Kapitel 13

380 28 0
                                    

Lucas är borta...
Han är borta... det är mitt fel...
Han försökte döda mig...

Jag känner någon kasta mig in i ett träd och det tar bort alla tankar på Lucas och för mig till nuet.
En ilsken varg står böjd över mig och jag ser rakt in i dess kristall blå ögon som reflekteras i mina.
Innan jag hinner tänka mer slänger den blåögda vargen in mig i ett träd, inte hårt men det känns.
~ Hur kan du vara så dum att du slänger in dig i denhär striden!? hör jag Shadows ursinnigt röst i mitt huvud. Oj....
När jag nu beskådar den blåögda vargens päls ser jag att den är glänsande nattsvart.
Oj...
~Heh... Hej Shad...?
Hon ser mördande på mig men jag ser oron jupt inbäddad i all ilskan.
~Du ska härifrån, nu Sky! skriker hon i mitt huvud så att det nästan gör lite ont.
~Det ska du med syrran kom nu! Svarar jag minst lika irriterat.
Vi får ögonkontakt och står bara där och stirrar på varrandra.
Jag hinner knappt uppfatta vargen som dyker upp bredvid Shadow.
Den slänger sig över henne och knuffar in henne i ett träd.
Jag försöker desperat att hjälpa henne men jag kan inte ens röra tassarna.
"Shad!" Skriker jag och ser hur vargen som står lutad över min syster vänder sig mot mig.
Där framför mig står Taylor, han ler uppenbart mot mig innan han just tänker vrida om nacken på Shadow.
Men då orkar jag inte mer. Jag kastar mig upp ifrån marken och skuter bort honom ifrån Shadow.
Du skulle bara våga skada henne...
Jag slår honom enkelt till marken och bryter utan att tänka hans nacke och då känner jag något mycket svagt inom mig slockna... Jag har alltid känt något för honom men jag tog honom ifrån mig... ifrån världen...
Jag vänder honom ryggen och sveper med blicken över Shadow. Jag kan känna att hon är svag men hon värkar helt okej.
Jag har hela min uppmärksamhet på henne. Därför ser jag mycket tydligt hur hon plötsligt spänner sig och jag känner tydligt hur hon nästan slutar andas sen lägger jag märke till hur hela Blue Moon flocken drar sig tillbaka och försvinner in i skogen.
"Uhmm Shad? Är du okej?" Frågar jag henne men hon bara sitter där helt stel och stirrar rakt ut i intet.
"Shadow?" Frågar jag nu lite oroligt och sätter mig ner vid henne.
Jag ser rakt in i henne kristallblå ögon men hon ser stint tillbaka sen ser jag hur en ensam tår lämnar hennes öga och rinner ner för hennes kind för att sen droppa ner och göra en liten våt fläck på henne tröja.
Sen kommer fler tårar, och ännu fler.
Snart sitter hon och storgråter högljutt med händerna för ansiktet.
"Shadow vad har hänt?!" Säger jag mycket oroligt och försöker avlägsna henne händer som är hårt pressade mot ansiktet.
"H-ha-ha..." hostar hon ur sig mellan tårarna.
En varg ylar högt bakom mig och jag vänder mig hastigt om för att mötas av en blod dränkt varg liggandes på marken. Bredvid sitter en skadad kille lika dränkt i tårar som Shadow.
Han har kort brunt hår och gul skiftande ögon.
Jag känner igen den döda vargen under allt intorkat blod trotts allt.
Han är deras Alfa...
....
Dun dun DUUUUNNNN!!!

The Dark LunaDär berättelser lever. Upptäck nu