Ballin

Kapitel 2- Får jag joina?

OSCARS PERSPEKTIV:
Jag vaknade av alarmet som startade klockan 9.00.
Samtidigt som jag försökte trycka på snooze knappen ramlade mobilen ner från nattduksbordet och när jag sträckte mig efter den så lyckades jag också ramla ner.
-Typiskt... Mumlade jag för mig själv.
Jag hade inga planer för dagen, men jag hörde i studion i förrgår att Omar och felle skulle ta en frukost någonstans, pizzeria Linnéa tror jag det va.
Jag funderade på om jag kunde ringa Omar och fråga om jag fick följa med, mestadels för att jag ville träffa en viss person, den vackraste personen i världen.
Han har blågröna ögon, sandblont hår, kindben att döda för och en kropp som skulle kunnat tillhöra en Gud.
Han är så vacker, så jävla vacker.
Och han heter Felix sandman.
Jag vill inte vara kär i min bästakompis, jag vill inte, jag vill inte!
Men hur jag än försöker slå bort tankarna så kommer de alltid finnas i min hjärna.
Jag lyckades efter en stund få upp mobilen, konstaterade att den inte fått några sprickor och svepte med fingret över skärmen för att låsa upp telefonen.
Jag skickade ett mess till Omar: hej, ska du å felle t pizzerian Ida?
Kan ja joina?

Snart svarade han: tjaa bror, ah de klart.
Möt oss vid Linnéan klockan 11.
Puss lilla vännen

Jag kunde inte låta bli att skratta, "lilla vännen" var ett internskämt som skapats under en konsert, då hade en av sminkörerna sagt till mig "du är så söt lilla vännen" och retsticka som Omar är så la han det på minnet direkt.
Dags att göra sig i ordning.
Jag tog på mig ett par svarta haremsbyxor med vita dragkedjor på benen, ett linne och en blå hoddie med en tiger på.
Det fick duga.
Sedan fixade jag titt mitt hår eller ja "Fluffet" som det flesta kallar det.
Sedan tog jag på mig mina skor och jacka och klev ut genom ytterdörren, det var november, men ganska soligt och helt okej varmt.
Jag drog i väg ett mess till Omar igen: tjah är påväg nu :)
Omar svarade: ok, dö inte på vägen ;)
Jag log, Omar fick en alltid på bra humör.
Sedan gick jag genom staden mot pizzerian.

FELIX PERSPEKTIV:
Jag mötte Omar utanför pizzerian lite innan 11.
-halluuu! halvskrek jag
-tjah manneeeeen! Ropade Omar minst lika högt.
-juste Oscar kommer hit och äter med oss... Sa han sedan och log ett peddosmile samtidigt som han tittade menande på mig.
Omar var den ända som visste om min hemliga Chrush på Oscar.
-men HA HA.
Sa jag med sarkasm i rösten.
Och i ett hopplöst försök att inte visa hur glad jag blev över nyheten.
Vi gick in i pizzerian och satte oss, snart såg jag Oscar komma gående, hans hår var perfekt, hans kropp var perfekt, hans ögon var 2 die for, kindbenen ska vi inte ens tala om.
HAN var perfekt.

Hejsan!
Mer uppdatering kommer imorgon, puss❤️
Xoxo E