Crushing on Harry \\ Larry stylinson //

Kapitel 9

Förlåt om det här blir ett kort kapitel.

Men se det possessivt! Jag uppdaterade i alla fall.

Enjoy

//•••//

Harrys POV

Jag vaknade i Louis säng men jag var själv.
Sängen var kall och ensam. Jag har inte sovit bra inatt... Det var är i alla fall det minsta man kan säga.

-Godmorgon Hazz, sa Louis medan han går in i rummet. Han har på sig en "gul mönstrad" tröja som helt klart är min eftersom att den i princip går ner till knäna på honom. Se bild ovanför.

-Hej Lou, sa jag med en raspig röst.

-Har du sovit bra, frågade han medan han klev in i sängen och la sig bredvid mig.

-om Jag ska vara helt ärlig... Nej, sa jag ärligt.

-Varför, frågade han med nyfikenhet i ögonen.

-Mina föräldrar... Asså jag kan ju inte bo här resten av mitt liv, sa jag ledsamt.

-Varför inte? Frågade Lou med en skojande ton.

-Jag är seriös Lou... Jag vet inte vad jag ska göra, sa jag och tittade ner.
Louis lyfter försiktigt upp mitt ansikte.

-Du kommer att lösa det, vi kommer att lösa det här, sa han och pussade mig på munnen.

-Du är så klyschig, sa jag och fnittrade.

-Ja, och du älskar det, sa han lekfullt.

-Jag älskar dig, sa jag och pussar hans söta näsa.

-Jag älskar dig mer, sa han och pussade min panna.

När vi har myst klart går vi ner för trappan och till Louis' familj kök.

När vi kommer ner så ser vi att Louis mamma har lagat chocolatechip pannkakor.
Och vid deras matbord satt Louis mamma och alla hans systrar.

-Hej jag heter Johanna men du kan kalla mig Jay och är Louis mamma, sa hon hon kramade mig.
-Du måste vara Harry, fortsatte hon.

-Ja det är jag, trevligt att träffas, sa jag glatt.

-Harry det här är alla mina systrar: Charlotte men du kan kalla henne för Lottie, Félicité men du kan kalla henne för Fizzy, tvillingarna Daisy and Phoebe och tvillingarna Doris and Ernest.

-Hej allihopa, sa jag och vinkade glatt till alla.

En av tvillingarna- Phoebe tror jag att det var -gick fram till Louis.
-Är det här är pojken du sa att du gillar, frågade hon.

Jag ser hur Louis rodnar.
-Heh... Ja det är han, sa han lite halv nervöst, jag ser hur han rodnar ännu mer.

-Haha, bra då vet jag, sa jag glatt och pussade honom på kinden.

-aaaaw, dem är så gulliga sa vem jag tror är dem äldsta- kanske 11 år -jag tror att hon heter Lottie.

-Okej, slut med allt snack, era pannkakor blir kalla, sa Jay lekfullt.

Jag och Louis satte oss bredvid varandra och åt våran frukost.

Det här är någonting jag kan vänja mig vid!

//•••//

Tack så jätte mycket för över 60 visningar på kapitel 7. Jag vet att vissa kanske inte tycker att det är mycket men det är mycket för mig.

Jag funderar att promota ett konto för varje kapitel för olika anledningar
(ex. Vara aktiv, rolig/snäll kommentar mm.) kommentera gärna om vad ni tycker om det.

Glöm inte att

RÖSTA

KOMENTERA

OCH

SPRIDA!