Gåvan

Kapitel 4

En vinterkväll, några dagar före julafton kom det en snöstorm. Destiny låg ner i kloakerna, med filten över sig och stenen tätt intill. Genom det lilla hålet högt upp på stenväggen kunde hon se snön som yrde ner. En bris svepte in genom det lilla hålet och fick Destiny att huttra till. Hon hade inte ätit på flera dagar och hon var tvungen att hitta något. Hon satte sig motvilligt upp, plockade ner filten och stenen i sin väska som hon la över ryggen. Trots att stenen var stor, kändes den inte så tung. Destiny smög ut genom kloakerna, ju närmare utgången hon kom, desto mer började hon känna av snöstormens kalla bris. Hon kunde höra suset av vinden och när hon rundade ett hörn och såg utgången kunde hon inte se något alls. Snön yrde omkring, det var blåsigt, kallt och dimmigt. Hon lyssnade noga efter vakterna som sprang omkring i staden men allt hon kunde höra var suset från vinden. Hon bestämde sig för att chansa och steg ut i stormen. Vinden började genast dra i hennes kläder, håret flög åt alla håll och hon fick snö i ögonen. Destiny bet sig i läppen och gick raskt framåt, hon hade en chans att stjäla något från bageriet igen. Snöstormen skulle skydda henne från att bli sedd av vakterna men det fanns ändå en chans att hon kunde möta dem. Hon rundade försiktigt några hushörn och lyssnade noga efter människor ju närmare centrum hon kom. Men det var knäpptyst. Hon smög fram till bagarens hus, hon kände efter husväggen, hon letade efter det där perfekta stället att klättra upp på hustaket. För att komma in i bagarens hus behövde man först klättra upp på taket för att öppna takluckan. Efter lite letande lyckades Destiny hitta det där perfekta stället och hon började klättra. Väl uppe på hustaket fick hon hålla i sig hårt för att vinden inte skulle dra ner henne igen. Hon hittade takluckan och försökte dra upp den. Destiny svor när hon insåg att det var låst. Hon släppte takluckan och skulle klättra ner igen när hon tappade fotfästet och landade på rygg mot den hårda backen. Hon stönade av smärta och hon kände hur någon tog tag i hennes armar och lyfte upp henne på fötter.

Personen som tagit tag i henne var bagaren själv, han hade hört dunset och hur någon hade gjort ljud ifrån sig. Inne i bagarens hus var det varmt och luktade nybakat, bagaren gav henne en bit bröd och lite mjölk. Destiny tog tacksamt emot och inspekterade bagaren medan hon åt, det var en kort, knubbig man med vit skjorta, bruna läderbyxor och ett vitt förkläde. På huvudet var han flintskallig och han hade rakat skägg. Ögonen var bruna. Han satte sig ner mittemot Destiny och inspekterade henne.

"Vad är ditt namn?"

"Alice, herrn."

Bagaren kliade sig på hakan och funderade en stund.

"Alice..." Han tittade på Destiny, som för att inspektera henne ännu en gång.

"Tyvärr Alice, så måste jag skicka in dig till vakterna."

Destiny flämtade till och tittade på bagaren med stora ögon.

"Nej snälla, de kommer döda mig!"

Bagaren suckade.

"Det må så vara, men du är en tjuv och jag antar att det är du som har stulit det mesta ur mitt förråd under året som gått. Du behöver ett straff."

"Kan inte du ge mig ett straff? Du kan slå mig, tvinga mig att arbeta."

Bagaren skakade på huvudet.

"Jag slår inte ett barn, dessutom skulle jag också råka illa ut om vakterna fick veta att jag skyddar en tjuv."

"Snälla! Jag vill inte stjäla men jag har inget hem, jag har inget val!