DANTES PERSPEKTIV
6:55 ringde väckarklockan. Det var tisdag och som vanligt startar jag dagen med att kolla på mobilen. Malva hade skickat ett sms
Malva Martinez 23.24
"trodde du skulle med :/"
Det värmde min sten till hjärta, anledningen till att hon ville bada var för hon trodde jag skulle vara där. Visste väl att jag är bättre än Ludwig.
Jag hade endast en lektion och efter det drog jag till studion. Jag var själv men jag jobbade på med mina verser. Jag älskar studion, världens bästa plats. Där kan jag koppla från allt liv och bara vara och göra det jag älskar mest i världen.
Resten av mitt band började droppa in. Ludwig kom först. Vi hälsade och snackade vardagligt som vi brukar tills han nämnde henne.
"Alltså du vet Malva Martinez? Hon vi mötte på Urban Ou..."
"Ja jag vet vem det är" Avbröt jag honom. Klart jag vet vem hon är.
Han kollade med en konstig blick på mig innan han fortsatte:
"Vi var och badade igårkväll OCH ALLTSÅ WOAW DANTE"
Han kollade med ögonen och pratade som han sett en ailen eller något.
"Hon är ju typ det snyggaste jag sett"
Jag blev lite irriterad på honom. Jag vet väl det eller?!
Jag rynkade lite på näsan och skakade lite lätt på huvudet.
"Naa" Sa jag trots att hon är en ängel sänd från ovan.
"Är det töntigt att bjuda henne på middag? Eller bio kanske är bättre?" Sa han.
Hela min värld stannade upp. Vänta va. Nejnejneeej hallå!!??? Sakta i backarna! Malva ska inte på någon dejt med Ludwig, absolut inte.
"Jadu, jag vet inte. Tror inte tjejer uppskattar sånt längre" gav jag som svar och hoppades på att han skulle ge upp på Malva.
"Jag kan ju testa iallafall"
Jag blev irriterad och kände att jag behövde gå därifrån, så jag reste mig upp, greppade tag i min jacka.
"Jag måste dra" sa jag och skyndade mig ut. Jag drog på mig luvan och smällde igen dörren, jag mötte Noel och Axel på vägen men jag orkade inte stanna och prata, jag behövde komma därifrån.
"Eyyy?" Skrek dem efter mig.
Men jag ignorerade samtidigt som jag gick därifrån.
Det var en skön sommarkväll och klockan hade nyligen blivit halv sju. Jag hade spenderat många timmar i studion och fått mycket gjort. Jag hade hörlurarna i öronen och jag ville aldrig komma hem. Det var så skönt att bara gå så jag bestämde för att ta en omväg. Jag gick ständigt och kollade ner i marken, det har jag gjort hela mitt liv så det var en vana.
Men plötsligt tog det stopp och jag krockade med någon.
"Men förhelvete se dig för" Sa jag och kollade upp.
"Förlåt" Sa en tjejröst som jag mycket tydligt kände igen.
Malva. Vad är oddsen?
"Öhh, förlåt mig" Sa jag.
"Vad gör du här?" Frågade hon och plockade upp sin mobil som hon tappat under krocken.
"Jag går, vad ser det ut som? Daaa" Sa jag och kollade på mobilen för att se om den var spräckt. Det var den inte.
"Jag med, vi kanske kan gååå tillsammans?" Frågade hon med extra betoning på 'gå'.
Jag nickade och vi fortsatte att gå, denna gången åt samma håll. Jag tycker om att prata med Malva, hon är smart och har bra åsikter. Vi hade djupa diskussioner om politik.
"Fast är det konstigt att män tjänar bättre än kvinnor när vi faktiskt är både smartare och starkare?" Sa jag seriöst. Jag menar det självklart inte men det är roligt att provocera.
Hon stannade och kollade förvånat/argt/besviket på mig.
"Vad sa du precis?" Sa hon irriterat.
Jag kunde inte hålla mig för skratt.
"Det är bara roligt att provocera, såklart jag inte menar allvar" Jag tog tag i hennes hand så vi kunde fortsätta gå, men när jag skulle släppa, började hon istället fläta samman våra fingrar. Det strålade värme från fingertopparna genom hela kroppen, en känsla jag inte känt på längre men det kändes bra så jag släppte inte.
Det blev tyst mellan oss, men ingen stel tystnad utan en väldigt behaglig. Vår promenad började närma sig en timme....
två timmar.....
tre timmar....
Vi satt på en parkbänk i en liten park nära min lägenhet. Klockan blev 11 innan Malva började frysa.
"Jag tror faktiskt inte att det går några bussar hem nu" Sa hon. Jag vet exakt vad hon ville.
"Attans, då får du nog sova hos mig"
"Faaan, men din soffa är rätt skön ändå" Sa hon och reste sig upp från den gröna parkbänken som vi spenderat de senaste 2 timmarna.
"Min soffa är under reperation, den får tyvärr inte användas på några dagar." Sa jag ironiskt och följde efter henne mot min lägenhet.
"Jahaja"
Vi gick upp mot lägenhet där hon återigen skulle få sova över.
I trapphuset på vägen upp fick hon ett sms som hon kollade länge på innan hon kollade upp och log.
"Alltså din kompis, Ludwig, så söt"
Jag rynkade pannan.
"Vadå?"
"Han vill bjuda på mig på middag, va fiiiin"
Vadå fin, han är väl förfan inte fin.
"Jaha" Sa jag och lät lite förvånad trots att det var det som förstörde kvällen innan jag krockade in i Malva.
Hon log och 'sprang' ifatt mig eftersom jag hunnit lite längre än henne.
"Blev du lite svartsjuk Dante Lindhe?" Sa hon med världens största leende och tog tag i min hand.
Jag släppte den.
"Pfft, varför skulle jag" Sa jag och skrattade.
Ganska bra fake-skratt för att vara ärlig. Jävla Ludwig.
Sorry för seg uppdatering men livet kom ikapp<3 hoppas ni fortfarande läser, ska försöka få upp ett kapitel om dagen iaf <3 pusssss
