Howling In The Dark ~SWE~

20 Hallontvål bokstavligt talat

Några dagar hade gått sen "incidenten". Den hade till och med varit med på tv. Folk misstänkte mig men polisen sa att de inte fanns nog bevis. Men jag hade viktigare bekymmer. Nån hade bokat mitt rum och imorgon var sista dagen JAG hade det.
-Vet ni vart vi ska ta vägen i övermorgon? Frågade jag tjejerna.
-Jag vet ärligt talat inte... Suckade Cora.
Jag suckade också och gick ner för att njuta av min näst sista kvällsmat i paradiset.

En timme senare
Jag gick runt och kollade i affären. Jag hade gått runt i tusen olika affärer utan att hitta vad jag sökte. Nu stog jag framför ett par svarta tights av läder. Jag andades in lukten av kläder och damm när jag drog ett djupt andetag. Jag vände blicken mot prislappen. 350 kronor.
-Vad säger du Ash, ska vi ta dom? Frågade jag min varg-honan.
Hon flinade och nickade. (Till er som inte fattar är Ash, Cora, Iris, Fire och Wega hennes inre varg och inte riktiga personer. När hon pratar med dom är det i deras huvud. Hon kan skifta till dom och så.)
Jag kollade efter min storlek. 36, 42, 38, 40. Jag tog de med storlek 40 och hängde över armen. Jag gick vidare och letade efter svarta tunna vantar. Efter några minuter gav jag upp mitt sökande och gick till de vita kassorna för att betala mina byxor och en svart scrunchy jag hittat. Jag satte in mitt kort i apparaten och skrev in koden medans tjejen la in mina kläder i en påse. Jag tog kortet och påsen innan jag lämnade affären.

Hemma i hotellrummet igen
Jag tog av min mina kläder och slängde dom på golvet. Min ena strumpa var envis och fastnade min lilltå så jag ryckte bort strumpan innan jag gick mot badrummet och hämtade en handduk som jag la precis utanför dörren. Jag klav in i duschen och satte på vattnet som först var så kallt att jag skrek till av förvåning och hoppade ut ut duschen. Jag skruvade på värmen på högsta och gick in igen. Jag tog nått schampo som tydligen luktade hallon (bokstavligt talat) och smorde in mitt hår och kropp. Efter att jag sköljt ut tvålen tog jag balsam som luktade hallon också (Bokstavligt talat igen) och kletade en tredjedel av flaskans innehåll i mitt hår. När jag duschat klart torkade jag mig och satte upp håret i en turban. Jag letade i skåpen efter nått dyrt. Jag hittade nån lyxig hudkräm som luktade vanilj som jag smetade på mig innan jag fortsatte min jakt.

Lite återfuknigskräm, nagelfixning och klippning samt nagellack senare
Jag tog på mig en morgonrock och satte mig i soffan där jag slog på tvn. Jag luktade så gott att jag ville fira och klockan var bara 20:08. Jag stängde av tvn igen och gick fram till min garderob där jag tog fram ett par svarta ripped jeans och ett linne. Jag hittade några kvarglömda pilotglasögon (Googla det om ni inte vet. Det är såna glasögon spm e populärt nu typ) som jag hängde på linnet. Jag tog på mig skinnjacka och smink innan jag trampade mina converse och lämnade rummet. 
Jag hade ingen direkt plan när jag styrde stegen mot nattklubben. Dörrvakten gav mig en liten lila stjärna som jag klistrade på linnet. Han sa att det visade bartendern att jag inte fick köpa alkohol. Sjysst av honom att iallafall släppa in mig. Jag gick djupare in i rummet som lystes upp av vad som verkade vara 1000 olika lampor. Tänk att va elektriker här. Jag avbröts i mina funderingar av en kille som knuffade till mig hårt.
-Se dig för förihelvete! Morrade jag till han.
Han bara flinade och gick iväg. Vilket as...
-Vi går och kollar å när dom dansar istället? Föreslog Ash.
Jag pressade ihop läpparna men nickade.
Mina ögon brann. Jag gick med bestämda steg mot dansgolvet och ställde mig mot väggen. Jag stog och kollade på folk när jag plötsligt kände att luften blev tjock. Det blev som en mörk dimma i rummet men ingen utom jag verkade märka det. Jag struntade i det och övergick istället till att fortsätta glo på folk med oroväckande djupa urringningar och korta klänningar. Jag märkte att dimman lättade lite och jag kunde andas bättre. Jag skulle just vända mig om och gå när jag kände som en snara runt halsen. Jag började febrilt klösa mig runt halsen medans jag kippade efter luft som en fisk på torra land. Hag föll ner på knä och spärrade upp ögonen. Jag var övertygad om att jag vilken sekund som helst skulle dö. Dom som stog bära mig la plötslig märke till min andnöd och började skrika. Snaran drogs hårdare åt och det började svartna i kanterna av mitt synfält. En man som såg ut att vara gjord av skuggor gick mot mig. Han tycktes nästan sväva över golvet. När han var nån meter ifrån mig sjönk han ner på knä och satte ena fingret framför sina läppar medans han hånlog. Det var allt jag han se innan hela mitt synfält blev svart.

X antal timmar senare

-Vad ska vi göra med henne? Hon är ju kriminell.
-Har du kontaktat polisen?
-Nej! Hon är ju bara ett barn!
-Soc då?
-Jag ville prata med dig först.
-Jag vet inte vad vi ska göra Annie... Vi kan inte bara låta landets farligaste flicka gå på fri fot. 
-Jag vet Jacob. Jag vet...
Någon suckade och jag hörde steg som gick bort från mig.
Jag försökte öppna mina ögon men det var lönlöst. Istället började jag försöka vicka på fingrarna. Jag vickade och vickade tills jag kunde röra hela handen. Något stack till i min hand när jag rörde på den och det tog stopp. Det tog några sekunder innan det gick upp för mig att det var en sladd. Jag spelade till näe jag hörde nån som gick mot mig. Snabbt kan jag tillbaks handen. Dörren öppnades in till vad jag antog var mitt rum.
-Jag vet inte vad jag ska göra Samantha. Du är efterlyst men jag kan inte lämna över dig till polisen. Även för det du har gjort... Sa vem jag avtog var Annie.
Jag försökte öppna mina ögon igen och denna gång fungerade det. Jag kisade försiktig och såg det vita taket åvanför mig. Sirener hördes på avstånd och Annie utbrast:
-Åh nej! Jacob ringde polisen.
Annie sprang fram till mig och slog mig löst på kinden. Jag öppnade ögonen helt nu och slet av mig sladdarna. Jag såg mig fort runt i rummet och såg ett fönster på väggen framför mig. Solen hade gått upp. Fönstret  var för litet för att jag skulle kunna krypa ut. Jag reste mig upp och insåg att jag hade mina kläder på mig.
-Tror inte på allt  du hör. Sa jag och log bittert mot henne innan jag sprang ut ur rummet. Jag sprang mot det håller Jacob hade gått mot och passerade några förvånade doktorer. Sirenerna kom närmare. Jag kom fram till slutet av korridoren och såg 2 st hissar. Jag tog den vänstra och tryckte febrilt på knappen till första våningen. Några doktorer som måste insett vem jag var kom springande mot mig och ropade till varandra. Paniken kom krypandes när de nörnade sig mig men då stängdes hissdörrarna och jag andades ut. Efter bara några sekunder i den silverfägade hissen kom jag ner och dörrarna öppnades. Jag sprang förbi receptionen mot dörrarna där jag såg polisbilarna närma sig. Jag kom in i snurrdörrana och förbannade dom flr att de gick så sakta. Jag kunde bara se på när polisen snabbt närmade sig. Jag sprang ut igenom dörrarna mot baksidan av sjukhuset där jag såg en skog. Jag sprang mot skogen så snabbt mina ben bar och det värkte i lungorna. Jag kollade upp mot himmelen och skulle precis skifta när jag snubblade på en rot. Marken kom flygande mot mig och innan jag han slänga fram händerna för att dämpa fallet hade jag munnen full av jord och barr. Snabbt reste jag mig upp. Polisen var strax bakom mig visste jag. Om jag inte ville bli fångad måste jag byta taktik. Brevid mig fanns ett stort träd som jag snabbt klättrade upp i. Sekunder senare såg jag poliserna komma springandes med sina hundar. Hundarna gick med sina nosar mot marken och när de började närma sig trädet jag satt i blev jag riktigt orolig.
-Jag vet inte om vår kropp klarar av att använda eftersom vi var medvetslösa i flera timmar. Sa Iris.
Jag nickade nästan omräknat och reste mig upp. Jag tog tag i en pinne och hävde mig upp. Jag söte med foten efter nått att stå på men jag trampade bara luft. Samtidigt gav pinnen jag höll i ifrån sig oroväckande klagande läten. Jag försökte nå nästa pinne. Jag fick tag i pinnen och andades ut samtidigt som jag släppte den andra vilket var ett stort misstag. Pinnen jag höll i var hal och jag började tappa greppet. Precis när jag skulle ta tag i den förra pinnen med handen igen tappade jag greppet och föll handlöst mot marken med ett tyst skrik på läpparna. Pinnar rispade och rev mig när jag föll i vad som kändes som en evighet men som måste varit 2 sekunder. När jag nuddade marken knakade mitt ena nyckelben till högra ben och några revben. Smärta flammade upp och jag skrek. Jag skrek tills mina stämband nästan exploderade och smärtan bara fortsatte växa. Min högra arm kunde jag inte röra och när jag vred på huvudet såg jag varför. Den låg i en onaturlig vinkel och jag misstänkte att den gått ur led. Smärtan gjorde så att det började dansa mörka fläckar framför mina ögon men jag kämpade för att inte svimma igen medans fler och fler poliser kom emot mig.
-Dethär är slutet... Stökade jag till mina vargar. (Snälla döda mig inte för cliffhangern  (stav))

MIN BOK ÄR 2A I DÅLIG! AHAHAHAHAHAHAHAHHH I BÖRJAN VISSTE JAG ATT JAG INTE KUNDE SKRIVA MEN JAG VILLE GÖRA DET ÄNDÅ. NÅTT ÅR SENARE VILL JAG ATT MIN BOK SKA VA BRA. Fast det är den ju om så många tycker den är dålig. Visst e jag logisk?!😂 Tack till er! Wattpad skickade ett mejl till mig om att man skulle ta bort att man kunde göra privata böcker. Det förstörde idén om att jag skulle skriva nästa bok som privat och sedan lägga ut alla kapitel när den var klar.