Chapter 10: "When Hope Falls Down"

12 3 1
                                    


Stand by my side,
Don't let go of my hand.
I know you understand,
I'm a weak hearted man...


Jhon's POV

"Hindi pa ba sya gumigising?"
Tanong saakin ni John.

Magkasama kaming dalawa na nagbabantay dito sa hospital kay Kerby.

"I don't know...nandito ka naman diba?"

"Huh...kung hindi kasi nagpumilit ang isa dyan, wala sana sya dito."

"Ano?" Tumayo ako at humarap sakanya.

"Ano?" Tumayo rin sya.

"What's going on here?!" (Kerby's Mom)
Dumating si tita na may dalang mga pagkain.

"Wala naman po tita." Sani ni John.

"Good."

Envelope me with your tightest embrace.
Fill my life with colors of a rainbow.
Cause my life is all black and white.
I need an artist to make it right.

The moment I saw her collapsed, hindi ko alam ang gagawin ko. Ang layo ko sakanya. As in wala ako'ng nagawa.

Kasalanan ko nga ito. Why do I have to be so selfish?!..I'm so stupid!

Simula pa kahapon, hindi pa sya nagigising at masisiraan na yata ako ng bait.


And if tomorrow darkness will arise,
And there's too much tears in my eyes,
I know that you will be here.
Slowly removing my fear.

Pumasok ang doctor ni Kerby at mukhang may dala syang balita. I hope it's good news.

"Doc." (Kerby's Mom)

"Morning Mrs. Borromeo. I have your daughter's result."

"How is she Doc?"

"Well...she's now on stage 4."

"Oh God...no."

"What?" (John)

"I'm sorry maam, unresponsive na ang katawan nya sa medication. Looks like her body is rejecting the meds kaya mas-bumababa ang red blood cells nya."

"So, I'm gonna lose her...*sobs*..God."

"I'm sorry Mrs. Borromeo."

Matapos ay lumabas na ang duktor.


Don't let go of my hand.
Here I seat above the sand,
In this beautiful blue land.
You and me hand to hand.

Red Letter DaysWhere stories live. Discover now