Annorlunda

4.

Peter vaknade av att Fox ryckte i honom. Peter såg suddigt och hörde bara ynka snuttar av det Fox tilltalade honom:

"Vakna....... Peter, du måste vakna!" Peter hörde tillslut Fox och började klarna till. Hans ögon fokuserade på Fox och han såg snart honom klart framför sig. Det blonda rufsiga håret var fullt med smuts och hans ansikte också. Ett sår under hans öga fick Peter att förstå att de hade gått emot något.

Med ett grepp runt rodret drog Peter sig upp på fötter. Han tittade försiktigt ut över räcket på båten och såg en stor sten strand framför dom. Han vände sig om igen och såg bara några få män ligga kvar på däck. De andra var borta.

Peter och Fox såg båda två, den unge Brodie ligga på mage framme vid fören. Peter hastade sig fram till honom och vände på honom. Han lutade sig fram och la örat mot Brodies bröstkorg och lyssnade. Av lättnad pustade han ut när han hörde hans hjärtslag. Han kramade om honom och sa för sig själv:

"Du skrämde mig där kompis, jag trodde du var död..."

Den lille Brodie som egentligen inte skulle följt med, var bara sjutton år och ute på haven. Tänk om han skulle mista livet nu.

Medan Peter satt och höll om Brodie kollade Fox vilka andra det var som fortfarande levde. Thomas och Killian var vid liv, men ingen annan. Trettiotvå män hade funnits på båten och nu var bara fem kvar, tjugosju män hade mist sina liv och nu var Peter och de andra strandsatta på en ö mitt ute i havet.

Fox och Peter väntade på att de andra skulle vakna. Peter gick fram och tillbaka på däck när han letade efter nån slags av ledtråd. Hur kunde varelserna bara vara borta, det fanns inte ett ända tecken av dom. Peter vände sig om precis när han såg Killian lyfta på huvudet. Han gick fram till honom och hukade sig.

"Du har ingen anledning att börja klaga nu Killian, vi måste snart röra på oss."
Killian tittade yrvaket på honom, men sa inte ett ord.

Det tog cirka en halv timme innan Thomas och Brodie tillslut vaknat. Peter och Fox började då packa ihop nödvändiga saker. Tomas tömde en hösäck -som någon sovit på, och lade i saker de skulle kunna behöva. En slipad kniv, lita mat som fortfarande var ätbar och lite papper och pennor som de kunde rita kartor på.

Killian packade på sig allt möjligt, men när Fox sa till honom att de inte skulle bära så tungt, lade han motvilligt av sig några saker. Det märktes att han snart skulle skita på sig av rädsla, men låtsades såklart att han var tuffast i gänget.

Fox slängde en blick på Peter och nickade åt honom.
"Okej, gossar! Dags att röra på oss!" Sa Fox högt och tydligt.
"Och vem sa att du skulle ge order?" Slank ut ur Killian. Peter stirrade ilsket på honom, så som Fox gjorde.

Fox tog ett grepp om sargen på båten och gjorde ett kanin hopp över den. Han landade med böjda knän på stenarna med ett klirrande ljud, och sedan rätade han på sig.