VÄNTA PÅ REPRIS (2)- Dante Lindhe

Del 18

Fannys perspektiv

26e april 09:27
Jag öppnar motvilligt ögonen. Huvudet dunkar som fan. Jag sträcker mig i sängen som tillhör Dante. En säng som är väldigt skön att sova i måste jag säga. Jag tittar runt lite i det halv stökiga rummet, persiennerna är neddragna och det är bara lite ljus som lyser in.Det förvånar mig en aning att jag ligger själv i sängen, för jag somnade ju med Dante. Nu känns det bara ensamt och kallt, det är faktisk ganska kallt i rummet.

Jag reser mig upp och huvudet börjar snurra mer än förr. Jag ställer mig på parkettgolvet och tittar runt i rummet efter min mobil. Jag hittar den på sängbordet och konstaterar att klockan är 09:29. Jag drar på mig mina byxor jag hade igår och lämnar Dantes t shirt på mig när jag går ut från sovrummet. Svaga röster hörs från vardagsrummet så nyfiket tittar jag in där.

Både Dantes blick men även en blick jag inte sett förut dras till mig. Det är en tjej i vår ålder, blont hår och blå ögon. Hon är väldigt fin och verkligen vacker. Men det chockerar mig att hon är här eftersom hon inte var det igår.

Det blir en stel stämning. Varför blir det de? Det är inte jag som skapar den så något måste jag kommit in och avbrutit.

"förlåt jag kanske störde er, jag visste inte", ursäktar jag mig.
Jag styr mina steg in mot sovrummet igen men stannar upp när jag hör henne viska bakom mig.

"har du sex med någon annan nu", hör jag henne viska drygt.
Okej så dem två har sex alltså? Eller hade? Jag känner hur det vrider sig i magen på mig. Snabbt är jag inne i sovrummet och drar av mig Dantes t shirt. jag drar på mig min bh och min egna tröja på det. Jag tar min väska och lägger min mobil i den innan jag lämnar sovrummet. Jag tänker inte vara här och förstöra om de två ska ha sex med varandra. Knulla på förfan men inte när jag är här. Ilskan och irritationen sprider sig i kroppen samtidigt som hjärtat gråter en aning.

Jag går förbi dem som sitter i soffan i vardagsrummet och ut i hallen. Stressat tar jag på mig mina skor men det går inte vägen eftersom mina händer skakar. Jag får på mig dem efter en stund och drar sedan på mig min jacka.

"hallå du", jag tittar upp och där står Dante i sina svarta palm angels byxor och vit hoodie.
"vart ska du", lägger han till.

"jag ska hem antar jag", säger jag kort.

"men ska du inte stanna, frukost och så då", frågar han nästan desperat.

"men hon är ju här, ät med henne eller nått", sukar jag.
Jag rättar till min sko och vrider på låset till ytterdörren. Snabbt är jag ute i trapphuset. Jag hör Dante ropa efter mig men jag fortsätter bara neråt i trappen.

"stanna då", ropar han efter mig.
Bara nån sekund efter har jag hans hand på min arm i ett hårt grepp. Jag vänder mig om och sucar högt så han ska höra.

"vad", fräser jag ur mig.

"lägg av fanny", säger han.
Jag himlar med ögonen och skrattar honom i ansiktet så han ska förstå att jag inte är sur på skoj.

"hon ska gå nu så du kan stanna", säger han.
han tror han kan rädda situationen.

"vem är hon ens Dante", frågar jag.
han tystnar och studerar mitt ansikte. Jag suckar och han tittar in i mina ögon.

"vi brukade ligga förut bara", säger han.
Det vrider sig ännu en gång i magen på mig. Jag vet inte varför, han får väl ligga med vem han vill? Men jag blir typ ledsen?

"okej", svarar jag drygt.

"va inte sådär", suckar han.

"det verkar ju som ni skulle göra det nu men då var jag där och förstörde så därför är det väl bara bra om jag lämnar er nu ifred", säger jag spydigt.

"lägg av", suckar han.
Kan han bara vara tyst? Vad ska jag lägga av med? Är det de ända han kan säga eller?

"bara skit i de här då", säger jag.

"skit i vadå", frågar han.

"förlåt då men jag trodde väl vi hade fått upp något igen men tydligen inte, bara fuck det här Dante", säger jag innan jag tar några steg ner för trappan igen påväg ut.
Vad säger jag ens. Det är nästan som jag inser det själv nu. Jag tror jag känner för honom och det är mycket. Och jag tror faktiskt jag hoppas på att vi har något och att han känner samma.
Men ännu en gång greppar han min arm och får mig vända mig mot honom igen.

"vad", nästan skriker jag ut.

"vad har vi", frågar han.

"vad menar du ens", frågar jag tillbaka.

"tycker du om mig", frågar han.

"ja", svarar jag kort.
Jag vill bara gå härifrån, så snälla låt mig Dante.

"jag tycker om dig också Fanny", säger han.
Min blick om vart på mina skor tittar nu upp på honom. Mitt dryga jag byts ut mot förvånad och glad? Jag säger inget och det gör inte han heller.

"dante jag tror jag råka bränna upp din gardin", ropar tjejen i Dantes lägenhet.
Han vänder sig snabbt om och börjar gå upp för trapporna. Vem fan råkar bränna upp en gardin? Skoja om dålig ursäkt för attention.

"hör av dig när du är hemma fanny", säger han innan han springer upp för de trapporna vi gått nerför.
Han lämnar mig här ståendes stilla, blixt stilla. För jag kan inte inse faktum, vad sa han ens nu? Är det här början på något eller är det slutet vi aldrig fick?