Kapitel 9

453 34 2
                                    

Jag visste det! Jag visste att jag inte var ensam kvar! Jag har en syster! En riktig syster!
Min flock kommer aldrig ta in henne i flocken.
Jag kommer aldrig kunna komma till hennes.
Vi kommer aldrig kunna vara tillsammans!
Mitt liv är dömt till ett misslyckande!

Jag har en riktig syster. En helt äkta syster.
"Så det var likadant för dig? Berätta!" säger jag entusiastiskt och sätter mig tillrätta.
"Jag lämnades i Dark Moon och växte upp där ensam utan mina föräldrar. Men jag hade en lapp där det stod om min familj, att mina föräldrar älskade mig och att dom var jagade, jagade och var tvungna att lämna bort mig för min egen säkerhet. I brevet fanns det ett vitt armband och dom skrev att jag alltid skulle ha det nära, ifall att. Men bara ifall att inte varför bara ifall att." berättar hon och jag kunde inte beskriva det bättre för exakt samma sak hände mig. Jag ler varmt mot henne men hon ser bara oroligt tillbaka.
"Sky?"
"Ja vad är det sis?" ler jag lyckligt av att kunna påriktigt uttala ordet 'sis'. Min syster...
"Sky vi kommer inte kunna vara tillsammans..." säger hon olyckligt och jag ser hennes ögon glänsa upp av tårarna som trycker sig upp.
"Det är klart vi kan! Varför skulle vi inte kunna? Du kanske inte kan gå med i min flock men jag har iallafall inget emot att vara Omega..." svarar jag tyst."
"Jag får tänka på det... vi håller kontakten Sky" svarar hon och reser sig ur soffan för att gå mot dörren.
Jag känner tårarna bränna som frätande medel bakom ögonlocken men vägrar att släppa dom fria.
Det kanske inte betyder lika mycket för henne som för mig?
"Shad jag följer dig!" ropar jag efter henne och hon stannar upp i hallen och väntar på mig medans jag tar på mig skorna och kan inte låta bli att lägga märke till att vi har exakt samma svarta converse.
Så fort jag knutit skorna lämnar vi huset och när vi kommit en bit in i skogen skiftar vi till vargar och springer sedan mot Dark Moons revir.
*när dom är framme vid gränsen*
Vi skiftar och står sen bara där, öga mot öga med min ända släkting...
"Vi håller kontakten" upprepar hon mest gör att övertala sig själv men jag reagerar en del jag med.
Jag bara nickar som svar men innan vi lämnar varandra kommer hon fram och kramar om mig hårt. Jag lyckas verkligen njuta varje sekund av det men längre än så varar det inte.
"Hejdå..." viskar jag när vi skiljs åt.
"Hejdå..." svarar hon med ett svagt leende innan hon går utan att ens se sig om.
Vi håller kontakten...

När flockens alla dofter är tillbaka går jag stadigt mot flockbyn där jag genast möts av ett par omfamnade armar.
"Shadow var har du varit!? Vi var så oroliga!" halv skriker Silva när hon ser mig men sen omfamnar hon mig igen.
"Shad var har du varit? Jag började bli orolig," säger Kim och kysser mig på huvudet.
Lara bara ger mig en kram men jag ser på henne hur orolig hon har varit.
"Allt är okej bara lämna mig ifred!" svarar jag tyst och knuffar mig förbi dom. Jag ser i ögonvrån hur dom står helt stumma kvar och ser efter mig i vanliga fall hade jag njutit lite av situationen, att jag precis fick dom att tappa talförmågan på bara en enkel fras men nu är allt bara jobbigt! Jag kan inte förstå det! Jag har en syster!

Så fort jag kommit hem bemöts jag av sura miner och hatfulla blickar.
Då slår det mig! Jag släppte lös en fånge från Dark Moon!
En hand läggs på min axel och jag vänder mig genast om.
"Sky, Layla vill prata med dig..." säger Zeke kallt och lämnar mig.
Det här kan inte vara bra...
Jag går till Lunas hus. När jag står utanför dörren är min enda tanke: Detta kan bli min sista dag här!
Jag ringer på och tar ett djupt andetag innan Layla öppnar dörren.
"Sky, kom in," säger hon bara syrligt och jag följer efter henne in på hennes kontor.
"Sky jag vill att du förklarar exakt varför du släppte ut fången!" halv skriker hon.
Jag andas så bra jag kan och tänker snabbt igenom vad jag ska säga.
"Jo, asså... ehmm jag bara... det kändes fel att låsa in henne..." provar jag.
"Sky hon var en fånge från Dark Moon! Antagligen högt rankad också! Förstår du vad vi kunde ha fått ifrån henne!?" skriker hon till mig.
"Me-men jag bara...!" Hon avbryter mig.
"Du är inte längre en del av Blue Moon! Jag avvisar dig!"
Där försvinner luften ur mig. Allt jag någonsin känt som hemma är nu borta. Min familj vill inte ens ha mig längre. Jag är inget för dom längre  bara en ensam varg nu. Inget mer.
Visst sa jag till Shadow att jag inte hade något emot att bli ensam utan flock men jag var desperat. Jag älskar dom!
"J-j-jag" stammar jag fram med tårarna som bränner upp i ögonen.
"Du hörde Sky! Packa dina saker och stick!"
"Me-men du kan inte göra så!" nästan skriker jag och nu rinner tårarna.
"Jo, och jag gör det! Stick jag vill inte ha dig här!"
Med tårar rinnande ner för kinderna lämnar jag rummet, jag lämnar huset och jag lämnar min flock som inte längre vill ha mig, jag lämnar hela mitt liv för nu har jag ett nytt och i det finns bara min syster och jag!

The Dark LunaDär berättelser lever. Upptäck nu