His Beyonce ~ f.s

Kapitel 8

Jag tittade ner mot klockans guldiga visare som tickade långsamt runt och gjorde mig nervös. Den passerade ettan, sen tvåan, sen trean och fortsatte så i sitt egna lugna tempo. Om exakt tre minuter och femtioåtta sekunder skulle jag stå vid fontänen i parken och möta Felix.

Vi skulle bara träffas och prata lite, inget mer, men jag var nervös. Med min typ av nervösa humör så kunde jag få samtalet att bli stelt - alltså det som gjorde mig nervös - men jag skulle verkligen försöka vara det man kallar vanlig.

Han skulle ha kommit för fyra minuter sen för nu var klockan fyra minuter över fyra. Men det kändes mer eller mindre lugnande för mig att bara stå och andas in den friska luften och doften av utomlands och palmer typ. Jag rätade till den vita tunikan och drog upp midjejeansen över min lilla utåt putande mage.

Plötslig kom Felix joggandes mot mig med en Cola i handen.
"Sorry killarna höll mig kvar och-"
"Men du hann köpa en Cola?" Skrattade jag förvånade nog hade jag ett stadigt tag på rösten och orden bara slank ur mellan läpparna utan min kontroll.
"Jo.. eller... asså sorry bara" skrattade han och log mot mig.
"Strunt samma. Kom så går vi bara" han nickade och följde efter mig igenom parken.

Till en början bara gick vi där bredvid varandra utan att säga något. Men felix var först med att bryta den.

"Mår du bra?" Log han och rättade till den svarta kepsen på huvudet.
"Jadå" ljög jag men fortsatte hålla samma glada ton på rösten. Han tittade tveksamt på mig och jag strosade bara på. Men Felix stannade precis framför mig och tittade mig djupt in i ögonen.
"Jag är allvarlig Kim. Mår du bra?" Sa han allvarligt. Jag skakade på huvudet och försökte att inte möta hans blick och visa dom tårar som bildades.

"Ey kom här tjejen" han drog in mig hans famn och höll om mig en stund. Först kändes de.. Onaturligt på något sätt, jag ville springa och gömma mig. Hjärtat bultade i 290 och fingrarna började skaka.
Men trots rädslan blundade jag och flätade samman mina fingrar bakom hans rygg.
Det märktes, han visste hur man kramades - jag menar han kramar ju tusen tjejer varje dag - den var varm och trygg.

"Kom vi går innan det är någon som smygfotar och göra hela fanbasen upprörd" skrattade han nervöst och lättade kramen.

"Så damen lilla vad gör du i ett land stort som detta?" Frågade han med en sarkastisk röst.
"Pluggar faktiskt"
"På?"
"Stanford"
"Herre bruden du kan inte ha dåliga betyg" sa Felix med ögon stora som pingisbollar.
"Eh hehe antar att dom kanske inte är så dåliga" log jag nervöst.
"Du själv sandman?" Jag chockades över mig själv. Allt gick så lätt, orden bara flög ut innan jag ens hunnit tänka. Min mun var som ett vattenfall som bara spottade ur sig ord.
"Jag och grabbarna är signade för Sony music enterinment så vi ska vara här i två månader och dansa och spela in ny musik" sa han med aningen stolthet.

**

"Tack Felix, jag menar de" sa jag med ett leende på läpparna.
"Inga problem tjejen" sa han och bugade sig ironiskt.
"Men vi ses på träningen eller hur?" Flinade han.
"Japp"
"Kram?" Han hade ett busigt leende på läpparna och sträckte ut armarna för att omfamna mig i en kram.
Jag nickade och gick in i hans famn.

Sen skildes vi åt olika håll.
Ett leende prydde mina läppar när jag för första gången på så länge hade en gnutta lycka inom mig.
Egentligen vågade jag inte ens erkänna för mig själv att jag inte alltid var lycklig. Innerst inne kände jag mig ensam och en aning tom. Ett tomrum som jag inte visste vad de saknade.

Min träff med Felix kändes.. Befriande på något sett. Han var inte en katt som bara mjauade och vill ha mat, han var en människa som faktiskt lyssnade.
Skillnaden mellan honom, Alessya & Melody var att han har avslappnad men samtidigt sprallig och galen. Melody & Alessya var bortskämda och allt som ekade i deras samtal var mode, shopping och alla dyra saker dom köpt. Jag bara antar att det inte är min grej.

I min uppväxt ingick inte dyra märkes saker, massa pengar och vara bortskämd.
Jag fick det jag var tvungen att ha men inte massa onödiga handväskor och grejer som alla tjejkompisar. Så det handlade bara om att inte förens jag kom till USA började det pratas massa dyra saker.

**

'Är så jävla trött på alla rykten om @oscarenestad och @afridaandersson Oscar är dom sanna?' Stod de under bilden som föreställde Oscar. Vad handlade om hade jag inte en aning om, men det var en upprörd Foooer iallafall.

"Vad är det här Felix?" Skrattade jag frågande och visade upp Instagram bilden.
"Nej är det där igen" suckade han.
"Ey Oscar det är tjat om Frida igen" skrek han till Oscar som satt på en bänk framför oss.
"Eller va?" Jag förstod verkligen inget.
"Bruden har fått för sig att Oscar är tillsammans med henne eller hon säger de med andra ord typ" suckade han igen.
"Så varför säger ni inte till alla Foooers att dom är falska?"
"Ingen aning faktiskt" skrattade han.

"Asså Kim vet du hur många som skulle vilja vara dig just nu?" Skrattade han igen.
"Antagligen många he he"
"Ska ni ha något att käka?" Ropade någon från köket.
"Vill du ha något?" Frågade Felix mig lite tystare. Som vanligt kände jag mig tjock så jag hoppade gärna maten så jag skakade bara snabbt på huvudet.
"NEJ TACK KATIA" ropa han.
"OKEJ" fick han som svar.
"Kim?" Sa han nervöst.
"Mm?"
"K-kan jag få ditt nummer?"
____________
Kort kapitel och ja jag suger på att uppdatera. Har så mycket att göra just nu😫
Men vet ni vad? Imorgon åker jag och i bilen har jag flera timmar att skriva kapitel så då ska jag skriva ihop några okej?
Förlåt verkligen.

Skulle vara kul att höra vad ni tycker om boken hittils? Kommentera gärna❤️
Puss och tack för alla reads😘