Gåvan

Kapitel 3

Vintern kom och stenen hade hon inte lyckats blivit av med. För att hålla sig någorlunda varm gömde hon sig oftast i kloakerna, det var inte så varmt men det fanns åtminstone ingen snö. Destiny ville göra sig av med stenen men nånting inom henne fick henne att låta bli. Hon visste inte varför men hon kände en slags dragning till stenen men hon kunde inte sätta fingret på varför hon kände så.

Hon gömde sig i skuggan när vakterna sprang förbi. Nu när vintern hade kommit var vakterna i Mente aktivare än någonsin. Mente var huvudstaden i landet, den låg i landskapet Bishna. De hemlösa i Mente fick inte lämna staden och om vakterna fick tag på en så fanns det bara en utväg: döden. Destiny visste inte riktigt varför de hemlösa jagades och dödades men hon visste att om hon åkte fast skulle Marcus inte kunna rädda henne. När vakterna sprungit förbi sprang hon ner till kloakerna och gömde sig i mörkret, hon hade lyckats stjäla lite bröd från bageriet i närheten. Hon satt med ryggen mot en hård stenvägg medan hon åt. Stenen låg bredvid henne och hon hade ena handen på den. Hon tänkte på den där kvinnan som sa att hon skulle brinna med den här stenen. Hon försökte förstå vad kvinnan menade men kunde inte komma på något. Hon tittade på stenen, tog upp den och studerade den noga. Destiny hörde ett surrande, som om en fluga flög i hennes öra. Hon tittade sig omkring i mörkret och försökte svepa bort flugan med händerna, men hur hon än försökte så tystnade inte ljudet. Hon började bli irriterad och suckade ljudligt. Hon la frustrerat undan stenen men insåg att när hon släppt stenen så tystnade det surrande ljudet. Hon tog på stenen igen och ljudet var tillbaka. Vilken konstig sten, tänkte hon. Vad för sorts sten gör ljud ifrån sig? Hon drog ifrån sig handen och ljudet tystnade ännu en gång. Hon övervägde att kasta stenen mot den hårda stenväggen men var rädd för att påkalla vakternas uppmärksamhet av ljudet som skulle följa. Hon tog upp stenen och surrandet kom tillbaka, hon studerade stenen med händerna, drog fingrarna över det. Att dra fingrarna över stenen gav henne någon form av lugnande effekt, för ett ögonblick tycktes alla hennes bekymmer vara borta.

Destiny hade bestämt sig. Hon skulle behålla stenen.