Howling In The Dark ~SWE~

Kapitel 6

Sams pov

BEEEP
BEEEP
BEEEP
Ta bort pipet! Jag försöker öppna mina ögonlock men de är som igenlimmat bly. De rubbar sig inte en millimeter.
Jag hör fotsteg i korridoren utanför. De kommer närmare rummet jag befinner mig i. Dörren öppnas med ett knarr. Jag har fortfarande inte fått upp mina ögonlock. Jag hör steg som går år mitt håll. En hand stryker mig över pannan och jag ger ifrån mig en tyst suck. I en sissta kraftansträngning försöker jag få upp mina ögon lock. Det fungerar inte. Jag testar en annan strategi, att röra på mig. Jag börjar vicka på figrarna. Sedan fortsätter jag ficka på armarna. Människan i rummet måste märka att jag rör på mig? Jag försöker på nytt att öppna ögonen. Det fungerar! Tacka Månguddinan!
- Tack Månguddinan,  fnissar Ash.
-Sluta larva dig! Svarar jag.
-Varga* rättar Cora.
-Hur rolig får man vara då! Säger jag surt.

-Du är vaken, säger en främmande röst.
-No shit, Sherlock. Svarar jag.
Personen börjar le? Wtf?
Åh, juste, jag är inte "hemma"...
Jag sveper med blicken längst rummet. Allt är vitt. Jag låter min blick stanna på en person. Det var antagligen denna människa som sa att jag va vaken. Kan ni människor sluta konstatera det uppenbara!?
Det är irriterande även om jag själv gör det ibland... Men det behöver ju inte 'Sherlock' veta.
-En presentation hade suttit fint, s jag till 'Sherlock' 
-David. Säger 'Sherlock' och sträcker fram handen samtidigt som han ler.
Jag sträcker fram handen av ren artighet och säger
-Sam.
-Är inge det ett killnamn? No shit Sherlock (David)
-Samantha. Säger jag.
Jag ser att David betraktar mig med sina nötbruna ögon.
-Ta en bild, det räcker läge, säger jag och flinar.
-Hur rolig får man vara säger Fire och flinar sitt vargflin.
Jag blockar henne.
Sherlock, David rodnar och tittar ner i golvet. Hah.
Sedan blir jag allvarlig igen och frågar vad som hände.
-Du svimmade (No shit Sherlock) när du ramlade ner från trädet.
-Vargen mummlar jag för mig själv.
-Vad sa du? Undrar 'Sherlock'
-Vargen. Upprepar jag igen.
-Vilken varg? Undrar David (Sherlock)
-Jag klättrade upp i ett träd. Några killar hade sett och tagit bild på sen varg på morgonen. Jag ville se vargen så jag klättrade högt upp i trädet och spanade efter den. Sedan tappade jag balansen och ramlade. Efter det vaknade jag upp här. Ljuger jag snabbt ihop.
-Såg du vargen? Frågar Sherlock fundersamt.
-Nope. Har du kommit på något Sherlock? Frågar jag retsamt med ett flin på läpparna.
-Sluta kalla mig Sherlock! Och ja! Att du e irriterande men rolig. Säger han och flinar.
-Nope, Sherlock. Svarar jag retsamt och mitt flin växer sig ännu bredare.
-Aja, hejdå. Jag måste informera doktorerna om att du är vaken. Säger David (jag e snäll som inte sa Sherlock till honnom nu!!!!!) och reser sig snabbt. Han går med raska steg ut ur rummet.
-Jahapp, ensam igen nu dåe....
-Du har ju oss! Fnissar mina vargar.
-Vad e det som e kul nu då!? Frågar jag och spelar irriterad medans jag gör allt för att inte le.
-Sam ❤️ Sherlock
-Sam ❤️ Sherlock
Sjunger mina vargar.
-Sam 😀 Sherlock rättar jag.
-Jag är bara bekant (nästan vän) med honnom.
-Är det för oss eller dig själv du inte vill erkänna att du gillar honnom.
Jag blir tyst. Jag har inte svaret på det.

_________________
Äntligen uppdaterar jag! Jag hoppas ni gillar det! Inte så mycket mer att säga. God jul och gott nytt år? Jag ska försöka uppdatera oftare💚💚💚💚💚💚
600 ord💚
Det blev fel så jag fick ta bort halva kapitlet. Buhu, stackars mig XD