Jag finns.. | F.S

~ Kapitel 46 ~

Jag finns.. | F.S

~ Alice perspektiv ~
När jag direkt ser Felix efter ha kommit in genom skolportarna får jag den där pirriga känslan. Känslan som jag alltid får. Att bara vilja springa och kasta sig runt halsen på honom. Kyssa honom sådär kärleksfullt där man nästan kan känna hur fjärilarna hoppar frivolter runt om i magen. Få säga att man älskar honom. Få höra detsamma tillbaks. Det är min verkliga dröm. Drömmen jag lever i.
Men där tar blygheten stopp. Det vågar jag inte. Kanske om det bara var vi två. Men här, mitt i folkmassan av elever, lärare och dem olika populära gängens kalla blickar brännande går det inte. Helst vill jag vara osynlig, eller sjunka genom marken. För att slippa veta att man existerar. Är ivägen.
Jag går fram till Felix där han står tillsammans med dem allra största på skolan. Iallafall i våran årskurs. Dem alla ser upp till. Dem "populäraste". Om Felix tillhör dem har jag ingen aning om. Om han anses populär eller inte vet jag inte. Det jag vet är att i min värld är han den mest sedda. "Den populäraste". Det kan man lugnt säga då han är den ända som existerar i mina tankar. Det går inte en dag utan att tänka på honom. Det finaste på denna jord.
Jag ställer mig tätt bredvid honom i hopp om att han ska lägga en arm runt mig. Men det gör han inte. Han verkar inte ens sett mig än. Inte så konstigt då jag bara står där tyst som en mus medans alla andra i gruppen pratar och skrattar. Men Lizzie där imot vet jag har sett mig. Hon ägnar mig några blickar som jag skulle vilja tolka som överlägsna. Men det är jag som överdriver, jag som är avensjuk. För Lizzie, hon är ju snäll.
Felix är i någon konstig diskussion med dem andra. Han säger något, gör en rörelse och höjer sedan handen för att göra en high five med någon kille strax imot. Jag harklar mig några gånger men ingen reaktion. Jag måste vara ovanligt osynlig idag. När Felix sedan blir tyst för att låta Lizzie och Sonja prata om något passar jag på att få ur mig ett hastigt hej vid hans sida, tillräckligt högt för att han ska höra.
Han ger mig en snabb blick och ett hej lämnar hans läppar. Mer än så får jag inte innan hans ansikte återigen är vänt framåt och hans läppar börjat röra sig i åter en diskussion med Lizzie denna gång.
Jag biter ett löst tag kring min underläpp och vinklar ner blicken i skorna för att sedan vinkla upp den igen. Egentligen trivs jag inte alls här. Här i en grupp av människor. Jag vill bara att det ska vara Felix och jag, som det brukar vara. Men jag vet att han faktiskt måste få skaffa vänner och umgås med vänner. Men han är som en drog för mig. Jag måste få ha honom nära i princip hela tiden. Är jag utan det i några dagar blir jag rastlös och desperat efter hans närhet. Känslan av hans läppar mot mina.
Klockan springer iväg och när det sedan blir dags att anlända mot klassrummet gör hela gruppen det. Det är inte bara jag och Felix, hand i hand som det var för några veckor sedan. Det är alla hans vänner. Ett gäng där jag inte syns. Där dem inte märker att jag går bredvid dem och lyssnar. Där dem inte märker att jag lämnar dem och tar en omväg till klassrummet för att slippa gå med dem. Slippa att känna mig utanför och värdelös.

...

Heeeeeeeej!
I'm back från ett varmt egypten🍍
Har haft det jätte bra och hunnit tänka mycket, och därmed fått många idéer till kommande böcker ;) Men även tänkt ut hur jag ska skriva fortsättningen av denna. För hela denna bok är redan bestämd så denna bok har jag klart för mig vad som ska hända 💘😏.

Kanske lite onödig info där men, hehe..

Men iaf, nu när jag kom tillbaks fick jag en glad överaskning!
4k reads!!😱😱🙌
Vill tacka är så sjukt mycket för att ni alltid röstar och kommenterar! Det värmer så sjukt mycket varje gång💕🌈.

Men tänkte göra något speciellt vid 5000 läsningar. Kanske någon tävling eller liknande?
Ni får mer än gärna kommentera några bra förslag ni vill att jag ska göra vid 5k💕

Puss och kram finaste läsare💕