17 En svart Volvo levererad med blod och död. Eller?

65 2 1
                                    

(Har ni någonsin sett en sån fluga? Den flög in på mitt rum irl. Pappa släpte ut den, någon timme senare flög den in igen.) Jag öppnade dörren och gick ut. Solen lyste och himlen var blå. Det var super varmt idag så jag hade bara svarta shorts och svart gul randig magtröja. Jag tyckte om min magtröja, ränderna var vågräta. Jag hade en påse med mina badshorts och en handduk. Bikinin hade jag redan på mig. Jag fiskade upp min mobil ur fickan och kollade min väderapp. 28 °C men det ska tydligen bli 31 senare. Fyfan vad varmt!
-Kan vi skifta och springa till stranden? Frågade Fire otåligt.
-Nej. Sa jag bestämt.
Jag fortsatte gå på trottoaren. En bil körde upp jämsides med mig. (Vevan rutades ner höll jag på att skriva😂) Rutan vevades  ner och Williams ansikte stack fram.
-Du, sorry för att du inte fick någon mat. Vill du hänga med oss och bada? Frågade han.
-Det är lungt med maten. Jag har skaffat egen sa jag. Jag vill gärna bada.
-Hoppa in! Sa William.
Jag öppnade dörren bakom honnom. Där satt 2 killar. Sätet i mitten var ledigt så jag hoppade över den första killen och satte mig där. Mer eller mindre smidigt. Jag satte på mig bältet innan jag började fläta mitt hår till en röd fläta med svarta toppar. Nu hade mina piercingar läkt helt vilket jag var glad för. Jag hade sagt att jag absolut inte ville ha silver. När piercaren hade frågat varför sa jag att min lillasyster hade blivit strypt av  sitt silverhalsband.
-Aiden. Sa killen till höger och  fram handen. 
-Sam sa jag och skakade hans hand.
-Sam? Sa han oförstående.
-Samantha. Sa William hjälpsamt.
Jag la nu märket till att det satt en kille där fram brevid William också. Det var han jag hade gått mot när vi bråkade jag och William. Killen till vänster sa:
-Ethan.
-Nalle Puh. Sa jag gravallvarlig.
Alla började asgarva.
-Om inte emo-karriären funkar för dig kan du bli komiker. Sa han där fram som jag döpt till Charlie.
William körde upp på en väg som gick under berget och under skogen. Man kom upp på en smal grusväg. Vi fortsatte åka och jag småpratade med killarna. Det gjorde mig ingenting att jag var ensam tjej. William förklarade att de andra ur hans gäng väntade så att de måste bryta aningen mot lagen och köra för fort. Vi andra hade skrattat och sagt FTP (Fuck the police) (Inget illa menat).

A few moments later
William stannade bilen och Ethan gick ut och jag följde efter med min påse. Aiden stog och kollade på utsikten så jag smög ljudlöst fram till honnom med fingret framför munnen åt de andra. De fattade vinkeln. William försökte smygfilma till och med. När jag var framme skrek jag.
-BU!
Aiden hoppade 2 meter upp i luften och skrek.
Vi började asgarva igen. Aiden kittlade mig och jag skrattade ännu mer, jag fick ont i magen av allt skratt. William låste bilen och jag följde efter de andra. Vi gick på en brygga bort till ett ställe. Det fanns ett berg ovanför bryggan också. Det fanns en badstege på  bryggan. Jag tog fram min handduk och tog av mig byxorna. Jag tog handduken runt höfterna som en kjol och bytte om till mina svartvita badshorts. Jag la handduken i påsen och ställde mig på toppen av berget. Det var kanske 4-5 meter till vattnet. Inga brännmaneter, det var för varmt för dom. Jag tog sats och hoppade ut. En sekund flög jag innan jag kände det kalla vattnet runt mig. Jag simmade upp till ytan och hörde applåder. Jag spottade och fräste det kalla vattnet ur munnen och näsa. Det kom vågor och jag simmade i dom.
-Du kan andas i vatten sa Wega helt random.
-Najs! Sa jag exalterat. Jag dök ner i vattnet och testade. Små gälar dök upp på min hals. Jag simmade upp till ytan och täckte för gälar med mina händer samtidigt som jag trampade vatten.
-Eyyyy, ska vi hoppa från berget Samantha? Ropade William.
Jag nickade och simmade mot stegen.
-Det har varit jättekul, William!  Tack för att jag fick åka med er. Sa jag.
-Nöjet är helt på mi... var allt han han säga innan han tvärbromsa'.
Det skrek om däcken och lukten av bränt gummi var överväldigande. Vi kastades frammåt och jag slog i huvudet i sätet framför och i rutan på tillbakavägen. Min ruta krossades och splittret flög rakt på mig. Instinktivt strikta jag upp armarna och blundade vilket orsakade smärta i armarna. Bältet hade skurit sig in i min axel och mage. Jag hörde ljudet av metall mot metall och min dörr trycktes in. Jag lyfte på huvudet och såg att en svart Volvo körde in i dörren. Jag spärrade upp ögonen och min puls var 190. Jag kollade brevid mig och såg Ethan sitta (förhoppningsvis) avsvimmad brevid mig. Jag sträckte fram armen trotts att det sved som fan och kände på pulsen. Svag men jämn. Jag andades ut och kollade på Aiden. Han var helt nerblodad. Jag tog av mig mitt bälte och lutade mig mot honom. Han hade ingen puls. Jag slet upp hans dörr och krälade osmidigt över dom vilket fick Ethan att vakna. När jag kom ut spände jag loss Aiden innan jag sprang mot Volvon. Jag var förbannad och kunde inte tänka klart. Jag kastade mig mot rutan och krossade den med mina bara händer. Jag lovar och svär att det sitter en vampyr och gömmer sig bakom ratten. Jag slängde fram mina knutna nävar och bara slog och slog nästan tills blodet sprutade. Mannen blev medvetslös och jag sprang tillbaks till bilen där den nu vakna Ethan satt på knä och gjorde HLR  på den döde Aiden.
-Flytta på dig. Sa jag sammanbitet.
Det var ingen hemlighet att jord hade helande krafter.
-Okej, vad behöver jag göra? Frågade jag mina vargar.
-Vi ska göra en planta med skyddande krafter. Vi behöver lite av ditt blod och av hans blod för att du ska kunna hela honnom med den. Sa Cora (blandar ihop hennes och Ashs krafter sorry)
Jag nickade. Jag la ena handen på Aidens bröstkorg samtidigt som jag la den andra på min panna. Jag gnuggade händerna mot varrandra och blodet blandades. Cora framkallade en liten planta som liknade en vindruvsplanta. Jag tog lite av vårat blod på varje löv så som Cora sa innan jag la löven på hans armar, mage, ben, huvud och hals. Sakta började hans sår växa igen.
WOW! DET FUNGERADE FAKTISKT!
-Klart att det gjorde! Sa Cora förnärmat.
Jag bara skrattade och glömde helt bort att det fanns andra människor som såg. Det spelade ingen roll om Ethan såg men vanliga människor! Fuck.
-Vad gör vi nu då? Frågade jag.
-Det är nu vi springer. Sa Iris.
Jag tittade mig omkring och såg ett stup till höger om mig, ett berg till vänster om mig och vägen som fortsatte framför mig. Jag hörde ljudet av sirener och sprang mot det lilla berget. Jag hoppade och klättrade medans jag skrapade upp knä och händer.
-Jag hatar att klättra. Muttrade jag.
-Håll tyst och fortsätt klättra. Uppmanade Fire.
Jag gjorde som hon sa och snart nådde jag toppen. Jag hävde mig upp och sprang som om jag aldrig hade gjort annat förr. Jag sprang mot flocken i hopp om att alla skulle vara ovetandes. Om någon såg mig skulle det bli svårt att förklara blodet men jag måste ha mina grejor. Jag gjorde en frammåtvolt och skiftade till fågel.

Tack för att ni har läst. Sorry för att jag inte uppdaterat på länge. Vist var det konstigaste fluga på bilden?!
Ord: 1285

Howling In The Dark ~SWE~Där berättelser lever. Upptäck nu