Kapitel 4 (pt.2) Bio

17 1 0
                                    


Jag spenderar större delen av dagen med att göra färdigt min Teknik rapport och att läsa ett kapitel ur Svenska boken, men ger upp rätt snart och börjar titta på Netflix istället. Hela tillvaron känns långtråkig och utdragen. Jag orkar inte plugga, men jag har inte lust att göra någonting annat heller. Lea är inte heller hemma för att underhålla mig. Hon och Nicke-Niklas verkar oskiljaktiga.

Jag har sett det här avsnittet en miljon gånger, och känner inte för att påbörja någon ny film. Jag borde inte slösa bort mitt liv så här.

Jag funderar istället på Adam, vad han gör. Han sitter säkert inte hemma och bara repeterar vad för stela saker han sa eller gjorde idag, men jag har iallafall "come to terms with it", så att säga. Och det kanske inte var så stelt... ändå, när jag bara förstör hela grejen vi hade. Äh, jag måste sluta älta nu. Det kommer inte hjälpa.

Nej. Nu är det nog. Jag plockar upp min mobil och ringer till Jackie. Hon hinner knappt säga hej innan jag börjar prata.

"Jag är uttråkad" säger jag.

"Oj, vad hedrad jag är att du ringer mig" svarar hennes sarkastiska röst.

"Lägg av. Du vet vad jag menar"

"Ja, det gör jag. Vill du hitta på nåt?"

"Jesus, my lord and saviour, yes please!" Jag hör Jackie skratta på andra sidan luren som resultat av mitt svar.

"You're welcome. Jag är ändå hemma nu. Jag är vaccinerad och fått plåster och klubba och allt" Jag fnissar lite åt hennes svar. "Okej. Ska jag hämta upp dig? Vi kan väl gå på bio eller nåt?"

"Men vi har ju inte bokat biljetter?" Säger jag förvånat.

"Lilla gumman, du förstår när du blir stor. Ibland kan man gå på bio utan att ha bokat innan. Vi kan köpa biljetter där, hur galet det än låter"

"Ja, ja. Okej då. Kom snart!"

"Okej. Jag är där om tio!"

"Perfa"

"Sluta säga perfa"

Det är det sista Jackie säger innan hon lägger på. Jag rullar ögonen för mig själv och ler lite.

Jag slänger mobilen på sängen, ställer mig upp och öppnar garderoben. Jag behöver inte byta om, men jag vill. Det är roligare då och, om jag ska ut i allmänheten vet man inte vem man kan stöta på, hint, hint.

När jag inte hittar något i min egen del av garderoben smyger jag långsamt över till Lea's. Hon har så snygga kläder, inte riktigt min stil, men ändå? Det kan väl inte skada om jag lånar en tröja?

Jag drar på mig ett par av mina svarta jeans och lånar en stor tröja av Lea som jag stoppar in fram på byxorna. Jag funderar på att smsa henne och se att det går bra, men då hör jag Jackie tuta utanför huset och jag struntar i det.

Jag drar på mig en jacka, låser och larmar huset och springer sedan ned för uppfarten till Jacke, som vägrar sluta tuta förrän jag nått fram.

"Up, up and away" Säger jag när jag slänger mig upp på Jackie's moped. Hon skrattar, räcker mig en hjälm som jag sätter på och sedan bär det av.

Som tur är är vägarna torra och snöfria så vi tar oss fram bra, även om jag inte skulle klaga på lite snö. Efter ungefär en kvart är vi framme, och efter ytterligare en halvtimme är mopeden låst, popcorn och biljetter inköpt, och vi är på väg in i biosalongen.

Liv, 15 år, aldrig kysstWhere stories live. Discover now