VÄNTA PÅ REPRIS (2)- Dante Lindhe

29

Dantes perspektiv
Jag tar irriterat upp min telefon som ringt 6 gånger. Prinzen ringer.

Jag suckar högt innan jag svarar. Jag vill bara chilla.

"Vad vill du", frågar jag irriterat.

"Oj, någon är sur", svarar han.

"Vad är det"

"vart är du? Vi har En intervju om 20 minuter", klagar han.

"Fitta, jag kommer", svarar jag stressat.

Jag lägger på och stoppar ner mobilen i fickan på mina jeans.

Jag hade helt glömt bort den där jävla intervjun. Jag fattar inte ens varför jag behöver göra den skiten när det bara är typ Ludde som snackar. Jag sitter ju bara där.

Jag hade ju lovat Fanny och vara med henne hela dagen också efter det som hände igår.

"Vart ska du", frågar Fanny förvirrat.
Hon sitter i soffan som jag nyss rest mig från.

"Jag hade helt glömt bort att jag har en intervju idag, typ nu", säger jag stressat.

Jag går ut i hallen och tar på mig mina Force.

"Fanny", ropar jag.
Efter några sekunder kommer Fanny med trötta steg ut i hennes hall.

Jag ser att hon är ledsen, antagligen besviken. Men jag fattar det.

"Du förlåt, jag hade verkligen glömt och jag lovar att vi kan göra något efter, käka middag eller något", säger jag.

"Aa visst", mumlar hon.

Jag går fram till henne och drar in henne i en kram som hon försiktigt besvarar. Jag pussar henne snabbt på pannan.

"Vi ses sen", säger jag och motvilligt drar ifrån vår kram.

Jag låser upp dörren och hinner ge henne ett leende och möta hennes ledsna ansikte innan jag stänger dörren efter mig.

Jag rusar ner för dem fyra trapporna.

Allt är så jävla mycket med jobbet nu. Jag fattar inte ens vem fan som bokar in en intervju på en fucking lördag. Säkert FITT luddes idé.

Jag låser upp min bil och stänger irriterat dörren bredvid mig.

Jag är bara så jävla arg.