Ballin

kapitel 5- Nej

Felix perspektiv:

Jag avslutade kyssen och tog Oscars hand, fy fn vad vacker han var.

Jag drog mina fingar över hans kind.

Plötsligt surrade det till i min jackficka, det var min mobil.

Det var ett sms från Omar.

Jag plockade upp telefonen och slog in koden.

Jag gick in på min och omars konversation, och såg vad han skrivit: -Kom genast till sjukhuset, det har hänt något med daff...

Jag blev livrädd och kände hur mitt hjärta slog dubbelt så fort som det brukade.

-vad har hänt? sa Oscar oroligt

Jag stammade bara och räckte honom min mobil

-h, h, herr, herregud... stammade han fram.

Han ringde omar och jag brast ut i tårar.

Oscar drog in mig i en kram och viskade att allt säkert skulle bli bra och att det nog inte var så allvarligt som vi trodde.. han försökte låte lugn men jag hörde hur orolig han var.

Tillslut svarade Katia, man hörde på hennes röst att hon gråtit.

Oscar pratade en stund med henne och jag lyssnade inte på vad de sa.

Allt som snurrade i huvudet var Daff, han var som en extra pappa för mig och killarna, hela våran kariiär var tack vare honom, han tog hand om oss och fanns alltid där.

Sedan tänkte jag på att ingen visste om min och oscars relation och att vi snart måste berätta, fast detta var nog inte det bästa läget...

-Kat kommer och hämtar oss snart... Viskade oscar i mitt öra.

Snart kom katita rullandes i sin röda volvo, vi hoppade in i baksätet.

Katia var vacker precis som hon alltid var, men kinderna var svullna, håret ruffsigt, och ögonen rödkantade.

På vägen till sjukhuste var det helt tyst, Oscar kramade min hand och jag satt bara och grät som en liten bebis.

När vi var framme gick katia för att prata med en av sjuksköterskorna som skulle leda oss till daff.

Oscars perspektiv:

Jag var så rädd, vad var det som hade hänt?

Jag orkade inte undra...

Snart kom en grupp läkare och hämtade felix, mig och Katia.

-Denhär vägen..

Sa en lång med grått hår.

Vi följde efter honom och kom snart till en dörr, där innanför låg daff.

Läkaren öppnade dörren, och där inne såg vi daff..

-Herregud...

Hörde jag Felix säga, han slog händerna för munnen och föll sedan ihop på golvet.

Jag brast ut i tårar och satte mig ner brevid Felix som snart vaknade till.

Han skrek, han grät.

Och det gjorde så jävla ont allt ihop...

Hej! Vad tror ni har hänt med Daff?

Det får ni veta senare...

xoxo E