Annorlunda

6.

Fox perspektiv
Innan resan

Av någon anledning var det alltid skönare att gå från solnedgången än att gå mot den. En lång skugga uppstod alltid framför en, en siluett som ledde en hem.

Fox gick längst med hamnen när han mötte den unge Brodie som skulle följa med på resan. Brodie gick med blicken ner i marken och sparkade på en sten som förmodligen följt med hela promenaden. Fox tittade på honom underligt, och hörde snart att Brodie snörvlade diskret.
"Brodie?" Frågade han.
Brodie lyfte blicken och tittade på Fox med sorgsna ögon. Han tittade sen ner på marken igen och sparkade till den lilla stenen.
"Hördu, är du okej?" Frågade Fox sedan.
Fox hörde snart ett flin som utvecklades till ett gapskratt och när han tittade på Brodie igen, grät han inte... Han asgarvade.

Sedan lyfte Brodie blicken och skrattade åt Fox, gick i en normal fart mot honom, klappade honom på axeln och vandrade sedan iväg.

Fox kunde inte förstå vad det var Peter såg i den ungen, han gjorde ju inget annat än att spela spratt med folk. Hur skulle han kunna klara en väldigt allvarlig och riskera livet på en sån här resa.

Brodies perspektiv

Vandrandes längst med hamnen var ofta väldigt skönt, men inte denna gången, denna gången var det sorgligt. Brodies bror var just försvunnen, hans far var packad som stryk, och hans mor... Hon behöver man inte tala om.

Brodie sparkade på den lilla stenen som följt med honom sen han gick hemifrån, och det började nästan göra ont i stortån av att sparka på den, men den var liksom en underhållning att föra den framåt varje gång han kom ifatt den.

Med blicken ner i marken märkte han inte att han snart gått runt hela udden, när han hörde någon fråga.
"Brodie?"
Han lyfte på huvudet för att se vem det var. Snart så såg han att det var Fox som också var på promenad, och vände sedan åter blicken till marken.
"Är du okej?" Frågade Fox sedan.
Vad i Guds namn skulle han göra, han kunde ju inte gråta inför Fox, han jobbar ju på båten likadant som jag. Han bestämde sig snart för att göra ett spratt utav det, det var så han alltid gjorde när något gick snett, låtsas att man skojade så frågade inte folk om det.

Brodie började enkelt med ett flin som han sen skulle få till sett skratt. Nej. Ett asgarv. Han lyfte sedan blicken och spelade att han skrattade åt Fox. Han gick fram till Fox, klappade honom på axeln och gick sedan förbi honom.

Med blicken högt, skrattandes, kände Brodie Foxs blick i ryggen men spelade fortfarande att han skrattade.