Mad world

S E X - Bryter ihop

Ocis? Ocis var något bara Felix kallade mig för, ingen annan, ingen annan visste ens om våra hemliga smeknamn. Han var Flx och jag är Ocis. Ennu en frustrerad suck lämnar mina läppar inan jag sjunker ner mot badrums golvet. Felix är död, Han lever inte, han tog sitt liv, Men varför skrev Han "varför är ni så säkra på att jag begick självmord? jag kanske dödades" Allt detta far omkring i huvudet och mer orkar inte min hjärna hålla, Allt bara svartnar för en sekund.

"Felix på riktigt" suckar jag och du skrattar samtidigt som du går djupare in i skogen. "seriöst Felix" suckade jag återigen men det hindrade inte dig. Du fortsatte att bara gå. "Felix? Snälla kan du bara säga vart vi ska?" Frågade jag och då stannade du. "Till ett ställe, Jag brukar gå dit när jag är bortom tankarna. När jag måste resa tankarna eller när jag helt enkelt haft en dålig dag" Svarade du tyst och fortsatte gå. Fem minuter senare stannade du och jag betrakta vartenda liten rörelse du gjorde. "Här är de" Sa du tyst och gick lite längre fram mot en stor sten som var lite formad som någon slags soffa, Man kunde hur som helst sitta bekvämt på den. "Oscar?" Säger du men vänder inte upp blicken. Du fortsätter att kolla på dina fingrar. "Ja Felix?" Svarade jag och kollade på de man kunde se av dina ögon. "Vad tror du kommer hända i framtiden? Tror du att liksom, Att, Vi, Du, H- Nej eller asså." Du avbryter du dig själv och kollar upp mot den mörka stjärnhimlen. "Vadå? Fortsätt" Säger jag med en bestämd ton och lägger mina båda händer om dina kinder och tvingar upp ditt ansikte så våra ögon möts för nästan första gången på väldigt länge. "Vad är det som hänt Felix? du har verkat lite nere på sistone" Frågar jag och flyttar mig en bit närmre dig. "Asså, Det är inget men det är något. Jag vet bara inte vad" Svarar du tyst och suckar högt. "Felix?" Du kollar ennu en gång på mig. "Jag finns här för dig"

Om jag ara fattat då vad han menade. Framtiden. Han visste hela tiden vad som skulle hända med honom, Han visste allt. Regnet öser ner på mig. Där jag står nu, Hade jag och Felix våran sista konversation, För sex dagar efter vårt snack här, försvann han.

"Fyfan för dig Felix varför sa du inget! Vi kunde ha hjälp dig! vi kunde stoppa de! jag sa ju att jag alltid finns där för dig. Varför berätta du inte!" Skriker jag ut och låter tårarna forsa ner samtidigt som jag sparkar frustrerat på stenen vilket jag snabbt ångrar då smärtan i foten tar över.

"Jag kanske inte ville oroa er" Hör jag en mycket bekant röst bakom mig.

_________________

Nämen? MOAHAHAHAHAH nejmen!

HÄYYYYY hur mår nii? Dennabok har snart 1000 läsare lets have a big fat partyy ni alla är bjudna!! :D :D

Men aaaaaa! kan inte ni sprida min bok lite? Då blir jag glad =D

Rösta Och kommentera så hörs vi i nästaaaa

xX S