. Han la sig ner i sängen precis som han låg innan, tätt intill mig. 

- Vi blev inbjudna till Alex föräldrars midsommarfest, sa Gille.

- Oh, trevligt, sa Felix. 

- Förvänta dig inte för mycket, sa jag med ett skratt när jag tänkte på hur festerna brukade sluta. 

- Alex mammas karaokeframträdanden är legendariska, berättade Gille och jag ville mest sjunka genom marken. Felix skrattade. 

- Hon känns inte som den som sjunger karaoke? sa han med ett skratt. 

- Efter några glas vin kan allt hända, sa jag seriöst. Det var faktiskt sant, när min mamma fått i sig lite för mycket alkohol visste man inte riktigt vad som skulle hända. Hon överraskade varje gång. 

- Vi får se vad hon hittar på i år, sa jag och killarna bara skrattade åt mig. 

- Åh nej, sa jag uppgivet när jag såg smset min mamma hade skickat. Felix och Gille som satt bredvid mig på bänken och åt glass gav mig en förvirrad blick. Vi hade tagit båten till en hamn som låg en bit ifrån oss. Där hade vi stannat och ätit en glass. Men jag skulle nog lyckas dra med mig killarna in i lite affärer också.

- Vad händer? Vem smsade? frågade Felix nyfiket och lutade sig över min mobil. Jag låste min iphone och kollade på killarna allvarligt.

- Snälla säg att ni har planerat något ni ska göra i kväll? sa jag och dom tänkte efter.

- Nej det har vi inte, hurså? undrade Gille. Jag suckade och visade upp mammas sms för dom.

- ”Hej gumman, jag tänkte att vi kunde äta ute ikväll? Du, jag, pappa, Gilbert och Felix?” läste Gille upp. Varför vill min mamma detta?

- Jag tycker det låter trevligt, sa Felix och ryckte på axlarna.

- Jag skriver att ni inte kan, sa jag snabbt och tog mobilen från Gille.

- NEJ! skrek Felix och tog mobilen från mig.

- Jo, sa jag bestämt och försökte ta den av honom. Han gav den snabbt till Gille som knappade in ett svar.

- Nej, snälla sluta, sa jag och försökte nå mobilen. Men Felix hindrade mig. Efter några sekunder fick jag tillbaka den och såg svarat Gille skickat. ”Dom tycker det låter som en jättebra idé, smsa när du bokat bord” jag suckade ännu en gång.

- Ni kan inte på riktigt vilja det här? frågade jag dom.

- Gratis mat är alltid gott, sa Felix och gav mig ett läskigt leende.

- Skyll er själva, sa jag och kollade ut över hamnen. Den såg ut ungefär som den hemma hos oss, bara lite större. Vi satt på en bänk längst ett av båthusen. Det cirkulerade många människor runt oss. Allt från små barn till gamla gubbar. 

Jag lyckades dra med mig killarna in i några affärer. Den här ”staden” var större än vår och det fanns betydligt fler affärer och restauranger. Dom flesta affärerna här var små och mysiga, och dyra. Märkeskläder var något av ett signum här ute i skärgården.

- Vad är det för dag idag? frågade plötsligt Felix.

- Måndag, sa Gille. Att hålla koll på vilken dag det var var inget jag prioriterade så högt just nu.  

- Är det inte tisdag? frågade jag förvirrat och fortsatte att gå runt i den lilla affären med kläder.

- Det är måndag, sa Gille som hade tagit upp sin mobil för att kolla.

- Aha okej, det känns som tisdag, sa jag. Tjejen i kassan bara stod och log mot oss och våra meningslösa samtalsämnen. Vi gick ut ur affären och fortsatte ner på gatan. Gatan var ganska smal och hade endast vita hus, hur mysigt som helst.

- Är inte ni hungriga? frågade jag killarna.

- Men vi åt ju glass nyss? påpekade Gille.

- Men man blir ju inte mätt på en glass? frågade jag honom.

- Nä kanske inte, svarade han.

- Jag är hungrig, som vanligt, sa Felix. Jag gillade bara den här killen mer och mer.

- Då tycker jag vi äter något, sa jag och styrde mina steg mot en av restaurangerna som jag brukar äta på när jag är här.