Kapitel 7

93 5 0
                                    


Jag blir tyst. Jag har inte svaret på det.

~Sam's POV~

Jag sluter ögonen och låter mörkret föra iväg mig för andra gången idag. Men skillnaden med denhär gången är att jag gör det av fri vilja.

Dröm:
Hela staden står i lågor. Jag står 20 meter utanför stadens murar och tittar på med händerna lyfta. Jag tänker på en sak bara, Hämd. Jag har gjort som "luftdörarr", så människorna i staden kommer inte ut. De förtjänar nästan att dö. Jag har teleporterat ut de 'Goda' människorna. De onda människornas skri är som ljuv musik i minna öron! Deras (enligt dom) sissta förtvivlade skrin. Människorna står på gatan medans de ser när deras hem brinner ner till grunden. Men jag tänker inte döda människorna. När det sissta huset brunnit ner framkallar jag regn. Och vindar! Det blåser och regnar kraftigt nu. Det är änglarnas sorg för deras onda handlingar som regnar ner över människorna i staden. Jag är också ängel. Jag ser till att de onda människorna får sota för deras handlingar. Ångra att de ens vågade skada någon annan. Jag låter regnet gå över till vanligt sommarregn och vindarna mojnar medans jag breder ut mina stora svarta vingar och flyger upp bland molnen igen. Jag är rättvisans ängel. Jag tar Hämd för de svaga och oskyldiga. Lite som eran påhittade, vad är det nu ni kallar honnom? Ja, juste, Robin Hood.

Mina ögonlock flyger upp. Pulsen är på 190 och jag flåsar som om att jag har sprungit ett maraton. Det är kolsvart i rummet. Jag använder min vargsyn. Jag kan inte se vad det var som väckte mig.
-Cora, Ash, Fire, vet ni vad det var som väckte oss? Frågar jag tyst i mitt huvud.
-Hej. Mitt namn är Wega. Hör jag en främmande röst säga.
Jag glömmer totalt bort att jag befinner mig på sjukhus och skriker:
-Vem är du!? Kom fram så att jag kan se dig!
-Lugn. Svarar Wega.
-Jag? Lugn? Glöm det! Vad vill du mig!? Skriker jag.
Dörren flyger upp och någon skriker:
-Vem pratar du med!?
Jag blir helt tyst. -Jag pratade med en röst i mitt huvud som heter Wega. Jag har 3 andra röster i mitt huvud också, Fire, Ashley och Cora. Och så kan jag skifta till varg! Det kan man ju inte precis säga...
-Nä, just precis! Skrattar Fire.
-SVARA MIG! Skriker gubben.
Jag förblir tyst. Jag kan inte svara på det.
-Nu. Svarar. Du. MIG! Skriker gubben.
Jag har inget vettigt svar.
-Som du vill. Svarar gubben.
Han går fram till ett vitt skåp och tar fram något jag inte ser vad det är. När han vänder sig emot mig igen blir jag helt kall i kroppen. En spruta! Han närmar sig mig med farligt lugna steg. Denhär gubben borde uppsöka ett psyksjukhus! Hela min kropp skriker åt mig att springa, att göra vad som helst, men jag kan inte. Jag sitter som paralyserad och stirrar på gubben med sprutan. Nu är han så nära mig! Han hugger sprutan i min arm. Sprutans innehåll åker in i mitt blodomlopp. "Detta kan inte sluta bra" är allt jag hinner tänka innan det svartnar för mina ögon igen.

_____________________
Hoppa inte över!
Hej allihopa! Det är roligt att ni läser min bok! Ville bara säga att bilderna i boken INTE är mina. Och om det skulle vara det kommer jag skriva det.

Howling In The Dark ~SWE~Där berättelser lever. Upptäck nu