jag önskar dig världen

Kapitel 31

På lördagen var det dags för familjemiddag. Jag och Audrina stod hemma i badrummet och fixade iordning oss. Jag stod över handfatet, mittemot spegeln och fixade håret med vax eftersom jag tänkte skippa kepsen under kvällen. Audrina stod bredvid mig på en pall så att hon nådde upp. Hon kammade sitt fina, bruna hår.
"Vill du att jag ska göra någon frisyr?" frågade jag när jag var klar med mitt hår. Audrina sken upp i ett leende och nickade.
"Inbakade flätoj!" sa Audrina och klappade händerna. Jag log och nickade. Audrina vände sig med ryggen mot mig och jag började fläta hennes hår. Under dessa tre år hade jag lärt mig mycket om olika grejer som ansågs vara för mammor och barn, inte pappor. Men eftersom jag var tvungen att ta båda rollerna så hade jag lärt mig alla dessa grejer. Jag satt flera kvällar i rad och testade en massa olika frisyrer på Audrina och så småningom blev jag allt bättre på dem alla. Och Audrina älskade när jag gjorde sådana saker med henne, flätade hennes hår, målade hennes naglar, shoppade handväskor, prinsessklänningar och smycken med henne, hade te-party med henne. Och även om jag inte kände mig så manlig när jag satt på golvet i Audrinas rum med hennes dockor runt om och drack låtsaste så var det en av de bästa stunderna med Audrina.

När flätan var klar gick vi ut till bilen. Jag satte fast Audrina i sin barnstol i framsätet och satte mig sedan i förarsätet. Audrina pratade hela vägen hem till Johanna, oavbrutet. Men det gjorde mig ingenting. Det bästa jag visste var att lyssna på Audrinas nonsensprat. För jag visste att ju äldre hon blev, desto mindre skulle hon prata med mig, i alla fall upp till tonåren. Det hade jag lärt mig från mig själv. Jag slutade, i princip, att prata med mina föräldrar under mina tonårsår. Jag stängde in mig i mitt rum, ryckte på axlarna till deras frågor. Det var inte förrän jag själv blev förälder som jag insåg hur jobbigt det måste ha varit för dem och hur respektlöst jag hade betett mig. Men jag var glad att jag hade insett det hyfsat tidigt i alla fall, och just därför hade jag extremt mycket kontakt med mina föräldrar nu. Och en av mina största önskningar var att Audrina aldrig skulle sluta prata med mig.

Johanna stod ute på gatan och väntade på oss när vi kom körandes på gatan. Hon stod där med en vacker klänning och lockat hår. Jag visste hur nervös hon var över att träffa mina och Emilias föräldrar, men jag var säker på att hon skulle göra ett bra intryck. Jag stannade bilen och gick ut till Johanna innan hon hann gå in i bilen. Mina armar slingrade sig runt hennes midja och jag drog henne mot mig.
"Du är så vacker" mumlade jag mot hennes läppar innan jag kysste henne.
"Du med" sa Johanna och log. Jag drog mig ifrån henne och min blick mötte hennes. Men jag drog snabbt bort den för att istället lägga den på ett stort blåmärke precis under hennes öga. Med en förvånad och förskräckt blick ryckte jag till.
"Men herregud, vad har hänt?" frågade jag och drog försiktigt mitt finger över hennes blåmärke. Johanna ryckte bort ansiktet. Hon svalde hårt och mötte min blick med hennes osäkra ögon.
"Jag trodde att jag hade täckt den i smink" mumlade hon. Min blick granskade återigen hennes blåmärke. Det var mycket smink på, men det syntes ändå, så jag kunde inte föreställa mig hur illa det såg ut  utan smink.
"Vad har du gjort, Johanna?" frågade jag mjukt, med en oroad röst.
"Jag snubblade i köket och slog i en stol" sa hon och log snett. Jag drog in henne i en kram.

Tjugo minuter senare var vi hemma hos mina föräldrar. Jag lyfte ur Audrina från bilen och hon rusade bort till dörren och sprang in utan att knacka först. Med ett leende vände jag mig mot Johanna. Hon var jättenervös, och jag förstod henne. Med en lugnande min tog jag hennes hand och vi gick mot dörren. Jag öppnade och precis i dörrkarmen stod mina föräldrar. De brast ut i ett leende när de såg oss.
"Åh, Johanna! Vi har hört så mycket om dig!" utbrast mamma och drog in Johanna i en kram så fort vi kom in genom dörren. Jag log och kramade om mamma efter det. Pappa kramade om både mig och Johanna och jag kunde se ett lättat leende på hennes läppar och att hennes nervositet hade släppt en aning. När vi hade hängt av oss ytterkläderna kom Emilias föräldrar ut i hallen. De hälsade på Johanna lika varmt och välkomnande som mina föräldrar hade gjort och det gjorde mig glad. Även om jag visste att de skulle välkomna Johanna med öppna armar, så kunde jag inte undgå att känna mig nervös inför att mina tidigare svärföräldrar skulle träffa mina nya flickvän. Det kändes så fel, trots att det inte var det.

Kvällen blev riktigt lyckad. Vi satt länge och pratade om allt mellan himmel och jord. Audrina var ibland delaktig i samtalen och ibland var hon i sin lekhörna. När de senare timmarna av kvällen närmade sig satte vi oss i soffan och fortsatte våra oändliga diskussioner. Levande ljus lyste upp rummet och utanför smattrade regnet ner. Audrina hade somnat i min famn, precis som hon brukade göra sena kvällar. Det var något hon inte hade växt ifrån än och det gjorde mig glad. Att jag fick ha stunder som dessa betydde så otroligt mycket för mig. Med Audrina i min famn, Johanna vid min sida hemma hos mina föräldrar, tillsammans med Emilias föräldrar. Det var den bästa kvällen på länge.

"Tänk när vi sitter här med vårt barn" viskade Emilia mjukt i mitt öra. Jag log. Hon var klängd runt min arm och min hand låg placerad på hennes lår. Hennes ansikte var lutat mot min axel. Jag såg mig omkring. Vi satt hemma hos Emilia i hennes vardagsrum tillsammans med hennes och mina föräldrar. De hade en lugn och trevlig diskussion om gamla tider, som jag och Emilia hade slutat lyssna på för länge sedan. Men det gjorde ingenting att vi inte var delaktiga i konversationen. För vi var delaktiga i gemenskapen i alla fall. Vi var en del av den fina familj vi hade skapat oss. Och kvällar som dessa hoppades jag aldrig skulle ta slut.

•••
Det verkade som att ni alla vill ha en uppföljare till den här boken så så blir det!!! Kommentera vad ni tycker om den här boken!! Och tror ni att Johanna fick blåmärket av att hon ramlade..? Kommentera!!!!
PS, bilden passar ej eftersom Johanna har kort, blont hår, men den får duga!!
Puss & kram <3