What I Like About You

Kapitel 38

Söndag 3/4-33

"Collin. Gå." Säger jag och går långsamt fram till soffan där han och Sam sitter med blickarna mot varandra i en tyst konversation.

"Inte nu." Säger han till mig och håller fram handen, antagligen för att visa mig att jag ska stanna eller vara tyst.

"Sam är min och jag ska ha med honom upp till mig nu." Säger jag, fortfarande irriterad över vad som nyss hände i köket. De båda vänder blickarna mot mig, båda med ögonbrynen höjda. Jag antar att det kan ha låtit ganska fel utifrån omständigheterna.

"Jag trodde Elis var din." Säger Collin menande och Sam ger honom en diskret mördarblick innan han vänder ner blicken i sitt knä.

"Ja, du, angående det." Säger jag irriterat. Collin höjer ögonbrynen och jag tar ett steg fram mot honom. "Jag tycker att det var jävligt omoget av dig att berätta för mamma och pappa. De har suttit besöksförbud för mig mot Elis och de funderar på att göra det med resten av mina killkompisar också. På grund av dig."

"Vad är det för dåligt med det då? Du behöver inte killkompisar, du har flera tjejkompisar." Säger han och himlar med ögonen.

"Collin? Vad är ditt problem?" Utbrister jag. Han rycker på axlarna och reser sig upp.

"Sam, följ med mig. Vi verkar ju inte få vara ifred här." Säger han och ser menande på mig. Sam nickar försiktigt och reser sig upp ur soffan. Med försiktiga steg går han förbi mig och följer med Collin ut i hallen. Snopet ser jag efter personen som jag tog med mig hem för att prata med. Nu försvinner han iväg med min storebror för att prata om någonting som är tillräckligt hemligt för att han inte ska kunna prata om det inför mig. Så fort stegen i trappan upphör följer jag efter och går sakta uppför trappan. Så fort jag når översta trappsteget möts jag av ett par gröna ögon.

"Och vad tror du att du håller på med?" Frågar Collin. Jag suckar över att jag inte lyckats smyga efter för att tjuvlyssna och puttar bak honom innan jag går förbi honom och in på mitt rum. Hårt smäller jag igen dörren och hör honom skratta utanför. Jag ställer mig med armarna i kors och ser irriterat på dörren. Snart hör jag hans steg försvinna bort i korridoren och jag lägger handen på handtaget. Ett par sekunder orkar mitt tålamod vänta innan jag trycker ner handtaget och tittar ut i korridoren. Tomt. Jag tar stegen ut i hallen och går bort till Collins rum. Jag böjer mig ner och tittar in genom nyckelhålet där jag tydligt ser honom stående framför Sam som sitter på sängen.

"Jag vet att du och jag har haft våra stunder." Säger han. Sam nickar lätt och ser osäkert på Collin. "Jag vet det och jag förstår att du inte vill lyssna på mig, men tänk efter lite på vad som har hänt på sista tiden. Hon kysser dig som om du var den enda för henne, men ändå är det Elis hon gör det med. Elis som hon inte ens har känt i en vecka."

"Vad är det du vill komma fram till?" Frågar Sam. Collin suckar och rycker på axlarna.

"Jag antar att jag vill säga att hon inte är värd dig. Du är så mycket bättre än henne, jag har förstått det nu under de senaste dagarna. Jag visste inte att du hade en svag sida som kunde gråta över en tjej." Säger han menande. Jag spänner blicken i honom genom nyckelhålet och får en svag impuls av att bara öppna dörren och skrika på honom.

"Jag har ju sagt det. Hon betyder allt för mig." Säger Sam kort. Jag biter mig i läppen och ser på hans ansikte som ser sammanbitet och hårt ut. Jag vet att innerst inne så vill han gråta. På något sätt syns det på sättet han håller händerna och sättet hans blick flackar mellan Collin och väggen bakom Collin.

"Ja, ja. Hon kanske betyder mycket för dig. Men det finns fler tjejer. Liksom alla vill ha dig. Kolla på Ida, hon Izabella. Junie är bara en av alla tjejer." Säger Collin. Han står alltså och försöker övertala Sam om att lämna mig och gå på andra tjejer, förmodligen för att han inte lyckats övertala mig om att välja bort Sam.

"Jag vill inte ha någon annan än Junie. Hon är ju perfekt." Säger Sam och drar händerna över ansiktet. "Hon är min definition av perfekt."

"Hon är bara perfekt till en sak, det är att vara otrogen. Hon har kysst så många killar under de senaste veckorna. Dig, Elis, Timmie och till och med Charlie." Det var inte okej. Jag är trött på att folk drar in Charlie i det hela, att det skulle vara en grej att lägga vikt vid.

"Hon kan inte rå för att skolan skulle tycka det var roligt ifall hon och Charlie fick huvudrollerna. Det är väl klart att de tycker det. Det är väl alltid roligt att driva med människor. Du om någon borde ju veta det. Du driver ju med alla." Säger Sam i ett försök att verka stark. Jag hör dock på rösten att han inte orkar länge till. Varken lyssna på Collin eller hålla tårarna inne.

"Du borde inte göra såhär just nu när jag försöker föra en ordentlig konversation med dig. Du borde inte försöka dra upp vår gamla tid då." Säger Collin och tar ett litet steg mot Sam.

"Kan jag få gå till Junie nu? Hon ville prata, och hur dåligt jag än mår över att behöva prata om det så måste jag låta henne. Hon är värd att få förklara." Säger Sam. Jag ler lätt och reser mig sedan upp. Sakta går jag tillbaka till mitt rum med hjärtat dunkande i bröstet. Hur har jag inte kunnat se det där fina i Sam förut? Allt jag har sett är en kåt kille som inte ville ha annat än sex. I själva verket är han en känslig kille som gör vad som helst för att vinna just mitt hjärta. Sådana killar kan inte vara lätta att hitta, och jag borde inte låta honom gå. Jag borde hålla fast vid honom och det är jag väl medveten om. Jag måste ta tag i det här och visa honom att jag bryr mig om honom. Att jag tycker om honom. Det är han absolut värd.

-

18/11-14