Jag finns.. | F.S

~ kapitel 8 ~

Jag finns.. F.S

~ Felix perspektiv ~
Fast jag knappt känner henne. Bara vetat vem hon är i 3 veckor, så gör det ändå ont. Så ont varje gång jag ser henne ligga gråtandes och hulkandes. Men jag tröstar henne.
Det som gör mest ont är att hon alltid blir lika förvånad. Varje gång. Jag får alltid den där blicken, med stora ögon och häpen mun. Den som jag inte riktigt kan tolka.
Hon har aldrig berättat det för mig. Men hon vet att jag vet. Vet att hon blir mobbad. Hon har inte slagit sig. Någon har slagit henne. Men mest slår dem henne med ord. Och orden tror hon på. Men dem är inte sanna. Inte ett dugg.

Jag börjar vänja mig vid skolan så här dags. Nu vet jag vart allt ligger och så. Så jag slipper gå omkring och fråga folk. Det är rätt skönt.

"Heey Felix!" Ropar Omar glatt när han ser mig.
"Hejj" säger jag och ger honom en brohug. Det är dagens sista lektion. Spanska såklart. Det är det ända ämnet vi har tillsammans. Vi går bredvid varandra mot spanskasalen.
"Men du kommer till Ogge ikväll va?" Undrar han.
"Just det ja. Jo jag kommer" säger jag och ger honom ett varmt leende. Läraren och eleverna kommer in ungefär samtidigt i klassrummet och hon sätter igång direkt. Ett oförberett prov?? Fan. Jag ser hur Omar flinar mot mig.
"Ha-Ha" säger jag ironiskt till honom men ler samtidigt. Både två vet att det bara är han som jobbar när vi två pluggar tillsammans.
"Lycka till då Felix" säger han innan hans blick vänds mot pappret och han börjar skriva.
Jag skriver dem jag kommer på och blir hyfsat nöjd. Sedan får vi sluta för dagen. Jag går ut i korridoren och vandrar den vanliga vägen mot mitt skåp. När jag vänder till en ny korridor ser jag Alice. Hon står vid sitt skåp som vanligt och försöker packa ihop sina saker. Så söt. Jag går fram till henne.
"Hej" säger jag.
"Hej" Hon får anstränga sig för att hålla tillbaka tårarna och klämma fram ett leende. Hennes ögon glänser av den tårblöta linsen.
"Alice, kom här" säger jag och drar in henne i en varm kram. Jag känner hur tårarna landar på min axel.
"Felix förlåt"
"Det är ingen fara. Okej?" Jag stirrar in i hennes blanka ögon och hon nickar.
"Vi ses imorn" säger hon tillslut.
"Hejdå" säger jag tillbaka. Sedan släpper vi varandra och går åt olika håll.

Okej vilken tröja ska jag ha? Tänker jag för mig själv och pendlar mellan den kortärmade stjortan och den vita t-shirten. Jag står med båda plaggen framför den stora spegeln i mitt rum.
"Men vafan Felix. Det är ingen jävla Nobelfest jag ska på??!" Säger jag för mig själv och drar över min superman hoodie istället. Sedan drar jag fingrarna genom håret och sätter på en keps. Jag ska faktiskt bara träffa några kompisar. Det skulle vara jag, Ogge, Omar och nån mer kille jag inte känner.
Jag springer ner för trapporna och lämnar en lapp åt mamma på köksbordet. Det står bara att jag ska vara hos Ogge. Hon lär väl komma hem sent ikväll nån gång. Jag suckar för mig själv och börjar snöra på skorna. Sedan öppnar jag dörren, låser och tar moppen hem till Ogge.

Jag plingar på. Han öppnar nästan direkt. Han har ett leende på läpparna.
"Tja bror" säger jag och vi ger varan varsin brohug. Bakom honom står nån kille. Jag vet inte vem han är men jag tycks ändå känna igen honom.
"Oscar" säger han och hälsar. Jag tänker nån sekund.
"Vänta lite... Är det Enis??" Säger jag en aning misstänksamt med skrattet bubblande i halsen.
"Jaa" svarar han en aning fundersamt.
"Omg, det är jag. Felix." Säger jag lite exalterat.
"Oj, Felix. Det var inte precis igår! Men shit vad du växt på dig" Jag skrattar åt vad han säger.
"Jo, du me" säger jag.
"Men var har du varit? Har du flyttat tillbaka till Stockholm nu igen? Frågar han sen.
"Ja, det är mycket med mina föräldrars jobb. Det är därför vi flyttar ganska mycket." Svarar jag. Han nickar bara. Sedan slits dörren upp och man hör en glad röst.
"IIII'm hereee!!!" Skriker Omar. Alla skrattar och Omar hänger av sig sina ytterkläder.
"Så vad sägs som lite FIFA?" Säger plötsligt Ogge och vi alla nickar.
"Jo men det är klart" säger Omar och flinar. Jag är snabb med att ta en kontroll och jag och Ogge spelar första matchen mot varandra.

Senare på kvällen beställer vi pizza. Vi sätter på nån konstig film Omar säger är jätte bra. Men vi andra skrattar bara åt hur dålig en är.
"Men den är ju asbra ju!" skrattar han.
"Sorry.., men du har väldigt dålig filmsmak" Säger jag och rullar över på rygg för att kväva ett skratt. Dem andra killarna instämmer och Omar låtsas vara sur. Men det misslyckas han med direkt. Oscar som verkar vara helt inne i filmen hychar oss. Ogge flinar mot oss och vi kollar på Oscar.
"Var filmen bra gubben?" Frågar Ogge och ger Oscar en hundvalpsblick. Oscar slår Ogge löst på armen och ler.
"Ha-ha" säger han bara. Sen blir alla inne i filmen igen.
Efter ett tag har vi sett ännu en film och klockan slår 00.32. Omar har somnat på soffan och det känns som även jag är påväg att slockna. Vi sover på varsin madrass framför tvn.

Jag vrider på mig några gånger innan jag sömnlöst stirrar upp i taket. Dem andra killarna snarkar tyst. Jag är visst vaken först. Mobilklockan visar 11.23. Jag lägger mig på madrassen igen och sluter mina ögon. Men jag öppnar dem lika snabbt igen.
"Fan" mumlar jag tyst när jag insätt att det är omöjligt att somna om. Istället skrollar jag genom lite sociala medier. Det var typ hundra år sen senast. Jag är verkligen inte en kille som är så förtjust i sociala medier. Solens ljus strålar in i rummet. Jag skrollar ner i flödet på instagram. Men inser snart att det bara är massor personer från Uppsala i den gamla skolan som jag följer. Jag letar upp några i klassen och börjar följa dem. Jag skrollar även igenom deras flöden i ren desperation. En hög snarkning likt ett grisläte lämnar Omars mun. Jag fnissar tyst innan jag återgår till mobilen igen. Jag kommer till en bild där en tjej sitter lutad mot en väg med armarna för ansiktet inne på nån toa. Jag inser snart vem det är. Det är Alice. Mitt leende blir till ett frustrerat ansiktsuttryck när jag läser vad som står.
"Hahah så ful" Jag bläddrar ner i kommentarerna.
"Vilken hora😂" "Är det hon fettot?" "Haha" Jag blir nästan arg. Vad fan är deras problem?! Jag kastar mobilen i väggen utan att tänka mig för.
"Vad håller du på med Felix?" Hör jag en trött röst fråga. Jag möter en nyvaken Oscar med blicken..Ogge som tydligen också är vaken flinar.
"Ehm.. Va?.. Eh..inget?"Svarar jag och försöker mig på ett leende. Dem skrattar bara innan dem sjunker ner med huvudet på deras kuddar igen. Och efter en stund hör jag snarkandet upprepas.
"Men vafan killar" suckar jag och fnissar.
"Jag som är dödshungrig"

Omg, ni anar inte vilka bra idéer jag har till nästa kapitel💞😂.
Sorry för att detta kapitel vart jätte dålig mot slutet. Men jaja💕
Så vad gör ni denna onsdag (Lill lördag😏)

Puss o kram💗