What I Like About You

Kapitel 22

Onsdag 30/3-33

Jag ser snabbt över på andra sidan gatan, på mitt hus. Jag vet att det just nu antagligen befinner sig minst en, kanske tre killar därinne. Jag vet inte vad de gör, kanske väntar de på mig, men det tänker jag inte ta reda på. Istället ringer jag på dörren framför mig. Dörren kan inte vara särskilt ljudisolerad eftersom jag hör tydligt att någon springer nerför en trappa därinne. Dörren öppnas och en smått andfådd Elis står nu framför mig.

"Hej." Andas han ut och drar handen genom håret. "Jag... Sprang."

"Jag hörde det." Skrattar jag. Han ler lätt och släpper in mig i huset. Invändigt ser det ut ungefär som mitt. De har samma stora fönster i hallen och rummen är ungefär likadana. Allt utom det rummet bredvid trappan där mina föräldrar bor, de har inget sådant rum. Huset är lite mindre. Jag hör dörren stängas och jag ser bak på Elis som drar handen genom håret igen.

"Jag... Alltså, du och Sam." Börjar han. Jag nickar lätt och han drar handen genom håret igen. Tre gånger nu, hur många gånger kommer jag få se det idag? "Ni är inte tillsammans, eller? Han snackar väldigt mycket om dig och jag har frågat, men han säger att ni bara är vänner igen. Liksom, ni kysser väl varandra?"

"Jag antar att vi kysser varandra. Men jag vet inte riktigt varför." Säger jag och han nickar lätt. Varje gång jag hör någon förklara för mig hur min och Sams relation ser ut för andra blir jag fundersam över vad vi faktiskt gör.

"Kysser du... Andra? Alltså jag vet att ni har hållt på rätt länge, eller han har hållt på. Men har du kysst andra under den tid då han har varit på dig?" Jag nickar lätt och ser bort från honom. Jag vill inte möta hans sårade blick när vi pratar om Sam, jag vet ju att han inte gillar det. "Det skulle antagligen såra honom om han fick reda på det." Säger han menande och jag himlar med ögonen och börjar känna mig lite irriterad igen.

"Jag vet det. Är det här vad vi ska göra hela dagen så vill jag nog gå hem." Mumlar jag och börjar backa mot dörren igen. Jag känner mig inträngd i en diskussion jag inte vill ha.

"Nej, vänta. Jag har bara en fråga till." Säger han menande. Jag suckar och nickar. Vad kan vara värre än de frågor han redan ställt? "Timmie?"

Jag ser tillbaka på honom med höjda ögonbryn. "Vadå Timmie?"

"Timmie sa att ni strulade igår." Säger han tyst. Jag suckar och drar handen genom håret. Jag trodde det skulle vara något mellan bara oss. Hur många har han berättat det för?

"Vet Sam om det?" Frågar jag irriterat. Han skakar på huvudet och ser ner i marken. "Vilka har han berättat för då?" Jag är frustrerad och rädd att Timmie berättar för andra enbart för att sabba mellan mig och Sam, så att jag ska stå där ensam igen utan någon kille alls.

"Han berättade för mig." Mumlar Elis och sparkar lätt på skon på min fot. "Kan du ta av dig skorna?"

"Varför då?" Frågar jag tyst. Jag vet inte varför han bjöd hit mig om han bara vill prata om vad jag gör med de andra i hans band.

"För att jag inte vill att du ska gå. Snälla ta av dig skorna." Ber han och ser upp på mig igen. Jag nickar lätt och sparkar av mig skorna.

"Nöjd?" Han nickar och tar tag i min hand. Han drar in mig i köket och ser på mig.

"Det sårar faktiskt." Säger han tyst. Jag rynkar ihop ögonbrynen och drar loss min hand. Trots att jag gjort tydligt att jag inte vill prata om det fortsätter han älta. "Om du inte har förstått det så gillar jag dig. Det är ganska tydligt att du inte gillar mig tillbaka, men jag har ungefär två kompisar och det är de två som du strular med."

"Kan du sluta benämna det med strula?" Frågar jag irriterat, men lugnar mig sedan lite när jag ser hans uppriktigt sårade blick och suckar. "Jag gillar dig visst."

"Det gör du ju inte alls. Du kollar bort från mig, du struntar totalt i att jag ens finns. Du skäms typ över att jag ser på dig." Säger han menande och jag skakar på huvudet. Det är inte sant. "Jag har aldrig varit den populära. Jag har alltid stått i skuggan av Sam."

"Elis, lägg av." Försöker jag, men han skakar på huvudet och går ifrån mig. Han ställer sig vid diskbänken och ser in i väggen.

"Jag vet att det är sjukt. Jag träffade dig för första gången för fyra dagar sedan och jag har aldrig sett på någon tjej på det här sättet förut. Jag är kär, Junie. Jag är kär i dig." Med försiktiga steg går jag fram till honom och tar försiktigt tag i hans arm för att vända honom mot mig.

"Elis, jag gillar dig också, men det finns ännu fler killar som tydligen känner som dig." Säger jag tyst. Jag vet att det är fel av mig att lägga skulden på dem, när det är mitt fel att jag bjudit in dem till mitt hjärta, och nu är jag påväg att göra samma mot Elis. Jag flyttar händerna till hans nacke. Försiktigt sänker jag hans huvud och pressar mina läppar mot hans. Jag känner att han ler när han lägger händerna på mina höfter. De stannar dock inte där särskilt länge innan han flyttar de till min rumpa. De glider ännu längre ner och med ett lätt grepp om mina lår lyfter han upp mig på diskbänken. Jag ler mot hans läppar och tar initiativet att fördjupa kyssen genom att dra min tunga mot hans underläpp. Han släpper snabbt in mig och drar mig närmre sin kropp. Jag stönar tyst och flätar in fingrarna i det korta håret i hans nacke. Det får honom att stöna och han drar upp händerna från mina lår till min rumpa igen. Försiktigt klämmer han och jag stönar ännu en gång. Det får honom att dra ifrån kyssen och luta pannan mot min.

"Du är så fantastisk." Viskar han. Jag ler och pressar ihop våra läppar igen. "Junie." Motvilligt släpper jag hans läppar och ser undrande på honom.

"Vad är det?" Frågar jag och kysser honom lätt innan jag istället kysser hans kind och nerför hans kindben.

"Sluta." Mumlar han när jag kommer ner till halsen. Jag ignorerar honom och börjar lätt suga på hans hals. "Jag blir kåt." Jag avslutar min märkning och kysser vidare.

"Då får du bli det." Mumlar jag och börjar suga på ytterligare ett ställe.

"Junie, du förstår inte." Mumlar han och vrider på huvudet för att kyssa mig på kinden. Jag söker mina läppar till hans igen och han kysser mig tillbaka i ett par sekunder innan han backar och lägger händerna på mina lår. Jag ser undrande på honom och han suckar lätt. "Jag har sagt till dig att du ska vänta tills du är redo och du har hittat den rätta." Säger han menande. Jag nickar lätt och han ler osäkert innan han går fram och kysser mig igen. "Låg du med Sam?" Frågar han och lutar pannan mot min.

"Nej." Viskar jag. Han ler lätt igen och pressar sina läppar mot mina.

"Vill du sova här i natt?" Frågar han. Jag ser osäkert på honom och han backar ifrån mig igen.

"Menar du att vi ska... Du vet?" Frågar jag försiktigt. Han ler och skakar på huvudet.

"Det är inte vad jag är ute efter. Vill du så är jag med på det, men bara om du är hundra procent säker." Säger han och jag ler lätt och hoppar ner från diskbänken.

"Jag kan sova här." Säger jag eftersom jag vet att klimatet i hemmet återigen inte är så bra som det hade kunnat vara. Elis ler och kysser mig.

"Min mamma och lillebror kommer hem snart." Säger han och jag nickar lätt. "Vill du träffa dem eller ska vi gå upp och gömma oss på mitt rum?"

"Jag träffar dem gärna." Säger jag osäkert. Om jag inte gör det när jag själv bestämt mig för det kommer jag förmodligen behöva göra det vid något annat tillfälle istället, mindre väl valt. Han nickar och drar med mig ut ur köket och vi sätter oss i soffan i vardagsrummet.

"Då kollar vi på tv." Säger han och slår på den.

-

29/10-14