Mad world

E T T - Skolk och Prat

~ ett år senare ~
Omar
NO lektionen hade precis slutat, jag och Simon gick bredvid varandra längs korridoren. Ett högt skratt hördes vid sidan av och rätt som det var satt Oscar och hans så kallade gäng där. Såklart skolkade dom. Jag minns knappt Oscar, han slutade höra av sig helt efter att Felix blev begravd och samma med Ogge. Våra ögon möttes för någon sekund inan han snabbt kollade bort och bröt våran ögon kontakt.
"Är inte det coolt ens? asså det har liksom snart gått 3 år och den s- Omar lyssnar du ens på mig?"
Jag rycktes snabbt ifrån mina tankar som jag dels lovat lämna bakom mig och kollade chockat på Simon som var lite irriterad då jag inte lyssnat.
"Jo jag lyssnar"
Han spark snabbt upp i ett leende och fortsatte prata om något som hänt för 3 år sen, vad har jag ingen aning, eftersom jag inte alls lyssnat på de han sagt.

Vi kom fram till våra skåp, tråkigt nog har vi samma skåp som förra året, då Oscar och Ogge har sitt bredvid mig. Felix skåp är fortfarande under mitt. Ingen har tagit bort de, för varje gång jag öppnar mitt skåp kommer jag bara ihåg när Felix särade på mina ben för att öppna sitt eget skåp. Tårkanalen fuktades helt och alla bilder kom bara tillbaka

-Flashback-
"Omar lektionen börjar ju fan snart. Akta din röv" hans försök med att få bort mig funka inte. "Nehe" var hans enkla svar inan han särade på mina ben och dök till sitt skåp, min balans räckte inte helt så jag föll hopplöst baklänges. "Felix vafan?!" Utbrast jag och kunde ändå inte dölja leendet som spred sig på mitt ansikte."inte mitt fel om du är klumpig" Han tog ut de han behövde och stängde skåpet och sedan låste han de. "Hade du inte tänkt hjälpa mig din jävel?" Han vände sig snabbt om och brast ut ett högt skratt. "Du är fullt kapabel till att resa dig upp själv Lill grabben"

Jag tittade på hans skåp som just nu inte alls används. Ifrån ögonvrån såg jag hur Oscar närmade sig. Utan att yttra ett ord öppna han sitt skåp. Fortfarande kollade jag på Felix skåp. "Tror du att dom kommer ta bort hans skåp eller tror du att de lämnar kvar den så?" Frågade Oscar mycket försiktigt. För första gången på nästan ett år fick vi ögonkontakt, som han då inte bröt. "Jag vet inte.." Svarade jag tyst men slet inte blicken ifrån honom. "Det har snart gått ett år" viska han tyst, men jag kunde ändå höra hur hans röst sprack.

"Snart ett år" upprepa jag lika tyst.