Kapitel 6

580 31 3
                                    


Dom kommer igen och dom är starkare än någonsin.
Mitt i slaget hamnar jag öga mot öga med en snövit varg men något i hennes ögon fångar mitt intresse. Jag känner dom, jag känner henne, jag känner hennes energi.
Jag kan omöjligt förmå mig att skada henne och hon värkar känna detsamma för mig.
Men ett hårt slag ändrar mina tankar. Vilka tankar? Vilket slag?
Allt jag ser är en svart tass och ett hatfullt ansikte som kommer närmare innan allt mörknar.
~.~
Med ett ryck sätter jag mig upp i sängen. Vad f*n hände precis!? Ohh det var bara en dröm...
Jag ser illamåendet på min säng och inser att halva madrassen ligger på golvet och mitt lakan ligger i typ andra änden av rummet.
Först nu känner jag hur svettig jag är. God hel no! Är min ända tanke när jag ser vad klockan är.
"Shit!"
Jag kastar mig ur sängen och in i badrummet. Jag sliter av min pyjamas och går lite motvilligt in i duschen. Det kalla vattnet sköljer över mig och en ilningar går längs min ryggrad.
Nej jag har inte tid att vänta på att vattnet ska bli varmt!
Efter typ tre minuter i det kalla vattnet så hoppat jag ur duschen och klär på mig en röd magtröja och vita tajta jeans sen drar jag lite med borsten igenom håret.
Så fort jag är klar sätter jag håret bakom örat och sminkar mig lätt med mascara och rosa läppglans. Jag tar min svarta skinnjacka och mina converse innan jag springer ut genom dörren och fortsätter ner för stigen mot Sam och Laras stuga.
Jag börjar springa lite smått och är framme efter bara tre minuter.
När jag står vid deras dörr ringer jag på och efter en stund hör jag ett lågt
"Kom in," från andra sidan.
Jag öppnar försiktigt dörren och stiger in i den lilla vita hallen.
"Shad!" hör jag en glad röst från köket och Lara kommer springandes fram till mig.
"Lara!" svarar jag lika glatt och kramar om henne.
Jag trampar ur skorna och följer med henne in i köket.
Jag hänger jackan över en stol och sätter mig mittemot Lara.
"Vänta," säger hon och ger mig en ursäktande min innan hon reser sig upp och går in i Sams rum, jag ser hur hon påvägen tar en vatten spruta i handen men innan hon öppnar dörren så vänder hon sig mot mig och vinkar att jag ska följa med.
Jag greppar en till vattenspruta påväg mot henne och ställer mig med henne utanför dörren.
~Var tyst nu~ säger hon i våran länk.
Jag bara nickar till svar.
Lara öppnar ljudlöst dörren till sin brors rum och vi smyger in.
Sam ligger i sängen och ljudliga snarkningar lämnar hans mun.
Mohahahah
~På tre~
~ett...~
~...två...~
~...tre!~
Vi siktar vatten sprutorna mot Sam och han vaknar med ett ryck och åker ner på golvet invirad i täcket.
"Hahahah!!!" skrattar Lara så att hon nästan faller omkull men vi fortsätter spruta på honom.
"Hahahahah!!!"
"Lara!" skriker han argt upp mot oss. Han har nog inte förstått att jag är här ännu?
"Vad är det?" svarar Lara oskyldigt och ger honom en valpblick som säger jag-har-inte-gjort-nått.
Sam kikar fram från täcket och ser mig.
"Hej Shadow *suck*" säger han uttråkat.
"Kul att se dig också," svarar jag med en liten smula glädje innan jag sprayar vatten en gång på hans hals.
"Hey lägg av!" nästan skriker han.
Jag lyfter händerna i luften som vadå jag har inte gjort ett skit.
Han bara ger mig en blick och gå förbi mig mot badrummet och snart hör vi också hur duschen går igång.
Ett skratt bryter ut mellan mig och Lara och vi båda skrattar så extremt att vi inte kan stå upp och trillar ner i sängen.
"Såg du hans min!" fnissar hon.
Jag bara nickar helt oförmögen att prata.

Vi går till attack, vi är starka och kommer enkelt vinna denna strid. Efter att ha slagits mot några låg rankade så hamnar jag öga mot öga med en kolsvart varg.
Jag blir som fast frusen i marken, kan inte ta ett steg och hon värkar känna detsamma för mig. Jag känner hennes hjärta slå i samma takt som mitt, vi hör ihop är det sista jag tänker innan hon träffas hårt av Kaylie och faller ihop på marken. Jag vill hjälpa men kan inte röra mig.
I ett skrik vaknar jag och ser mig om solen står högt och jag skulle gissa på att klockan var ungefär nio på morgonen.
Bara en dröm. Allt var bara en dröm, en mycket värklig dröm...

Vad tycker ni? Jag vill veta! Kanske inte bästa kapitlet nånsin men det var det jag kom på. Som alltid frågar jag vad ni vill ska hända. Jag vill skriva efter det ni gillar så vill ni ha något i boken så berätta det.
Kram Julia♡

The Dark LunaDär berättelser lever. Upptäck nu