Crushing on Harry \\ Larry stylinson //

Kapitel 8

Hej innan kapitlet börjar ville jag bara säga förlåt för dålig uppdatering. En en gång så har jag problem med att ladda upp mina kapitel men jag hoppas att det löser sig.

Ni kan även tacka o_Larry_stylinson_d för att kapitlet kom upp!

Jag vet att ni kanske tycker att bilden är konstig men det är jag (personen med små fötter) och min kompis Fanny (personen med stora fötter) tänk er att mina fötter är louis och Att Fannys fötter är Harrys, gulligt eller hur! Ni kan även läsa min kompis Fannys novell den heter "vad är det rätta" ja den handlar om Larry stylinson.

Jag ville även bara skriva att alla kapitel som börjar utan att det står vems POV. Det är så är det Louis'. Jag har fått några meddelanden som frågade mig just om det och POV står för Point Of View alltså den personens syn på allting. Arthurs POV är min Point of View. Alltså står det exempelvis aldrig "sa jag" eller "sa han" utan det står bådas reaktioner. Ni kommer att fatta sen:p.

Och nu börjar kapitlet.

"""""""""""""""""""""""""""

Det har gått två veckor sedan Harry blev misshandlad och han har inte ringt eller smsat.
Själv har jag gjort allt jag kan för att nå honom på olika sätt men jag har inte fått något svar.

Har han glömt bort mig? Vad är det som har hänt. Innan olyckan var vi oreparerbara men nu... Nu har vi inte pratat i två veckor.
Jag kände mig bortglömd.
Det var som att han ignorerade mig.
Älskar dig han mig inte?
Alla dessa tankar får mig att känna mig nere men det var påväg att ta slut för idag är första dagen sedan olyckan som Harry kommer till skolan.

Jag är både spänd och orolig men jag gör mitt bästa med att inte visa det.
När jag äntligen har kommit till skolan känner jag mig helt frusen.
Jag kan knappt röra mig.
Jag är så orolig att han ska säga att han hatar mig eller att han vill göra slut.
Men efter några minuter tvingar jag mina ben att röra på sig så att jag kommer till skolan.

Jag står vid mitt skåp och väntar på att han ska komma men jag ser inte honom.
Jag kollar tillbaka in i mitt skåp och när jag stänger skåpet ser jag en skadad Harry stå där.

Jag tar ett steg mot honom för att kramas men blir direkt avvisad genom att han tar ett stort kliv bakåt.
-Ha- hinner jag bara säga innan Harry avbryter mig.
-Jag kan inte göra det här längre.... Sa Harry tyst.
Just dem där sju orden får mitt hjärta att gå i tusentals delar.
-varför Harry? V-vad har hänt-t? Stammar jag skakigt.
-Mina föräldrar... Skolan ringde och berättade att jag blev misshandlad och att anledningen till att det hände var jag är homosexuell...
Jag får inte se dig eller ens prata med dig, sa han med endast en tår som rinner från hans öga och ner för hans kind.
-M-men jag kan inte leva utan dig Harry... Ja-jag älskar dig, stammade jag med gråten i halsen.
-Jag älskar dig med Lou och det kommer jag alltid att göra, men mina föräldrar... Dem säger att om vi ses igen kommer dem att skicka iväg mig till någon sorts "anti-gay" ställe för att lära mig vad jag gör fel, sa Harry tyst.
-V-vad ska vi göra, frågade jag darrigt.
-Jag vet inte, det enda jag vet är att jag inte kan klara mig i mitt hus en natt till. Jag vet att dem hatar mig för att jag är gay... Men det är okej för att om dem var bra föräldrar skulle dem inte bry sig, dem skulle fortfarande älska mig, sa Harry ännu tystare än vad han pratade innan.
-Om du vill kan du sova hos mig i natt, du kan säga att du är med Någon av dina kompisar... Ingen press, sa jag med ett litet leende på läpparna.
-Men dina föräldrar då?, frågade Harry med en lite högre röst.
-Min pappa lämnade mig, min mamma och mina systrar när jag var 5 och min mamma vet att jag är homosexuell och hon stödjer mig, sa jag.
-Jag vill inte tränga mig p- sa Harry men jag avbröt honom.
-nejdå du är alltid välkommen, sa jag lite gladare.
-Okej, vi ses efter skolan, hejdå Loubear, sa Harry lite gladare och gav mig en puss på kinden.
Jag kände hur jag rodnade.
-Hejdå hazza, sa jag.
Namnet kom jag bara på men det låter gulligt.

//•••//

Harrys POV.

Efter skolan möts jag och Louis utanför skolan.
-Hej Hazz, sa Louis glatt.
Jag undrar verkligen vart alla dessa smeknamn kommer ifrån.
Först "Hazza" och nu "Hazz".
Men jag klagar inte, om jag ska vara helt ärlig tycker jag att det är ur gulligt.

Jag går mot honom och möter honom med en söt puss på han mun.
Jag ser hur han rodnar.
Jag älskar när Louis rodnar det är så gulligt.
-Hej Loubear, sa jag med ett stort leende.
-Redo för våran topphemliga sleepover, sa Louis.
Det lät som att vi var ett par 14 åriga tjejer som skulle sova över hos varandra och skvallra och prata om killar.
-såklart, sa jag glatt.
-Då går vi mot mitt hus då, sa Louis glatt och så gick vi mot Louis hus.

//•••//
Hej hej!
Jag har inte någonting att skriva mer eftersom att jag skrev så mycket i början men bara så ni vet kan det hända att jag inte kommer uppdatera inom 2-3 veckor eftersom att jag är bortrest men jag hoppas att ni gillar boken och glöm inte att

RÖSTA

KOMMENTERA

OCH

SPRIDA!!