KABANATA 30

48.9K 1.1K 12
                                    

KABANATA 30: LAST CRY

IT'S BEEN days after kong malaman na buhay nga talaga si Grant, i was hesitant to tell it to my parents pero kalaunan ay nagawa rin naming sabihin.

They are both shocked and confused, pero agad namang nawalan 'yon ng magsimula nang magkwento si Grant.

Even his friend were shocked except the other one, i forgot it's name makakalimuting tao kasi ako.

Nasa bahay kami ngayon, he's playing with Sly na ilang araw nang hindi pumapasok kasi gusto niya daw makasama si Grant, she doesn't want to go home one day knowing Grant isn't around.

Na awa ako sa anak nag dahil doon.

"Daddy! Daddy! You'll never leave us again di ba po? Please keep your promise or else po I'll be very very mad."sabi nito at umaktong galit na galit ang mukha.

Both Grant and I chuckled.

Sometime my baby acts childish but it's okay since she's still in her childhood days, gusto kong enjoyin niya ang childhood days niya.

Dumating si Dylan dala dala ang gadgets nito, hindi nito pinapansin si Grant, maybe he wanted some space to think kailangan niya pa nang oras since natrauma siya pagkatapos malamang namatay si Grant sa yateng sumabog na hindi naman nangyari.

Lumapit ako kay Dylan.

"Why not talking to your father, baka magtampo si papa mo sayo." Pagkausap ko.

He didn't listen instead he stood up and  left us.

"It's okay, I'll handle it."sabi niya at sinundan si Dylan na umakyat sa kwarto.

I sighed saka pinuntahan si Sly para laruin nang hindi ito sumunod sa taas.

**

GRANT'S POV

I KNOCKED on my son's door, ilang minuto ang tinagal nito bago 'yon bumukas.

"Can i talk to you?" I asked.

"What do you want." He said, he seemed cold nakikita ko ang sarili ko sakanya.

D*mn anak ko nga siya.

"I'm sorry, kung hindi agad ng pakita si papa." I said.

I kneeled infront of him.

"What are you doing po." Nabasag ang boses nito ng sabihin niya iyon.

"Forgive me my son, I didn't do my job properly, I'm sorry if you have to believe those lies." I said.

"Papa!" He voice completely broke, lumuhod din ito at niyakap ako.

"I'm so sorry." Panghihingi ko nang tawag.

"Papa stand up na po! I can't bear seeing you like this it brokes my heart."he said.

"Parawarin mo muna si papa, promise i will make it up to you, do you want us to play the game we used to play? Do you want to ride on papa's back like what we always do everytime we are waiting for mama to come home? Tell papa, Dylan please just tell me what you want and i will gladly gave it to you." Sabi ko.

Umiyak ito sa harap ko.

"Please don't leave us again, pleas don't die like that papa, masakit po, masakit pong makita si mama na umiiyak gabi gabi habang niyayakap ang damit niyo, masakit po na mawalan ng ama, masakit po na kapag family day ay walang papa ang dumadalo sa akin, papa pleas promise us you will never leave, never again please papa!" He said umiiyak na ito, i wiped his tears.

"Don't cry, hushed papa promise that already, but promise me don't die before us okay? It should be us first before you and Sly." Sabi ko at niyakap ito nang mahigpit.

"I'm sorry papa! Nagtatampo lang po ako kasi akala ko po talaga na patay na kayo!" Umiiyak na sabi niya.

Even after years he still didn't change, my first ever born child, my carbon copy.

"Papa loves you so much." I repeatedly said.

"I love you too din po papa!" Sabi niya at mahigpit na yumakap sa akin.

"Ano ba yan! Pinapaiyak niyo naman kami!" Reklamo ni Avi na nasa may gilid na pala hindi man lang namin napapansin.

"Is daddy crying mommy? Why po?" Tanong ni Sly.

Avi carries Sly saka naglakad papunta sa amin.

"Daddy is happy baby." Sagot niya.

"Yes baby, i am happy because we are already complete." I said.

I hugged them both in my arms this will be our last cry because afterwards we will build our future together.

"Papa, sa kwarto ko na po kayo matulog palagi naman po si mama katabi niyo." Ungot ni Dylan na ikinatawa ko.

Sinamaan naman nang tingin ni Avi si Dylan.

"It's okay, hon." I said and pinched her nose.

She looks cute thou.

I decided to change my endearment to her, nalilito kasi ang mga anak ko kapag tinawag ko siyang baby.

Tumawa ako sa naisip.

"Tawa tawa ka pa dyan!" Naiinis na sabi niya.

Hinalikan ko ang leeg nito.

"I love you hon." I said.

"I love you too jerk." She said.

I smiled, at last after dreaming a perfect family, i already achieves it sumubra pa nga.

I hugged them again tightly.

I will never leave my family ever again.

--

BACK IN THE ARMS OF MY EX-HUSBAND (COMPLETED)Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon