VÄNTA PÅ REPRIS (2)- Dante Lindhe

48

Fanny
Irriterat kollar jag på Dante som ännu en gång as garvar åt något som Vanessa sagt. Det har han gjort 100 gånger de senaste 10 minuterna. Jag fattar inte varför han bjöd hit henne. Jag var helt säker på att han bara sa att dem skulle ses för att han ville vara trevlig. Men tydligen inte. Han har vägrat prata med mig sen efter konserten. Jag vet att han är sur på mig för något. Men vad har jag ingen aning om. Jag har försökt prata med honom men han har gjort det väldigt tydligt att han inte är intresserad av att prata med mig.

Men en sak är jag nog ganska säker på och det är att Dante inte är intresserad av att va min pojkvän. Ur mina ögon ser det ut som att han och Vanessa är ganska sugna på varandra. Och jag skulle ljuga om jag sa att det inte var som en stor jävla kniv i hjärtat.

"Är ni tillsammans igen eller?", frågar Vincent bredvid mig.
Jag kollar förvånat på honom.
"Nej det är vi inte", svarar jag.
Han kollar förvånat på mig och tar en klunk av sin öl.
"Jaha, jag tyckte Linus sa något om det till mig förut", säger han.
"Ja men jag trodde kanske att vi var något men det verkar som att det bara var jag", säger jag.
Han ler medlidande.
"Hans förlust", säger han.

Jag ler och klappar han på axeln.
"Ursäkta"
Jag tittar snabbt upp och möter Dantes ögon. Han blänger drygt på mig och Vincent. Jag ser att han är berusad. Han börjar skratta och jag kollar frågande på honom. 
"Allt bra?", frågar Vincent med ett leende.
Dante ler hånfullt mot mig och lägger armen om Vanessas axlar som pratar med Valter.
"Bara bra", säger han.

"Är det lugnt om du sover ensam ikväll?", frågar han mig med ett drygt leende.
Jävla idiot.
"Du är så jävla dum Dante", får jag ur mig trots klumpen i halsen.
För jag vet precis vad han menar. Han ska sova med Vanessa.

Jag reser mig snabbt upp och tränger mig förbi alla i båset. Jag känner Vincents hand på min arm men jag skakar av mig den. Jag rör mig ut ur restaurangen och nästan sliter upp dörren.

Fyfan för Dante. Hur fan kan han göra såhär? Jag trodde vi var överens om att vi gillade varandra. Jag tränger irriterat bort tårarna som bildas i mina ögon.

När jag kommit fram till hotellet och till rummet insåg jag snabbt att jag inte hade någon nyckel. För den har Dante.

Jag sätter mig ner och lutar mig mot dörren. Jag låter huvudet hänga i händerna och nu rinner tårarna ner för mina kinder fast jag pressat bort dem under tiden jag gick hit.