MALVAS PERSPEKTIV
Kvällen blev inte riktigt som planerat för den slutade nämligen i Dante Lindhe's säng. En plats jag aldrig trodde jag skulle besöka, trodde att jag hade någon sorts värdighet.
Det började bli sent och det var dags för oss att gå och lägga oss, det var ändå skola imorgon.
"Men alltså, om du vill kan jag sova på soffan?" Sa han lite nervöst när vi stod på varsin sida av hans stora dubbelsäng.
Jag blev chockad för jag trodde aldrig det skulle vara en fråga som skulle komma från Dante, men det ville jag absolut inte att han skulle. Jag har redan lidit igenom 2 nätter i hans lägenhet men inte med honom.
"Den va ju under reperation?" sa jag och försökte låta lite förvånad men med glimten i ögat.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Dante, jag menar, han är ju inte särskilt kärleksfull. Men han är så härlig att vara med. Dock skulle jag aldrig någonsin kunna inleda någonting med honom för att för det första blir han inte kär och för det andra är han alldeles för självisk för att kunna ha ett förhållande.
Han accepterade mitt svar och drog av sig tröjan. Mina ögon drogs automatiskt till hans mage. Wow. Jag försökte fokusera på mitt eget, jag tog av mig mina byxor och vek ihop de bredvid sängen.
"Kan jag få låna en t-shirt och sova i?" Frågade jag Dante försiktigt. Jag ville inte lägga mig i samma säng med Dante utan kläder, det kändes alldeles för främmande.
"Absolut" Sa han och gick mot sin garderob som täckte en hel vägg. Han drog fram en svart stor tshirt och när jag fick den i händerna insåg jag att det var merch från bandet och jag suckade.
"Du brinner verkligen för hov1 va?" Sa jag och kollade på tröjan.
"Ja, utan musiken och killarna hade jag förmodligen inte levt idag" Sa han och bäddade upp sängen och la sig.
Jag tog på mig tröjan, det blev som en klänning på mig. Jag la mig bredvid honom, med avstånd.
"Det lät väldigt djupt" Sa jag och la mig på sidan mot honom.
"Har du aldrig känt dig helt meningslös någongång?"
Sa han, med en seriös ton.
Jag tänkte en stund. Vad menas med meningslös? Jag har växt upp med världens bästa tänkbara familj, med bra ekonomi och priviligerad med det mesta. Jag har alltid haft vänner och det har aldrig hänt något traumatiskt i mitt liv. Givetvis har jag haft dåligt självförtroende i perioder under tonåren. Men meningslös skulle nog vara en överdrift och det ska jag nog tacka min familj för. Sen dagen jag föddes har de varit noga med att få mig känna mig älskad - och de har verkligen lyckats!
"Jag tror faktiskt inte det. Vad menar du?"
Sa jag och drog täcket närmre kroppen.
"Äsch"
Han himlade med ögonen och la sig med ansiktet mot taket. Han släckte sänglampan.
"Sov gott Malva, vi ses imorgon"
"Godnatt" Svarade jag och vände mig om.
Vad menar han egentligen? Jag blev så nyfiken av Dante och hans historia, vadå död om hov1 inte existerat?
Tänk att jag ligger i Dantes säng, det trodde jag verkligen aldrig. Jag trodde nog än mindre att Dante skulle låta mig somna utan att ligga med mig först, vilket gjorde halva mig besviken. Vad är det jag inte har? Varför vill han inte ha mig? Men den andra halvan gjorde mig glad, jag gillar Dante som person. Han är trevlig och har humor, vilket jag inte såg i första hand. Jag är övertygad om att ett ligg med Dante skulle förstöra vår relation och jag tror inte jag är beredd att förlora det.
09:58
Solljuset från förmiddagssolen lös rakt in i mina ögon. Var är jag? Var min första tanke. Efter en mikrosekunds gnuggande i ögonen kommer jag ihåg, jag ligger i Dante Lindhes säng. Oherregud. Jag blir snabbt påmind om att det är onsdag vilket betyder skoldag. Jag greppade mobilen som låg på nattduksbordet bredvid.
Snapchat
från Ludwigkronstrandd
Snapchat
från Lola <3
Mamma 07.45
Godmorgon, du missade nog höra av dig igårkväll, ring när du ser detta! ❤️
Snapchat
från Lilsis
+ fler notiser
Klockan visade 09.58 vilket betyder att jag är sen. Jag tittade mot Dantes sänghalva och där ligger han och sover. Jag lutar mig mot honom och rycker i hans axel.
"Dante, vakna. Vi är sena!"
Han öppnar sina ögon försiktigt. Han mornar till ögonen, får syn på mig och kollar sig runt.
"Aaah shit, vad är klockan?"
Frågar han och reser sig halvt.
"10"
Jag ska precis resa mig och ta på mig kläderna när han tar tag i mig.
"Du vill inte ligga här i sängen idag och ta en skolk? Det är bra om hjärnan får återhämtning från skolan."
Skolk är verkligen inte min grej och jag har aldrig misskött skolan någonsin. Men eftersom det endast är två veckor kvar av skolan och allt är inlämnat så svarar jag:
"Okejdå, men endast för att låta hjärnan återhämta sig"
Jag kommer snabbt därefter på att jag nu måste spendera dagen i Dantes lägenhet. Är det bra? Är det vad jag vill? Är det vad Dante vill? Tankarna krockar i hjärnan. Jag kan ju inte ångra mig nu!
Samtidigt som hjärncellerna krockar i huvudet kramar han mig och lägger sig nära.
En värme sprider sig i hela kroppen. Oh. Herregud. Vad. Mysig. Dante. Är. Fan.
Heheheh många års paus från Wattpad och jag är tillbaka med ny motivation. Ses
