Magic Love

Kapitel 2

"Jayla?" Min vän ger ifrån sig ett plågsamt stön för att bita fram ett, "Vad?".
"Hur mår du?" Piper jag fram och ger henne ett nervöst leende.
"Snälla sänk rösten. Mitt huvud dödar mig." Morrar hon fram mellan sammanbitna tänder.

"Du vet, om du hade lyssnat-" Hon avbryter mig snabbt genom att höja handen för att stoppa mig mitt i meningen.
"Tyst. Snälla. Bara...bara håll käften." Jag tittar roat med höjda ögonbryn ner i matteboken. Vi satt i biblioteket och räknade matte under en håla som vi hade fått för att historieläraren var sjuk. Komiskt va? All min ångest igår kväll över ett hemskt prov för ingenting.

Jag väntar i några minuter innan jag igen ger det ett försök till att prata med bakfulla Jayla.
"Så...hur var festen?" Hon höjer hastigt ansiktet för att skjuta mig en mörk blick. "Förutom det där fruktansvärt smärtsamma ljudet som inte verkade sluta tills man lämnat erat förbannade hus var det kul. Frågan är bara vart det kom från? Eller snarare vem." Jag ger henne en oskyldig blick. Vi hade känt varandra sedan dagis och hållit ihop under alla år. Hennes föräldrar var båda magiker liksom min pappa och bror. Såklart var det lättare att klicka över magi i skolan än andra saker.

"Varför drar du in mig i min brors misslyckade fest? Jag tyckte inte festen var så hemsk denna gången." Ljuger jag för att lätt rycka på axlarna. Jayla ger mig lång blick för att mumla, "Lögnare".

Dramatiskt sätter jag handen mot hjärtat och dra efter andan.
"Jag? Aldrig." Hon skrattar till för att lägga ansiktet i händerna. "Oh sluta Daiva. Du suger på att ljuga. Jace måste blivit vansinnig." Minnet från igår kväll får mig att med ett roat leende luta mig bak i stolen. "Han var inte glad, men vad hade han förväntat sig?"

Jayla lyser plötsligt upp och lyfter sitt ansikte från händerna för att ge mig ett flin. "Gissa vad jag hörde? Jessica från volleybollteamet trillade med ansiktet ner i en lerpöl i eran trädgård när hon försökte fly från ljudet. Hon hade tydligen ropat på Chad för att hjälpa henne, men han hade varit så aspackad att han blivit livrädd, sprungit därifrån och spytt. De gjorde slut idag." Vi brister ut i skratt.

"Och allt detta hände tydligen samtidigt som jag själv spydde i en buske en bit bort. Livet är orättvist. Jag hade velat se det med mina egna ögon! Tänk Jessicas min!" Skrattar hon för att slå handen ner i bordet innan hon grimaserar och sätter handen för pannan. "Aj, mitt huvud."

Hon vänder ner blicken i matteboken med en hög suck.
"Jag hatar matte." Jayla slänger dramatiskt bak huvudet för att stirra upp i det gräddvita ljudisolerade taket för att sträcka upp händerna i luften. Likt hon skulle måla svajar hon lätt med händerna ovanför sig.
"Du vet," Börjar hon fundersamt. "om jag inte skulle varit tvingad att behöva räkna matte 7/24 så skulle jag letat upp en riktig hunk med riktigt mycket pengar." Säger hon för att tungt andas ut.

"Jayla." Hon vänder ner blicken från taket och tittar mot mig som sitter mittemot henne vid bordet med armarna i kors.
"Du är rik-"
"Mina föräldrar är det. Det är en annan sak dessutom har de en tendens att hela tiden påminna mig om det. Jag vill ha mina egna pengar och att få en het kille på köpet har jag inget emot." Flinar hon och börjar inspektera sina rödmålade naglar på ena handen.

Hon slår ihop matteboken och vänder sig bort från bordet ut mot biblioteket. Vi satt intill ett fönster med utsikt mot parkeringen samtidigt som vi på höger sida var omringade av orangebruna bokhyllor som säkerligen stått där sedan 60-talet.
"Så! Nu räcker det. Kom vi letar upp Emily." Hon reser sig upp från stolen och har hunnit slänga ner allt i väskan innan jag ens hunnit reagera. "Daiva, skynda!"