Mad world

T I O - Felix hela historia

Oscar hade precis stormat ut med Emelie i sina händer, känslan till att dra upp rakbladet tog över min kropp. Jag drog de vassa föremålet en gång mot huden

"En gång för hur patetisk du är"

"Två gånger för hur misslyckad du är"

"Tre gånger till hur värdelös du är"

"Fyra gången till ditt fula utseende"

"Fem gånger till din existens"

"Sex gånger till hur dålig du är som vän"

"Sju gånger till hur svag du är"

"Åtta gånger för h-hur fk-n jäv-la värd du ä-r Smärtan"

Rösten sprak och smärtan tog över, tårarna rann ner ifrån mina redan blöta kinder. Självmord är något jag inte vill göra, jag vågar inte, jag är för feg. Som en rädd hund kröp jag ihop i hörnet, kollade mot dörren där Oscar precis smällt igen. Varför finns jag? Det är en mycket bra fråga. En fråga som jag faktist inte har svar på. En fråga som jag aldrig kommer ha svar på.

"1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8."

Till 8 hann jag innan allt blev fullkomligt svart. Bokstavligt talat svart. Är det såhär det känns att vara död? En spark i magen, är det så? En rak käftsmäll, lever jag?
- ditt äckel!!
Är det någon där?
Ett vapen laddas, siktas, och skjuts. Någon dör. Vem dör? Vem faller till marken hjälplös och död? Kan det vara jag?
Vem skriker på hjälp? Kan det vara jag?
Vem är det som skriker "hjälp mig snälla snälla hjälp mig!" Är det jag? Eller är jag död?
Jag vet inget just nu. Jag har inget svar. Jag vet inte vart jag är. Jag vet inte heller om jag lever eller om jag är död, kan någon svara mig? Jag ropar högre och högre! Det är jag, det är jag som skriker på hjälp. Men det är inte jag som blev skjuten. Vem var det då? Finns det fler här? Drömmer jag?! Så många frågor men inga svar.

- är allt bra? Hallå? Hör du mig?
Sakta öppnar jag mina redan blöta och svullna ögon, jag ser en gestalt stå framför mig.
Han drar sin hand över mitt äckliga hår och kollar medlidande på mig,
- tonårs gäng?
Vadå tonårsgäng är han helt dum i huvudet eller vadå? Men inte fören jag försökte resa mig upp kände jag smärtan i ryggen, magen, mina händer och huvudet.

Åh snälla kan någon förklara. Vad är det som händer med mig?

Tre veckor, tjugoen dagar. Tjugoen dagar har jag vart borta. Tre veckor som blev tre månader, månader blev till ett år, men fortfarande har ingen sökt mig.  Varför letar ingen efter mig? Varför frågar jag bara saker när jag inte kan få svaret.
Jag rymmer ifrån polisen. Polisen har hittat mig men jag som alltid flyr. Flyr ifrån de som
försöker hjälpa mig men detta fall hamnar jag i psyket eller något speciellt mentalsjukhus
Dom ropar efter mig, men jag springer. Jag hör hur de skriker "vi förluster hjälpa dig" men jag hör bara "vi försöker skada dig"
Snälla skada mig inte. Jag faller, faller igen, som jag alltid gör, faller. Kryper fram ber om nåd. Innan jag öppna ögonen och ingen var där. Jag reste mig skrävlades upp och sprang ut ifrån skogen, den skogen jag vart i för länge. Jag ser hur folk kollar illa på mig men jag springer, springer till Oscars hus, kollar på honom,  de senaste jag såg av honom var att han bad mig dra pt helvete... Vilket jag gjorde.
Jag går. Steg efter steg innan jag hör de fruktansvärt höga sirenerna, hundarna som skäller och polismännen som tar fram deras pistoler. Jag höjer snabbt på mina armar "jag är oskyldig! Jag lovar"
De är tysta och bara kollar på mig, en av dom går fram till mig. Frågar hur jag mår, vart jag bor, varför jag är ser ut som en uteliggare. Varför jag springer ifrån dom.
"Jag vill inte bli skadad" jag säger det tyst,
"Jag vill inte bli... Skadad snälla skada mig inte" upprepar jag.
"Vi ska inte skada dig Felix. Vi ska hjälpa dig"
Jag backar.. Ennu en gång som ordet hjälpa blir skada. "Felix stanna där du är" sa polisen. Men jag backa. Backa och flydde för glatta livet ennu en gång, men glatt är det inte.

Det har ju gått 3 månader sen poliserna börja leta efter mig. Jag står ennu en gång utanför Oscars hus, denna gång vet han att jag finns men han vet inte om det är på riktigt eller en dröm. Ogge och Omar tror inte jag lever men där står jag på trappan...

Vi alla kollar på Felix, han kollar ner och jag upp, Omar blundar som han alltid gör när han ska hålla in sina tårar och Ogge knäcker fingrarna, "Felix? Varför kom du inte till oss? Varför lät du oss tro att du var död?" Sa Ogge med en liten arg ton. "Jag visste inte ens att jag var död i era ögon, varför leta ni inte efter mig?" Frågade Felix och ställde sig upp "har ni ens någon aning om att jag inte ens vetat att jag i detta samhälle är död? Tror du jag visste att jag var död?"
Felix upprepar alltid samma sak. Det han säger en gång blir två, sen blir han tyst. "Istället för att vara sur nu Ogge va glad, din bästa vän är tillbaka... Men han behöver hjälp"

Hej (JA JAG LEVER!!!!)alla jag är tillbaka mår bättre än någonsin jag kom in å ett gymnasium. Jag har vart i London ensam med min bästa kompis. Jag har haft det as bra! Hoppas ni också haft de! Tack för alla fina kommentarer har läst alla och ni är bäst!